"S & G"

Reaktioner på nätverkssamhället: exemplet "Country"

Några countrylåtar som handlar om internet och liknande teman:

George Jones - High Tech Redneck (1994)

sample lyrics:
He's a high-tech redneck
Mayberry meets Star Trek
He's a bumpkin' but he's plugged in
he's a high-tech redneck

Martha McBride - Phones are ringing all over town (1996)

sample lyrics:
Phones are ringin' all over town
North and south and east and west on main street up and down

Loudon Wainwright III - Y2k (1999)

sample lyrics:
Hey what do you say, now here it comes now... Y2K
No it ain't a virus it's just a little glitch
It wasn't done by some crazy hackin' son of a bitch

Alan Jackson - www.memory (2000)

sample lyrics:
At www.memory
I'll be waitin' for you patiently
If you feel the need, just click on me
At www.memory

Brad Paisley - Online (2007)

sample lyrics:
I’m so much cooler online
Yeah, I’m cooler online
I’m so much cooler online
Yeah, I’m cooler online

Yeah, I’m cooler online

Yeah, I’ll see ya online

Människans namn

Vissa skribenter som vill markera den nya tiden gör det genom att lansera nya namn på människan, analoga med Homo Sapiens. Själva tropen att hitta på nya namn på människan för att betona vissa aspekter, har gjorts länge. Tänk bara på begrepp som homo oeconomicus eller homo ludens. På wikipedia finns en lista. Men detta gäller just namn som är till för att lansera den människa som är lever i den teknologiska tidsåldern. Internetforskaren Aleks Krotoski lade fram "Homo Interneticus" när hon producerade sin BBC-serie om Internet i samhället för några år sedan. Innan dess hade den kanadensiska vetenskapshistorikern Yves Gingras föreslagit "Homo Technologicus". Nyligen läste jag också om en schweizisk-israelisk tänkare, Carlo Strenger (som driver bloggen Strenger than Fiction) som lade fram begreppet "Homo Globalis". Vilket är bäst?
Detalj från Pioneer-plaketten.

Ambassadörerna

Filosofen Jacques Barzun skrev boken The House of Intellect 1959. Hans sonson var 2009-2011 USA:s ambassadör i Sverige. Jag vet det för att jag läste en intervju med sonsonen Matthew Barzun i DN Söndag för typ ett år sedan. Jag minns att han sa att gillade att lyssna på the Teaching Companys föreläsningsserier. Idag förstod jag när jag läste en Expressen-artikel om Malmö att USA:s ambassadör inte längre heter Matthew Barzun. Han heter numera Mark Brzezinski, vilket fick mig att haja till. Jag var tvungen att kolla upp det, och mycket riktigt, det var geostrategen Zbigniew Brzezinskis son. Brzezinski den äldre, som är mest känd för sitt verk the Technetronic Age, var säkerhetsrådgivare till Jimmy Carter.

Man undrar ju vems son som tar över härnäst. David Riesman?? Erving Goffman? Florian Znaniecki? Odwo Keshun?? Daniel Bells son David Bell?

Livslagring

När jag hörde talas om begreppet "life logging" för första gången var i en intervju med datagurun Gordon Bell. Han hade just då skrivit en bok, "Total Recall: How E-memory Changes Everything", som beskriver hur vår nyvunna möjlighet att samla in, lagra (och analysera) data från våra egna liv kommer att förändra hur vi ser på livet. Bell var en pionjär på detta område: han anställde under 90-talet assistenter som fick scanna alla papper, foton, och dokument han hade på sitt kontor, så att han skulle uppnå "det papperslösa kontoret". Det är en intressant intervju, som tar upp många frågor om lagring som vi alla ställs inför numera.

Ett tag efter att jag hörde Bell-intervjun, och lärt mig begreppet life logging, såg jag en postning på bOINGbOING och utbrast: "det där är extrem lifelogging". Programmerargeniet Stephen Wolfram hade tydligen lagrat info om sina email-vanor ända sedan 1989... Han gjorde en graf över hur det hade sett ut över de senaste 20 åren - vilket i sig känns nästan overkligt. Men det är den sortens data man kan utforska med den nya tekniken. Det här fenomenet att lagra personlig information kallas ibland "the quantified self", att man loggar all sorts information om hur man använder och interagerar med sina olika apparater (datorer, mobiler, gizmos). En populär variant av detta är t.ex. funbeat.se, som hjälper folk att hålla koll på sin träning. Det finns också en app till iPhone som analyserar ens sömn och ger råd om sömnvanor. Vissa frågar sig om detta konstant datacentrerade perspektivet kan bli för mycket. DK1s teknikprogram Harddisken hade nyligen ett reportage om detta: risken att bli "dataneurotiker". Det scenariet känns aningen alarmistiskt, men det är samtidigt ett intressant fenomen. Många använder såna funktioner på sina mobiltelefoner och på sina datorer hela tiden. Hur kommer det att, i Gordon Bells fras, "förändra allting"?


Detta påminner mig också om något som imponerade stort på mig för kanske fem år sen: en kille som hade samlat in info om vad han hade gjort under ett år, och sedan sammanställt och framställt det i en grafiskt designad poster. Den killen hette Nicholas Feltron, och det han sysslar med kallas för infographics. Det är fortfarande imponerande fem år senare.

Länkar
Intervjun med Gordon Bell
Stephen Wolfram på BoingBoing
funbeat.se
DR1:s Harddisken om "Dataneurotiker"
Feltrons infografik

TV-terapeuter

TV-program om terapeuter har funnits alltsedan humorserien Frasier, där man får följa radiopsykologen Frasier Crane och hans galna liv. En samtida, men mindre känd produktion är komikern Jonathan Katz animerade serie "Dr. Katz - psychiatrist", som är en pärla av fantastiskt rolig subtil humor. Den stora explosionen kom dock först när vi fick följa med Tony Soprano på sina terapisessioner i dramaserien Sopranos. Strax därefter kom den engelskspråkiga versionen av BeTipul, "In Treatment", och terapi-TV var ett faktum. Även i Sverige finns SVT-serien Coacherna, där Lena Endre spelar en samtalsterapeut.

Trenden verkar nu också ha fått en tredje våg, med bl.a. Lisa Kudrows nya Showtime-serie "Web Therapy" om en smånipprig kvinna som börjar ge terapisessioner via webcam, med rätt putslustiga resultat. Det intressanta med Web Therapy är att hela serien utspelar sig bara genom olika webcams, som syns på huvudpersonens dator-desktop. Det är ganska innovativt, och ett kul grepp. Ibland öppnas en webbläsare för att kolla upp något, ibland får man se hennes hemsida klickas upp. Det låter kanske kitschigt och lite ‘90-tal’, men det är ganska väl genomfört. Kolla in serien!

Very Short Introductions

Oxford University Press har sedan år 2000 haft en pågående serie böcker som heter Very Short Introductions. Det är korta böcker, på 150-200 sidor, om ett särskilt ämne skrivet av en expert inom området. Jag, som är ett fan av kunskapsmediering, gillar idén bakom VSI-serien. Böckerna har precis rätt tonträff för att kunna locka läsare till nya ämnen. Böckerna är tillräckligt tunna och tillgängligt skrivna för att locka och bibehålla läsare, och detta utan att göra avkall på djup eller analysförmåga. Det är ett bra initiativ. Hittills har ca 300 böcker utgivits inom ramen för serien, om allt från Clausewitz till Witchcraft, Autism till Wittgenstein.


I Sverige har Fri tanke förlag givit ut några av titlarna i översättning, då med namnet "kort om" istället för "a very short introduction to". Hittills har 13 översättningar utgivits (bl.a. om stamceller och spelteori).

Ombyggnad av kyrkor

I dessa tider när religiöst deltagande är lågt, och Svenska kyrkan tvingas göra krystade reklamkampanjer i tunnelbanan (där man anspelar på att religiös tro är som ett ”bredband till Gud”), är det inte konstigt att man skalar ner antalet kyrkor. Vissa rivs, vissa byggs om, vissa köps upp av företag. Men vad blir dessa lokaler när de slutar fungera som gudstjänstlokaler? Nedan följer några exempel från olika delar av världen:

Köpcentrum – På Manhattan (656 Avenue of the Americas) har man byggt om en kyrka till ett köpcentrum. Church of the Holy Communion har blivit trevåningsköpcentret "The Limelight Shops" (bild A).

Disco – Det finns ett gäng olika nattklubbar som huserar i före detta kyrkor. En av dem är i Los Angeles. St Vibiana-katedralen såldes och gjordes om till eventlokal (bild B). Det finns liknande exempel i London och på Kuba. För övrigt anordnas också kristna trance-klubbar här på hemmaplan, i bl.a. Katarina kyrka på Söder.

Bibliotek – Röda kyrkan i Olmütz huserar det lokala universitetsbiblioteket.

Lyxbostad – I San Francisco har man byggt om en kyrka till en lyxbostad. Om du har 7.5 miljon dollar så kan du köpa den. (Bild C)

Arbetsplats – Värst av alla är ändå ”Entreprenörskyrkan”, som är en ombyggd grekisk-ortodox kyrka vid Odenplan. Nu är den hem för lite olika ”sköna startups”. (Bild D)

 

http://www.vibianala.com/gallery.htmlSt

Språkekvilibrism & hyperpolyglotter

Vi har alla sett videos med folk som härmar olika dialekter på youtube, t.ex. tjejen som säger samma fras med 21 olika accenter eller killen som busringer med imitationer av olika brytningar och dialekter. Men häromdagen såg jag en video som gick några steg bortom detta. Visserligen handlar det i detta fall inte bara om uttal, utan även om extrem språkinlärningsförmåga. Det är en video med två språkgenier som båda på varsitt håll lärt sig 10-15 språk och laddat upp videos på youtube om det. För inte så länge sedan hittade de varandras videor och började snackade och blev vänner. Den här videon är när den ena av dem intervjuar den andre med olika frågor om språk. Det speciella med intervjun är att för varje fråga växlar de till ett nytt språk, och går igenom åtta olika språk (däribland ryska, holländska, portugisiska och till och med svenska!), alla med väldigt realistiskt uttal. Särskilt den italienska killens uttal på svenska är ganska häftigt att höra; det är inte ofta man hör någon utomstående lära sig så korrekt uttal.

Dessa personer, som verkar ha någon sorts facilitet för att lära sig språk, kallas ibland hyperpolyglotter. Om just hyperpolyglotter har det för övrigt nyligen skrivits en bok, Babel No More: The Search for the World's Most Extraordinary Language Learners, av lingvisten Michael Erard. I boken tar Erard upp myter om dessa personer  som säger sig kunna tala upp till 30-40 språk. Här följer videon med Luca Lamparelli och Richard Simcott:

 

Om man själv aspirerar att bli en av dessa språkmagiker kanske man kan ta nytta av den uppsjö böcker som ger instruktion i ämnet. Ett urval:

* How to Learn Any Language: Quickly, Easily, Inexpensively, Enjoyably and on Your Own - Barry Farber (1991)

* Polyglot: How I Learn Languages - Kato Lomb (2008)

* The Quick and Dirty Guide to Learning Languages Fast - A.G. Hawke (2000)

Positivt tänkande och dess motreaktioner

 

Trenden med positiv psykologi har varit ihållande sedan millennieskiftet, och det breda intresset för fenomenet ”lycka” verkar bara öka. ’Lyckoforskning’ har blivit ett begrepp inom psykologin, ett begrepp som populariserades med bl.a. Stefan Kleins bok Lyckoformeln (2002). Den positiva psykologin har vissa kopplingar till New Age-rörelser, och deras idé om affirmationer: om man intalar sig att man är lycklig, så blir man det. Det har ju bevisats vetenskapligt att det har effekt… Ännu ett exempel på lyckotrenden är att en av tidernas mest populära undergrad-kurser på Harvard var Tal Ben-Shahars ”Positive Psychology: The Science of Happiness” som gick 2006-7, och som sedermera slog igenom i bokform världen över.

Denna trend har sedan dess genererat en motreaktion. Journalisten Barbara Ehrenreich skrev 2009 boken ”Bright-Sided: How Positive Psychology is Undermining America” (som fick titeln ”Smile or Die” i Storbritannien) om hur hon inte orkade med att vart hon än vände blicken mötte hon denna positivpsykologiska tankemodell. Fransmannen Pascal Bruckner skrev sin lite mer filosofiska skrift "L'Euphorie perpétuelle: Essais sur le devoir de bonheur" om hur tidsandan ingjuter i oss en känsla av att det är en mänsklig plikt att vara glad hela tiden.

För några månader sedan kom svenska Johannes Ekman med boken ”Den nödvändiga pessimismen”, en studie i fyra litterära pessimisters författarskap (E.M. Cioran, Thomas Bernhard, Pessoa och Céline), vilken återigen aktualiserar motsättningen mellan det hyperpositiva temperamentet och den mer pessimistiska hållningen. Jag får känslan av att det finns en sorts ömsesidig oförståelse mellan dessa extremer – att överpositiva personer inte förstår Cioran-typen (kanske tycker att han/hon är fånig), och Cioran-typen inte tål (ibland till och med föraktar) den ultrapositiva personen. Folk är olika, helt enkelt…

Tre saxofonjam i poplåtar

Saxofonen är ett instrument som är svårt att tycka illa om, men också svårt att riktigt gilla. Här följer ett urval av tre ikoniska saxofoninslag i pophistorien:

1. Lou Reed - Take a Walk on the Wild Side (1972)

Ett av världens kändaste saxofonlick finns i breaket till Lou Reeds transvestit-hymn från hans solodebut.

2. Dennis Yost and the Classics IV - Stormy (1968)

Dennis Yosts Stormy flyter lätt fram, som på moln. Maj7-ackordet missbrukas rejält, men det gör inget, för låten är som sockervadd i en vårbris.

3. Ed O.G. and the Bulldogs - Be a Father to Your Child (1991)

Att ha gjort en raplåt som uppmanar unga män att ta ansvar för sina barn utan att det låter mjäkigt är en bedrift i sig. Refrängens hook är en virtuos saxofonloop som jag tror är samplad från John Klemmer. Synd att Ed O.G. och hans bulldogs inte fortsatte i samma anda på 90-talet.

bubblare:
Gerry Rafferty - Baker Street (1980)
Wham! - Careless Whisper (1984)
Fear - New York's All Right If you Like Saxophones (1982)
DJ Mark the 45 King - The 900 Number (+ alla dess efterföljare) (1987)