I dagsläget är det svårt att undkoma att ekonomin är i ett kritiskt läge där Eurozonen står och vacklar medan USA likaså har stagnerat i sina budgetförhandlingar. Det ska bli intressant att se vad resultatet kommer bli de närmsta månaderna där det finns en chans att EU/EMU inte kommer te sig likt.
Först var det Grekland och Irland sedan Spanien och Portugal nu Italien. Berg och dalbanan har varit smärtsam och läskig de senaste 18 månaderna. ECB har gjort mycket likaväl IMF plus att det skett många bilaterala lån främst från Tyskland. Som många ser det så har Tyskland med sin exceptionella ekonomi fått betala för övriga Europa, men räcker det? Ekvationen ser omöjlig ut och det mest grundläggande finns ännu inte, en integrerad finansiell marknad.
Gång på gång har vi sett att man skjutit till pengar men det har skett i sista stund. I USA där man också har en valutaunion (dollar) har också haft problem men där har man ett mer integrerat finansiellt system där själva valutans vara eller inte vara inte är det primära problemet utan mer statsbudgeten och bostadsbubblan.
De närmsta månaderna kommer avgöra konjunkturen inom de främsta 10 åren. USA's budgetförhandlingar måste klicka dessutom måste EMU få allt att rulla och enligt mig krävs det drastistka åtgärder. Det handlar om Euroobligationer m.m plus att vi måste öppa för invandring och inte vara rädda för att kineserna ska köpa upp allt. Just nu har Kina kapitalet och Europa behöver en massa kapital.
Dessutom ska det bli ännu intressantare att se om teknokrati regimer a la Monti i Italien och Papademos i Grekland kommer ha någon avgörande skillnad på utkomsten. Politik kanske leder till överflödig byråkrati men teknokrat likväl byråkrat är människor och därför är det väl lite önsketänkande att folk som kan branschen skulle vara bättre på policy än "peti" och "kleti" i parlametet.
Nu kör vi.......
