"S & G"

Livslagring

När jag hörde talas om begreppet "life logging" för första gången var i en intervju med datagurun Gordon Bell. Han hade just då skrivit en bok, "Total Recall: How E-memory Changes Everything", som beskriver hur vår nyvunna möjlighet att samla in, lagra (och analysera) data från våra egna liv kommer att förändra hur vi ser på livet. Bell var en pionjär på detta område: han anställde under 90-talet assistenter som fick scanna alla papper, foton, och dokument han hade på sitt kontor, så att han skulle uppnå "det papperslösa kontoret". Det är en intressant intervju, som tar upp många frågor om lagring som vi alla ställs inför numera.

Ett tag efter att jag hörde Bell-intervjun, och lärt mig begreppet life logging, såg jag en postning på bOINGbOING och utbrast: "det där är extrem lifelogging". Programmerargeniet Stephen Wolfram hade tydligen lagrat info om sina email-vanor ända sedan 1989... Han gjorde en graf över hur det hade sett ut över de senaste 20 åren - vilket i sig känns nästan overkligt. Men det är den sortens data man kan utforska med den nya tekniken. Det här fenomenet att lagra personlig information kallas ibland "the quantified self", att man loggar all sorts information om hur man använder och interagerar med sina olika apparater (datorer, mobiler, gizmos). En populär variant av detta är t.ex. funbeat.se, som hjälper folk att hålla koll på sin träning. Det finns också en app till iPhone som analyserar ens sömn och ger råd om sömnvanor. Vissa frågar sig om detta konstant datacentrerade perspektivet kan bli för mycket. DK1s teknikprogram Harddisken hade nyligen ett reportage om detta: risken att bli "dataneurotiker". Det scenariet känns aningen alarmistiskt, men det är samtidigt ett intressant fenomen. Många använder såna funktioner på sina mobiltelefoner och på sina datorer hela tiden. Hur kommer det att, i Gordon Bells fras, "förändra allting"?


Detta påminner mig också om något som imponerade stort på mig för kanske fem år sen: en kille som hade samlat in info om vad han hade gjort under ett år, och sedan sammanställt och framställt det i en grafiskt designad poster. Den killen hette Nicholas Feltron, och det han sysslar med kallas för infographics. Det är fortfarande imponerande fem år senare.

Länkar
Intervjun med Gordon Bell
Stephen Wolfram på BoingBoing
funbeat.se
DR1:s Harddisken om "Dataneurotiker"
Feltrons infografik

"Digital detox" (innan RFID-revolutionen)

 
I debatten kring informationsteknologins påverkan på samhället har man nu kommit till en punkt där en rad kritiker undersöker avhållsamhet från och ifrågasättande av tekniken. I höstas kom den ganska uppmärksammade "Nedkopplad" av journalisten Susan Maushart, där hon övertygade sin familj att leva utan datorer och mobiltelefoner under sex månader, för att kunna skriva om hur teknologin nu blivit en självklarhet och icke-ifrågasatt del av den nutida vardagen. Boken inspirerade för övrigt den svenska kulturjournalisten Hanna Fahl att göra en miniversion av Mausharts projekt; Fahl provade det internetlösa livet i sju dagar och skrev om det i en av sina krönikor i DN.

Vid årsskiftet kom det en annan bok i samma anda, "The Digital Diet", av fd teknikjournalisten Daniel Sieberg (numera anställd på Google). Siebergs bok kommer ifrån insikten att han själv kände sig alltmer bortkopplad från sitt verkliga liv samtidigt som han outtröttligt fortsatte statusuppdatera och maniskt interagera med allsköns web 2.0-applikationer. När han kände impulsen att kolla upp info om hajar på sin smartphone när han var och djuphavsdök i Karibien insåg han att han behövde omvärdera sitt förhållande till tekniken, vilket resulterade i den här boken. I boken föreslår Sieberg någon sorts avvänjningsprogram för de som känner sig lite för involverade i den digitala världens maskineri. Användandet av detox/ avvänjningsterminologin känns kanske lite fel i det här sammanhanget, men det lyfter en intressant fråga. Tidigare talade man mest om beroende av datorer när det gällde tonårsgrabbar som spelade för mycket dataspel online. Men i takt med att det kommer mer och mer teknologiska prylar och applikationer som närmar sig vår direkta personliga vardag så blir den här frågan mer och mer aktuell. Jag är ganska övertygad om att det formar vårt tänkande och sättet vi agerar med varandra i en ganska stor utsträckning. Vi får väl se vad som händer framöver...


post-skript - några tankar om den direkta framtiden:
Förmodligen kommer det hända ganska mycket på kort tid, när detta med personnära IKT* sprider sig, och utvecklandet av RFID-teknologi som tillåter oss scanna vår omgivning efter saker som finns digitalt representerade. Detta har ju redan börjat, med bland annat Facebooks "places", Foursquare och Googles satsning "Goggles". Bruce Sterling skrev en liten text om detta i början av 2000-talet, med den dubbeltydiga titeln "Shaping Things", som handlar om det som även kommit att kallas "The Internet of Things", eller 'ambient technology'.

* IKT: Informations- och kommunikationsteknologi

Återkomsten

Gregfunkel har varit frånvarande pga av oerhörd belgisk betygshets men tänkte nu göra ett återtåg som vanligt ligger ekonomi på agendan. 

Har nyligen följt en kurs i development economics. Oerhört intressant och ändrade min världsbild ganska totalt. Jag som sett bistånd som en nyckel för utvecklingsländer att komma ut ur sin fattigdom börjar nu komma till insikten att bistånd är i dagsläget något som ofta inleder en ond spiral av skuld och fattigdom.

Ekonomiska historiker  hävdar att bistånd är en produkt av rädsla för kommunism. Det planekonomiska systemet skulle troligen ge upphov till en stor magnitud av investeringar, därför trodde man att planekonomierna kunde bli ett hot och ge upphov till en domino-effekt i bla afrika. Därför var man tvungen att ge investeringspengar till fattiga nationer så att man inte hade en önskan av att ta efter sovjet. 

Men man misstog sig bistånd i bla Ghana där man byggde en damm gav upphov till förstörelse av andra arbetstillfällen och bidrog till en försämring av BNP. Kontentan var att man hade nu Kapital såsom fabriker och dammar men inte en utbildad arbetskraft. Arbetskraften hade mest varit utbildat för jordbruk och den typen arbete hade nu inga förutsättningar sedan dammen översvämt stora arealer jordbruksmark. Dessutom så stötte man på problemet av "time preference" man ville hellre spendera pengarna direkt istället för att investera och när pengarna tog slut var det väldigt svårt att upprätthålla standarden.

Däremot i andra länder såsom Singapore och Korea så har man haft minimalt med bistånd men ändå frodas dessa ekonomier i välstånd. Helt enkelt bistånd är inte svaret om man investerar för fort. Istället måste man gå på utbildningsnivån i landet i fråga. Annars kommer det bara ge oönskad effekt.  Om landet bara har jordbruk bör man tex investera i jordbruksskötsel och en grundlig skolgång men inte mer, annars kommer det bara resultera i rostande fabriker och misär.

Två böcker ALLA bör läsa är :  

och

Förklarar det mesta av koncepten rörande tillväxt och bistånd.

Allt det bästa,

Gregfunkel