texten

01/31/2015 Webben & samhället, v. 5  

Nicholas Carr - The Glass Cage: Automation and Us (2014) Andrew Keen - The Internet is not the Answer (2014) Cory Doctorow - Information Doesn't Want to be Free: Laws for the Internet Age (2014)

I slutet av förra året kom ännu en trio böcker om hur den pågående teknikutvecklingen påverkar oss. Först kom Carrs "the Glass Cage", som handlar om teknikens automatisering. Carr, mest känd för sina texter som kritiskt utvärderar vad Google och

ständig internettillgång gör med människans tänkande och uppmärksamhet, har nu riktat sitt fokus på den tekniska automatiseringen. Boken diskuterar för-

och nackdelar med bl.a. robotstyrning av bilar, flygplan och datoriserat beslutsfattande samt kirurgirobotar inom vården. Han menar att det leder till

s.k. "deskilling", att förmågor och färdigheter försvinner om de inte används. Dock har vi väl kontinuerligt varit med om "deskilling" genom hela

teknologiens historia. Innan vi hade kartor navigerade man genom att titta på stjärnorna. Hur många människor idag skulle kunna ta sig till sin

destination endast med hjälp av stjärnhimlen? Samtidigt förstår jag poängen i att det är farligt att ge upp alltför mycket av sin autonomi till tekniska

hjälpmedel som man kanske inte alltid kommer att ha tillgång till. Bokens titeln, "The Glass Cage", syftar på det faktum att vi idag betraktar världen

medierat genom digitala skärmar; våra mobiltelefoner.

Keens "the Internet is Not the Answer" kritiserar silicon valley-credot om disruption och skriver om farorna med informationsmonopol och hur

distributionsmodellen för kultur på internet i längden leder till ett oligopol, ett fåtal stora aktörer som ingen utomstående ärligt kan konkurrera med.

I längden betyder det enligt Carr färre och fattigare kulturutbud eftersom färre personer då kan livnära sig på sin konst, musik eller sitt skrivande.

Internetaktivisten Doctorow har skrivit en bok om tillstånden just nu för upphovsrätt och lagar kring internet, med en titel som anspelar på (och

motsäger) Stewart Brands uttalande "information wants to be free" från 1984. Doctorow menar tvärtemot utopisten Brand att allt inte kommer lösa sig av

sig själv kring dessa frågor, utan kampen om lagstiftning om internetfrågor måste föras aktivt och tydligt om vi i framtiden fortfarande vill ha en

demokrati.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Läs även det tidigare inlägget Webben och samhället, v.15 Posted at 12:33 | Permalink | Comments (1) Reblog (0) 12/31/2014 People who stopped happening 2014   De självklara, som ni kommer att läsa om på annat håll: P.S. Hoffman, G.G. Marquez, M. Bendjelloul, Robin Williams, Birgitta Stenberg

Regissörerna: Miklós Jancsó, Harold Ramis, Alain Resnais, Vera Chytilova, Paul Mazursky, Richard Attenborough, Harun Farocki, George Sluizer

Musikerna: Claudio Abbado (dirigent), Riz Ortolani, Paco de Lucia, Frankie Knuckles, DJ E-Z Rock, Bobby Womack, Johnny Winter, Manitas de Plata

Konstnärerna: Amiri Baraka, Elaine Sturtevant, H.R. Giger, Oscar de la Renta

Akademikerna: Jon Bing, Stuart Hall, Jacques le Goff, Ernesto Laclau, Richard Hoggart

Författarna: Mavis Gallant, Nina Cassian, Tadeusz Rozewicz, Maya Angelou, Nadine Gordimer, Dannie Abse

Vetenskapsmännen: Gerald Edelman, Sandra Bem, Alexander Shulgin, Alexander Grothendieck, Hans L. Zetterberg

Posted at 00:27 | Permalink | Comments (0) Reblog (0) 12/28/2014 Mitt filmår 2014   Som vanligt samlar jag några filmer jag rekommenderar som jag sett under året:

  Raisin in the Sun (1961) Das schreckliche Mädchen (1990) My Architect (2003) Die Bleierne Zeit (1981) Flicka och hyacinter (1950) Nazarin (1959) Running on Empty (1988) La vérité si je mens (1997) Footnote / ???? ?????? (2011) Stockholm Stories (2013) Posted at 22:22 | Permalink | Comments (1) Reblog (0) 12/24/2014 God jul  

Posted at 00:05 | Permalink | Comments (0) Reblog (0) 12/12/2014 "Jag får säga så, jag är jude"  

En ny stjärna har äntrat den tyska ståuppscenen: Oliver Polak. Han har en slö men frän framtoning, med många bisarra skämt på egen bekostnad. Han är

också jude. En del av hans skämt handlar om att utmana stereotyper om tyskar och judar, och hur det är att vara jude i Tyskland. Han har en härligt mörk

humor som skär igenom mycket av den präktiga stämning som annars lätt infinna sig i ståuppsammanhang. Han skämtar bl.a. om sina husdjurs reaktioner på

hans onani, hur mycket han hatar pantomim och billiga poäng om östtyskar som inte har jobb. I ett annat skämt ger han en ny förklaring till den judiska

traditionen med omskärelse: den utförs för att judiska kvinnor aldrig skulle ta i något som inte först reducerats med 20%. Senare reflekterar han i

förbifarten, när han berättar om att han blivit utbränd när han jobbat för mycket, att det kanske man inte bör säga som jude i Tyskland. Han tar skämt

om judar och judisk humor och gör något nytt av det.

Polak gör också sina egna versioner av andras låtar, bl.a. gjorde han tyska bandet Tocotronics låt "Ich möchte Teil einer Jugendbewegung sein" till "Ich

möchte Teil einer Judenbewegung sein", alltså "Jag vill vara del av en judisk rörelse". En annan av hans musikaliska coverversioner blir Pharrell

Williams "Happy" till en lätt jul-associerad låt med titeln "Sad (Bad Christmas)", med rader som "come along if you feel like depression is the truth".

Det låter platt när man beskriver det i text, men den är rolig (finns att hitta på youtube).

Nyligen kom Polak ut med en bok, "Der Jüdische Patient" som handlar om en djup depression förra året som ledde till en vistelse på en psykiatrisk

klinik. Polak är just nu i mitten av bokturnén och gör uppläsningar runt om i Tyskland, Österrike och Schweiz. Hittills har hans turnéer varit tämligen

framgångrika, men det är inte alla i den tyska publiken som uppskattar hans humor. Många tycker att hans skämt späder på antisemitism. Men till dem

säger han: Fuck you, humor är en konstform. Posted at 10:29 | Permalink | Comments (0) Reblog (0) 11/10/2014 Rappare och deras biopics  

Under 00-talet gjordes ett antal samarbeten mellan etablerade rappare och profilerade filmregissörer. Rapparna ville ha Hollywoods stjärnglans och

regissörerna var intresserade av rapartisternas mediala momentum. Den första av dessa påkostade rapbiografierna var Eminems "8 Mile", i regi av Curtis

Hanson (L.A. Confidential, Wonder Boys). Några år senare följde 50 Cents biopic "Get Rich or Die Trying", i regi av Jim Sheridan (My Left Foot, In

America). Ytterligare några år dröjde innan Notorious B.I.G.-filmen "Notorious" kom ut. Trenden sträckte sig även till Tyskland där den gamla "Vi på

Bahnhof Zoo"-regissören Uli Edel gjorde en rå skildring av den tyske rapstjärnan Bushidos liv.

Tänk om detta hade nått Sverige, vilka regissör- och rapparpar hade vi fått då? Ulf Malmros och Petter Askergren? Richard Hobert och Ken Ring? Den

bittra sanningen är att det närmaste vi kommer en svensk rap-biopic är förscenerna i videon till Petters låt "Saker och ting" där de låtsas mörda

recensenten Fredrik Strage genom att gjuta in hans fötter i betong och dumpa honom vid Nybrokajen.

Det har dock visat sig vara populärt (i eftervärmen från Zlatan/Lagercrantz-samarbetet) att göra biografiska böcker över svenska rappare. Bara i höst

har olika kulturjournalister spökskrivit eller medförfattat tre rapbiografier: Ken med boken "Livet", Ison Glasgow med "När jag inte hade nåt" och Dogge

Doggelito-boken "Ibland vill man bara försvinna". Nästa år följer en bok av Sebbe Stacks från "Kartellen". Posted at 15:37 in Music | Permalink | Comments (1) Reblog (0) 11/01/2014 Poesi på tunnelbanan   ö Tunnelbanan är vanligen en plats för dagdrömmeri - man sitter stilla och väntar på att färdas från punkt a till punkt b. Tankarna börjar vandra iväg när

man stirrar i speglingen i fönsterglaset. Tunnelbanevagnens tankeflyktvänlighet är nog anledningen till att mycket poesi tillkommit just på tunnelbanan.

Kopplingen kollektivtrafik och poesi känns ganska naturlig - på 90-talet hade SL en satsning med poesi i bussarna, "Poesi på väg", som var inspirerad av

NYCs "Poetry in Motion", som funnits i stadens tunnelbana av och till sedan 1992. Även poeter har valt tunnelbanan som ämne, bland favoriterna finns

Karl Vennbergs diktsamling "Sju ord på tunnelbanan" från 1972. Här platsar även kanske Anita Goldmans "Rita Rubinstein åker tunnelbana i den bästa av

världar". En mer modern variant är Malte Perssons sonettsvit "Underjorden" från 2011. Posted at 00:37 | Permalink | Comments (0) Reblog (0) 10/22/2014 The X of Y     1     Wreckless Eric The Donovan of Trash (1993)

The Donovan of Trash     2     Run-D.M.C.

"The Beatles of Hip Hop"     3     Alan Licht The Evan Dando of Noise? (1997)

The Evan Dando of Noise     4     The Breakfast Club (1985) "The 'My Dinner with Andre' of teen movies"     5     ?? ????? [Umm Kulthum]

Kawkab al-Sharq ???? ????? ("Star of the East")     6     Jil Jilala

The Beatles of Morocco     7     Apolinario Hiking Society

"The Beatles of the Philippines"   Posted at 12:16 in Music | Permalink | Comments (1) Reblog (0) 04/11/2014 The Quiet Roar  

The Quiet Roar regi: Henrik Hellström I rollerna: Eva-Britt Strandberg, Jodi Francéen, Hanna Schygulla Längd: 1 tim 17 min (från 15 år)

The Quiet Roar är en "svår" film. Den handlar om en 70-årig kvinna som reser tillbaka i tiden och hälsar på sig själv i 25-årsåldern. Hon pratar om hur

dåligt hon mår när hon är ung, och hon verkar också må dåligt som gammal. Det är mycket stoisk smärta som ligger under ytan i skådespelarnas ansikten.

Hela filmen genomsyras av känslan av att livet är hemskt jobbigt, och filmen är full av tankar om saker man aldrig sa, ånger, insikter som kommit för

sent. Ångestfyllda rumineringar på dödsbädden, ungefär. Det är ingen konventionell film, eftersom allt handlar om den stämningen. Det finns ingen direkt

handling, allt utspelar sig i huvudpersonens huvud då hon reser i minnenas värld. Jag gillar tanken på att göra en film om mentala resor, och applåderar försöket, men filmen har en särskild mörk ton som jag inte riktigt gillar. Jag

tror att det är av samma anledning som jag inte gillade Hellströms första film, "Man tänker sitt" - som ju också är ett utforskande av det mentala livet

- eftersom den har en så överkänslig ton, där allt är sentimentalt och till bredden fylld med sorg. Jag kan tänka mig att det är en frekvens som

resonerar särskilt för personer som är födda på 70-talet (som Hellström är), men för mig gör den inget alls. Det får mig att undra vad titeln tysta vrål

egentligen syftar på - filmen är snarare ett utdraget gnyende.

Quiet Roar har biopremiär idag

Posted at 08:55 in Film | Permalink | Comments (0) Reblog (0) 04/08/2014 Oväntade intervjuer  

Björk vs Arvo Pärt (1997)

&&

Iris Murdoch vs Jiddu Krishnamurti (1984)

 

Laure Adler vs Michel Houellebecq (2005)

- - - - - - - - - - - -

Bonus: Senegals president intervjuas av amatörmässig lokal-tv-presentatör:

Harold Channer vs Abdoulaye Wade (2007)

 

04/05/2014

 

Svenska förmögenheter

 

Ekonomib Finansfurstarna: Berättelsen om de svenska riskkapitalisterna (Lotta Engzell-Larsson, 2014) Svenska förmögenheter: Gamla klipp och nya pengar (Göran Hägg, 2013) Den nya överklassen: En bok om Sveriges nya ekonomiska elit (Bengt Ericson, 2011) Det är jag som äger Carnegie! : maktspelet om Sveriges mest anrika investmentbank (Karolina Palutko Macéus, 2014) Den stora bankhärvan : finansparet Hagströmers och Qvibergs uppgång och fall (Caroline Neurath, 2012) Firman Bonnier : Sveriges mäktigaste mediesläkt (Bernt Hermele, 2013)

 

Posted at 00:48 in Books, Ekonomi  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

04/02/2014

 

Mastodontfilmer

 

Mastod "Ja...Wyatt Earp, 3,24. Ben-Hur 4,53. Krig och fred 3,45, och Det rätta virket är upp mot 3,56. Så, någon av dom borde väl gå bra."                 - Nilecity, avsnitt 5

Mastodontfilms-Mats på brandstationen i tv-serien Nilecity har koll på sina mastodontfilmer. Han tipsar om Wyatt Earp och Ben-Hur. Själv är jag inte

riktigt lika insatt. Filmhistorien är full av filmer som är över tre timmar långa - vilket verkar vara den officiella gränsen för vad som gäller som en

extra lång film. Det finns olika varianter av 180+-minutersfilmer, bland dem återfinns vanligen maratonstumfilm (Cabiria, Intolerance, Napoleon), Svärd

och sandal-film (Ben-Hur, Quo Vadis) och fantasyfilm (Sagan om ringen, Kingdom of Heaven). Här är några andra mastodontfilmskategorier, med exempel:

Cinemateket-filmen Sátántangó (Béla Tarr, 1994, 432m) Jeanne Dielman, 23, Quai du Commerce, 1080 Bruxelles (Chantal Akerman, 1975, 201m) Travelling Players (Theo Angelopoulos, 1975, 230m) Mer eller mindre allt av Tarkovskij

Maratondokumentären Le chagrin et la pitié (Marcel Ophüls, 1969, 251m) Shoah (Claude Lanzmann, 1985, 544m(!)) Hôtel Terminus: Klaus Barbie, sa vie et son temps (Marcel Ophüls, 1988, 267m)

Konstinstallationen Sleep (Andy Warhol, 1963, 321m) La Région centrale  (Michael Snow, 1971, 180m) La Commune (Paris, 1871) (Peter Watkins, 2000, 345m)

 

Posted at 11:35 in Film  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

03/29/2014

 

Always on

 

Crary-24-7 _____________________ 24/7: Late Capitalism and the Ends of Sleep  Jonathan Crary Engelska, Verso Books, 144 s, 111 kr (Bokus)

 

Jonathan Crarys bok 24/7 handlar om hur vi i senkapitalismens era lever i ett samhälle som ständigt är uppe: 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Vi

är, för att återge namnet på en populär tech-podcast, ”Always On”. Crary diskuterar detta i samband med sömn, och hur sömnen i denna utveckling kanske

oväntat nog består, relativt orubbad. Crary beskriver sömnen som en ”osynlig påminnelse om förmoderniteten”, och menar att sömnen kan ses som en sorts

protestaktion mot den ständiga cykeln av nyhetsflöde, reklam, köperbjudanden som vi ideligen exponeras för.  Boken är en uppfriskande blandning av kulturkritik och historia, och texten är fylld av blandade exempel från konst, vetenskap, poesi och film. Crarys

stil är ekvilibristisk och kreativ, och hans kärnfulla formuleringar är ofta som små aforismer. Ibland har han tillåtit sig att sväva ut lite för långt,

och texten hade kunnat vara behjälpt av en mer stringent redaktör, men det gör nästan ingenting, för det han skriver är intressant ändå. Det tillhör

kanske rent av hans sätt att skriva: att flyta, och ibland välkomna strukturlösheten.

 Under läsningen förstår man att 24/7 inte bara syftar på det faktum att samhällen aldrig sover, det är mer än så. Crary använder begreppet närmast som

ett nyckelord för att beskriva hela samhällsutvecklingen under de senaste 100-150 åren. 24/7 är hela det system av globalisering, kvantifiering och

standardisering som vi nu lever i, i det Crary kallar den senkapitalistiska tidsåldern.

 Crary är duktig på att göra välfunna observationer, t.ex. att tanken bakom mobilernas ”sleep mode” är att man aldrig skall behöva stänga av dem, eller

att köpsamhället arbetar bort sömnen till den grad att man bygger parkbänkar med pinnar på mitten så att det inte går att ligga på dem. En annan

observation är kring tanken på digital natives – alltså att dagens tonåringar och barn kommer att vara infödda i den digitala världen, och därmed ha

mycket lättare att navigera i den framtida världen. Crary invänder med att förändringstakten på teknologin aldrig kommer att mattas av, och att vi

förmodligen ständigt kommer vara ”ouppdaterade” vad gäller det nya. Unga plastiska hjärnor har alltid en fördel i ett sådant scenario, men den

polarisering som ”digital natives”-modellen föreslår kommer kanske inte uppstå.

All denna 24/7-teknologi har också en effekt på vår tidsuppfattning och vårt tänkande. Crary diskuterar dessa frågor med hjälp av 1900-talstänkare som

György Lukács och Hannah Arendt. Han går även bakåt i historien och kopplar ihop dagens situation med industriella revolutionen, 1900-talets TV-kultur,

och hur överflödet av bilder och information påverkar vår fantasi och föreställningsförmåga.

 Om man nu vill göra motstånd mot 24/7-samhället, denna ”posthistoriens slutgiltiga kapitalistiska hägring” (Crarys formulering blir så mycket mer

bombastisk på svenska) anför Crary som exempel 1960-talets motkultur och 1800-talets utopianism – där huvudidén var gemenskap, snarare än profit. Boken

avslutas med en till hälften hoppfull, till hälften uppgiven påminnelse om att idéer om alternativ till 24/7-samhället kan komma att formuleras i just

REM-sömnens drömmar.

 

Posted at 13:26 in Books, Current Affairs, Historia, Web/Tech  | Permalink | Comments (1)     Reblog (0)  

03/25/2014

 

Refererade publikationer

 

Hur ofta har vi refererat till olika tidningar här på S&G? Vi har undersökt saken:

DN: IIIII IIIII SvD: IIII Sydsvenskan: II Expressen: III Aftonbladet: I

New York Times: IIIII III Slate: IIIII I Atlantic: I Le Monde: 0 Berlingske: I Vagant: I Dixikon: II

 

 

Posted at 23:39  | Permalink | Comments (1)     Reblog (0)  

03/21/2014

 

Böcker om böckernas slut

 

Ulin Distraction-jacobs Svedjedal Grafton_codex11

Den sista boken: Om sätt att lagra och ordna texter - Johan Svedjedal, 2001 Book Was There: Reading in Electronic Times - Andrew Piper, 2012 The Lost Art of Reading: Why Books Matter in a Distracted Time - David L. Ulin, 2010 The Pleasures of Reading in an Age of Distraction - Alan Jacobs, 2011 Det postlitterära samhället: Om litteraturens och läsningens framtid - Jan Thavenius, 1992 Empire of Illusion: The End of Literacy and the Triumph of Spectacle - Chris Hedges, 2009 Codex in Crisis? - Anthony Grafton, 2008

Dessa böcker tar upp frågor om vad det innebär att gå från det som Régis Debray kallar "graphosphère" (en intellektuell värld där idéer medieras i

huvudsak genom skrift i böcker) till en "cybersphère" (där kommunikationen ser annorlunda ut). I cybersphère blir kommunikationen med bilder vanligare,

och om det skriver James Elkins i sin bok Visual Literacy. En annan introduktion till detta är Nicholas Mirzoeffs Visual Culture.  

Posted at 11:33 in Books  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

03/18/2014

 

Spanska genom sånger

 

Gypsy EN IDIOHISTORISK GENOMGÅNG AV MIN KONTAKT MED SPANSKA SPRÅKET I MUSIK UNDER ÅREN 1994-2014

Santana - Oye como va & Se a cabo (båda 1970) Gipsy Kings - Bamboleo (1987) & Los Lobos - La Bamba (1987) Los del Río - Macarena (1994) Paradisio - Bailando (1996) Dru Hill - How Deep is Your Love ("ven aqui with your body") (1998) Enrique Iglesias - Bailamos (1999) José Feliciano - Feliz Navidad (1970) Fun Lovin' Criminals - Loco (2001) Brujeria - Consejos Narcos (1995) Manu Chao - Me Gustas Tú (2001) Mink Deville - Demasiado Corazon (1983) Los Mustang - Socorro (1965) [spanskspråkig version av Beatles "Help"] Ray Barretto - El nuevo Barretto (1968) Cypress Hill - Tres Equis (1995) Scorpions - Vientos de Cambio (1990) [spanskspråkig version av "Wind of Change"]

 

Posted at 00:03 in Language, Music  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

03/11/2014

 

Nya betydelser för porr och knark

 

Det vanligaste exemplet är kanske "matporr", alltså böcker eller bloggar med konstfullt ljussatta bilder på maträtter, riktat till

matlagningsentusiaster. Idén är att dessa bilder kan fungera på matfans ungefär som nakenbilder fungerar på de flesta av oss. Det är inte bara i

matsammanhang som detta förekommer - jag har sett suffixet -porr i slutet av många ord: inredning-, tränings-, och senast i gårdagens SvD handlade en

spalt om "språkeländesporren". När jag föst såg artikelns rubrik trodde jag att den skulle handla om just sättningar med ordet porr som suffix, men det

verkar inte skribenten vara så intresserad av. Jag tycker dock att det är en språklig tendens som är värd att uppehålla sig vid en liten stund. Jag har

latent noterat den här överförda användningen av ordet i flera års tid, och trodde igår att någon till slut brytt sig om att skriva en artikel om det.

Men icke. Och det är därför jag skriver den här lilla notisen.

Som många andra språktrender kommer den från den amerikanska engelskan, där man till och med kan kalla en bok med glansiga bilder på bokhyllor "shelf

porn", eller en blogg som samlar eleganta statistiska grafer för "chart porn".

En liknande överföring av betydelse förekommer även med ordet "knarka". Mången gång har vi hört någon som på måndagmorgonen säger "jag har knarkat tv-

serier i helgen", eller att ett högfrekvent letande av bostadsannonser på internet kallas för "Hemnetknarkande". Jag vet inte om man egentligen bör ha

någon åsikt om det är en rolig eller tråkig utveckling, jag vill mer notera det som en observation.

 

Posted at 09:17 in Language  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

03/07/2014

 

Skildringar av Konstantinopel

 

2 istanbul v.oben Istanbul, eller Konstaninopel som det hette innan 1923, har i film skildrats både utifrån inhemskt och utländskt perspektiv. Från amerikanskt håll finns

t.ex. heistfilmen Topkapi (Jules Dassin, 1964) som handlar om en kupp mot Topkapı-palatset. Senare kom även Sidney Lumets filmatisering av Mordet på

Orientexpressen, som egentligen bara visar Istanbul i filmens första fjärdedel. En amerikansk-brittisk produktion fyra år senare är Adrian Lynes

Midnight Express, som handlar om en amerikansk tågluffare som åker fast för droginnehav i Istanbul. En skildring av det äldre Istanbul är också den

prisbelönta BBC-serien Jag, Claudius, som utspelar sig ca år 40 f.Kr.

Istanbul är ju givetvis mest ordentligt skildrat från turkiskt håll. Filmen Muhsin Bey från 1987 (vars poster är lätt att missta för postern för Wall

Street) är en skildring av musikbranschen i Istanbul på 70-talet. En annan semi-inhemsk skildring, som jag skrivit om tidigare på bloggen, är Elia

Kazans America, America från 1963. Den handlar om den unge Stavros från Anatolien som arbetar sig framåt i livet från en fattig by till rikedom i USA,

med Istanbul som en mellanstation. Senare filmer som visar Istanbul är Nuri Bilge Ceylans Uzak (2002) och antologifilmen Anlat Istanbul (2005), som är

en sorts Paris, je t'aime för Istanbul.

Ett intressant mellanting mellan utländska och inhemska skillnader är skildringar från exil- eller utvandrade turkar som återvänder för att göra film.

Den kändaste av dessa är Fatih Akın, som är född i Hamburg av turkiska föräldrar. Han har i flera filmer skildrat turkar i Tyskland och mötet mellan det

turkiska och det europeiska. I Im July (2000) får man följa en tysk lärarkandidat på ett infall att under sommarsemestern bila ner till Turkiet. I Gegen

die Wand (2004) ser vi relationen mellan två livströtta tysk-turkar (de träffar varandra på en psykiatrisk klinik efter att båda försökt begå

självmord). Båda filmerna utspelar sig både i Hamburg och Istanbul. Akın har också gjort dokumentärer om Istanbuls musikscen och om föroreningen av den

turkiska landsbygden, utöver flera andra filmer som tar upp frågor kring Turkiet och InstanbTyskland.

 Den som vill läsa mer om Istanbulfilmer kan konsultera Semra Kırs bok "Istanbul'un 100 filmi", som skriver om 100 filmer som utspelar sig i Istanbul.

 

 

Posted at 12:53 in Film  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

03/03/2014

 

Kinesisk-amerikanska science fiction-författare

 

KenYuTchiang

Ken Liu (1976-) E. Lily Yu (1989?-) Ted Chiang (1967-)

 

Posted at 16:36 in Litteratur  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

02/25/2014

 

Svensk musikhistoria 1996-2009

 

00talet Alla med ett intresse för musikarkivism och svensk popmusik kan glädjas åt en del nya initiativ runt om på nätet. De flesta rör musik från 90- och 00-

talen, och spänner över genrer som indie, hiphop och radiopop. En pionjär på området är den gamla räven Billy Rimgard, som för ett par år sedan skrev en

artikelserie om svensk indie under åren 1999-2009, som publicerades på musiksajten Throw Me Away. Nu i höstas vände han återigen blicken mot 00-talets

musik, denna gång i radiomediet, med P4-serien "Festen fortsätter", som är en slags historieskrivning över svensk popmusik under 00-talet.

På hiphophållet finns eldsjälen Pontus Gustavssons satsning Gatuslang, som är en podcast med intervjuer med figurer från hiphopscenen kring

millenieskiftet (nyckelfigurer som Petter, Ken, Blues, Ayo). Vissa har fortsatt med musiken (Ken, Petter) andra har gått vidare till att jobba som

sjuksköterska (Feven) och läkare (Big Fred). Det är ett välkommet inslag nu när det klassiska hiphopforumet Whoa.nu läggs ner efter tio års verksamhet.

På indie-hållet finns två sidor av intresse, som båda har givits indie-kompatibla namn. Bloggen "Samtidigt i ett annat rum" samlar information och

spellistor på essentiella låtar från svensk indiepop mellan åren 1996 och 2002. Det är folk från musikfansinet Twisterella och Digfi, med flera som

kommit med bidrag. En annan sida är bloggen "Inte vara trött", som publicerar och inventerar mixtapes och fansin från indiescenen på 90-talet. Det är

kul att titta runt där, som ett sorts museum över en svunnen samtid. Det är intressant hur satsningar som dessa berör kopplingen mellan det samtidiga,

flyktiga och den mer historieskrivande arkiveringen. Det är ett ämne som blir mer och mer aktuellt, nu när man satsar på att nedteckna subkulturell

samtidshistoria. Exempelvis talades det i Umeå för ett par år om ett Straight Edge-museum (man försökte arkivera och skriva historien om den norrländska

punkscenen under 90-talet), eller ansträngningarna i USA för att skriva Riot Grrrl-scenens historia (som sedan 2010 finns samlade i "the Riot Girl

Collections" på NYU:s Fales Library).

Billy Rimgards artikelserie om svensk indie 1999-2009:     http://www.throwmeaway.se/innehall/svensk-indie/ P4-serien Festen fortsätter -  om 00-talets musik: https://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=4539 Hiphop-podcasten Gatuslang:     http://gatuslang.se/ Samtidigt i ett annat rum:     https://samtidigt9602.wordpress.com/ Bloggen inte vara trött:   http://intevaratrott.blogspot.se/

Andra musikrelaterade radiosatsningar i Sverige:

* Podcasten Kärlek och knaster - Inbjudna gäster får berätta om sin favoritskiva under 15 minuter.

* Podcasten DJ 50 spänn - gästen får 50 kr att gå loss för bland LP-backarna i en second hand-butik. I programmet berättar de om sina val och spelar

låtar från skivorna de hittat.

* Någon gång nästa månad startat den oberoende radiosatsningen Radio Skanstull, initierat av folk från Under bron, bland andra.

02/19/2014

 

Digitala nätverk i fiktionen

 

Xmatrix Fiktivt nätverk - Bok/Film (Författare, år)

The Matrix - Neuromancer (William Gibson, 1984) The Metaverse - Snow Crash (Neal Stephenson, 1992) Society.  - Gamer (film, 2009) GlobalTeens - Super Sad True Love Story (Gary Shteyngart, 2010) The OASIS - Ready Player One (Ernest Cline, 2011) The Circle - The Circle (Dave Eggers, 2013) inget påhittat nätverk, men passar in på temat ändå - Four New Messages (Joshua Cohen, 2012)  

Posted at 21:59 in Books, Web/Tech  | Permalink | Comments (2)     Reblog (0)  

02/13/2014

 

Komediennen som låtsades att hon var dum

 

Petrakudde Lantz2        Silverman Amy-schumer

Jag tycker mig kunna urskilja en viss trend hos vissa kvinnliga ståuppkomiker. Deras approach handlar om att leverera skämten och låtsas vara dumma,

fast de egentligen är väldigt smarta. De agerar utifrån en sorts spefull ignorans. Den tropen har givetvis föregångare i antikt skådespeleri med

typkaraktärer som "dåren" och senare i historien "gycklaren", men den har fått ett särskilt uttryck hos vissa av dagens kvinnliga komiker. Annika Lantz

avslutar listigt var och varannan mening med ett hjärndött "vadå?", och Petra Medes hela schtick verkar gå ut på att vara en rospigg Kajsa Kavat-typ som

ibland kastar ur sig ekivoka kommentarer. I USA finns Sarah Silverman, som tagit den intelligent intelligensbefriade karaktären till nya höjden. I

hennes kölvatten följer Amy Schumer, som ibland är ännu grövre än Silverman. I Storbritanniens humormylla finns mig veterligen åtminstone en karaktär av

det här slaget, och det är Weekly Wipe-figuren Philomena Cunk. Hennes reportage "Moments of Wonder" i slutet av varje avsnitt av Weekly Wipe gör ett bra

jobb med denna humorarketyp. Hon har hittills undersökt koncept som tid, brottslighet, evolutionsteorin, datorer och pengar.

 

Posted at 21:29 in Humor  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

02/10/2014

 

Tankegångar kring OS

 

Penguins OS är i full gång och dess kontroverser med Ryssland som värd är också i ett ständigt antågande i media. Nyttorna med OS kan anses vara många men

kostnaden kanske desto större. 50 Miljarder dollar räknar man med att Vinter-OS har kostat vilket man garanterat inte kommer få tillbaka mha turism

eller sändingslicenser.

Dock, vad som kan ses positivit är att Ryssland nu är under lupp gällande brott mot mänskliga rättigheter och att man då kan se att Ryssland tom gjort

vissa eftergifter för att ställa Ryssland i bättre dager.

Sport är viktigt och ett bra utlopp för att representera nationers idrottsprestationer dock undrar jag om den större samhällsnyttan är där. Under Kalla

kriget kan jag ändå förstå nyttan med att ha idrottsrepresentation som ett verktyg istället för krig då tex den sk hjälteinsatsen av USAs hockeylag år

1980 var något spektakulär då ett collegelag (man använde inte eliten från NHL då) lyckades vinna över det bästa USSR kunde erbjuda.

Dock ser jag inte den större nyttan då 50 miljarder dollar är nästan 1/7 av sveriges BNP och i ett land om Ryssland med högt GNI (höga

inkomstskillnader) och utbredd fattigdom så ser jag att dessa pengar kunde gott ha används till andra reformer.

Iaf, jag kanske är någorlunda cynisk men det tål att tänkas på, med den fina arenan och fyrverkerierna finns ofta en bakomliggande samhällskostnad

vilket är svår att kompensera.

 / Gregfunkel

(Bilden togs inte i samband med OS i Sotji)  

Posted at 11:17 in Current Affairs  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

02/09/2014

 

En levande själ på film

 

En_levande_sjalStillbild från En levande själ.

PC Jersilds bok "En levande själ" från 1980 handlar om en fritt flytande hjärna i ett labb (jag har skrivit om den tidigare här). Nu har den gjorts till

novellfilm av kortfilmsregissören Henry Moore Selder. Filmen premiärvisades nyligen på Göteborgs filmfestival, och jag hoppas att den visas i Stockholm

snart. På vimeo finns en trailer.

 

Posted at 14:09  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

02/06/2014

 

Diskussioner på lingvistiska teman

 

Talking

Det står sedan en tid klart att Anna-Lena Ringarp lämnar programledarposten för Språket i P1, efter 16 år. Ringarps efterträdare blir Emmy Rasper (som

tidigare lett Brunchrapporten i P3), som börjar i mitten av februari.

Språket i P1 är ett kul program för oss som är intresserade av språk. De få andra kanalerna för språkfrågor är Catharina Grynbaums språkspalt i DN och

Ylva Byrmans i SvD, samt ett kort 7-minutersinslag på måndagmorgnar i SVT1. Har man ett intresse av våra grannspråk finns även där program som tar upp

språkfrågor. Norge har Språkteigen, och i Danmark finns Språklaboratoriet,  Sproghjørnet och Sprogminuttet (!). Finlands svenskspråkiga radio Vega sände

nyligen ett specialprogram om sk finlandismer (alltså uttryck på svenska som bara finns i Finland).

Söker vi oss utanför den nordiska gemenskapen, finns det en uppsjö språkprogram på engelska. Den intresserade kan med fördel söka sig till BBC Radio4s

Word of Mouth eller det amerikanska PRI:s The World in Words. Där sänds även A Way with Words och nättidsskriften Slate har sin egen variant i Lexicon

Valley.

Söker man vidare i det brittiska samväldet hittar vi det kanadensiska radioprogrammet And sometimes Y och i Australien Lingua Franca. Dessa två

sistnämnda slutade dock sändas under 2013.

 

Posted at 14:36  | Permalink | Comments (1)     Reblog (0)  

02/03/2014

 

Japanska emblem

 

Mon04 Kamon är en typ av japanska symboler som kan liknas vid europeisk heraldik. Kamonmärkena började användas redan för 1000 år sedan i Japan, för att

markera familjetillhörighet. Idag används de främst på kimonor och vid begravningar. Vissa japanska företag använder sina gamla familje-kamoner som

logotyp, bl.a. Mitsubishi.

De skiljer sig från europeiska vapensköldar genom att de oftast är cirkelformade. De är ofta baserade på ett symmetriskt mönster av geometriska former,

snarare än avbildningar av verkliga föremål, som är typiskt för europeisk heraldik. Konstnären Balthus mixade de båda stilarna, då han lät sy sin polska

familjesköld i kamon-stil på sin kimono, eftersom hans fru var japanska.

 

Posted at 16:14  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

01/31/2014

 

Podkonsumtion

 

Slate För en vecka sedan fick jag en idé. Jag lyssnar rätt mycket på podcasts, och valet av program görs alltid utifrån impuls. Därför har jag ingen jättekoll

på hur mycket jag lyssnar, och vilka program som återkommer. Därför kom jag på idén att notera vilka program jag lyssnar på, under en veckas tid, för

att få en känsla för min pod-diet under en slumpvald vecka. Här är resultaten:

23/1 Word of Mouth (BBC radio4) - om vetenskapliga metaforer Spanarna (SR P1) - från 17/1 Answer Me This (brittisk podcast) - från 16/1 Religionsrapporten (DR P1) - med Bent Melchior och Lone Hertz

24/1 Axel och Sigge (svensk podcast) - från 17/1 Open Book (BBC radio4) - om vintern i litteraturen The Guardian Tech Weekly (brittisk podcast) - om CES 2014 Bookworm (KCRW) Intervju med Dennis Schreck

25/1 Spanarna (SR P1) - från 24/1

26/1 TJCs Week in Review (webcast) Notebook on Cities and Culture (amerikansk podcast) - intervju med Per Smidl om Christiania

27/1 On Being (amerikansk podcast) - Intervju med Bessel van der Kolk Eksistens (DR P1) - om begreppet noll

28/1 Tete au carré (France Inter) - Om den mänskliga rösten Lauren Laverne (BBC radio6) - med Charlie Brooker som gäst

29/1 Slate Culture Gabfest (amerikansk podcast) - från 29/1 Kritiken (SR P1) - från 28/1 Ideas (CBC) - Från "the Munk Debates" om mäns eventuella onödighet

                                                                               (bilden är från slate.com)  

Posted at 13:19 in Radio  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

01/28/2014

 

Flusser

 

 

Posted at 10:45  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

01/25/2014

 

Tänd ett ljus

 

Candle_flame_250x375På måndag är det den officiella internationella minnesdagen för Förintelsen. Vi i Sverige är ganska ensamma om att kalla det just

"förintelsen", på de flesta andra språk säger man antingen Holocaust (ett engelskt förslag, från ett antikt grekiskt ord) eller Shoah (katastrof på

hebreiska).

En annan episod som fått namn enligt samma modell är  det armeniska folkmordet i början av 1900-talet, som kallas för Mets Yeghern, det stora brottet.

Vissa romska tänkare har kallat romernas öde under andra världskriget för Porrajmos, efter romani chibs ord för förstörelse. Just nu pågår en

utställning om just Porajmos på Forum för Levande Historia i Stockholm.

På samma tema finner vi Swahili-begreppet Maafa, som betyder "stor katastrof",och används av vissa afrikanska diasporatänkare för att beteckna den

transatlantiska slavhandeln. Det introducerades till den engelskspråkiga världen av Marimba Ani 1980. Slavhandeln och dess hemska historia är nu på

tapeten, bl.a. med Steve McQueens prisbelönta film 12 Years a Slave.

Utöver redan berörda namngivelser av katastrofer finns även Al-Naqba, som är palestiniernas ord för när många av dem fördrevs från sina bostäder under

40-talet. Finns det fler variationer på temat som jag missat?  

Posted at 18:32 in Historia  | Permalink | Comments (2)     Reblog (0)  

01/22/2014

 

Vegetariska rappare

 

Vegetables2

Dead Prez - Be Healthy (från Let's Get Free, 2000) - "lentil soup is mental fruit" Boogie Down Productions - Beef (från Edutainment, 1990) - "Eatin meat and you'll see you can't compete / It's the number one drug on the street" Kendrick Lamar - The Backroom Freestyle (från Good kids m.A.A.d. city, 2012) - "I walk down the street with no heat and run into beef when I’m just a

vegan" Gadzooks - Veggie Rap (från hans mixtape, 2011) - "I've been to many many places / I don't eat anything with faces" Just-Ice - Moshitup (från Kool & Deadly, 1987) - "haven't you seen the way this animal lives why I tell you, suicide, it's a suicide, biddy-bye-bye /

suicide, it's a suicide"

Andra vegetarianrappare: Common, Russell Simmons från Run DMC.

01/19/2014

 

Första världskriget

 

2659034_2367560b I år är det 100 år sedan första världskriget började. Runt om i Europa förbereds nu stora kommemorationer, som antagligen börjar ordentligt först i

sommar, eftersom det var då krigets startskott skallade. De "tre stora" Storbritannien, Tyskland och Frankrike har alla olika sätt att närma sig

hundraårsdagen. Britterna diskuterar hur viktigt det är att inte glorifiera kriget, och vill vara noga med att man ska inkludera alla medborgare i en

kommemoration. I Frankrike blir känslan splittrad, eftersom man där uppmärksammar både 100 år sedan krigsstarten på "La Grande Guerre", men också 70 år

sedan 1944, då Frankrike annekterades av nazisterna (en händelse som lämnade betydligt större spår än 1914, och som flera personer ännu minns). Men

franska utbildningsministeriet har ändå kommit med en ambitiös satsning med "Mission Centenaire 14-18" (centenaire.org), som är ett utbildningsprogram

för att minnas hela första världskriget. För tyskarna är det ännu mer splittrat än för fransmännen, för de har tre kommemorationer att förhålla sig

till: 1914, 1939 (2 VK:s start) och 1989 (murens fall) - och då blir det lite väl schizofrent att hålla igång alla minnesdagar.

I svensk press har jag märkt en viss böjning i rapporteringen mot första världskrigstemat, bl.a. har DN kört resereportage till Passchendaele (där en

viktig strid på västfronten utkämpades 1917), en krönika om trenchcoatens historia med anledning av 1VK samt Carl Bildts konstiga ledare i början av

januari där han försökte anknyta dagens politiska läge till det som rådde 1914. En mer lyckad variant av det temat förekom för några veckor sedan i the

Economists decembernummer, där man jämförde storspelarna UK då med US idag (stormakten på dekis), Frankrike då med Japan idag (kulturlandet på dekis)

och Tyskland då med Kina idag (stark ekonomisk makt på uppgång). Läs artikeln.

FwwDen ungersk-brittiska polemikern Frank Furedi har nu, med anledning av 100-årsdagen, skrivit en bok om första världskriget och dess betydelse. First

World War: Still No End in Sight (Bloomsbury, utkommer 30/1) analyserar händelserna 1914-18 som grunden för senare politiska konflikter och menar att

den ruptur som startades då ännu inte är uppklarad (titelns "still no end in sight").  

Posted at 20:36 in Current Affairs, Historia  | Permalink | Comments (2)     Reblog (0)  

01/15/2014

 

Axplock ur den svenska TV-våren

 

Qw

En clown till kaffet (Kanal 5, premiär 23/1)

En variant på "Så mycket bättre", fast för komiker. Robert Gustavsson, Felix Herngren, Anna Blomberg med flera deltar, och programmets höjdpunkt är

troligtvis när deltagarna ska imitera varandras karaktärer och stilar. Det låter roligare än den gråtmilda förlagan i SVT. Imitationsmomentet påminner

om höstens TV3-serie Att vara där Björn Kjellman klädde ut sig till olika personer.

Fittstim: Min kamp (SVT1, premiär 16/1)

Belinda Ohlsson gör en serie om feminismen idag. Har den spårat ur, har den kuvat männen, har den en framtid? Det är de teman som tas upp i seriens tre

avsnitt.

Welcome to Sweden (TV4, premiär okänd)

Komikern Greg Poehler har gjort en serie om en amerikan som flyttar till Sverige, och jag antar att den är fylld av skämt om kulturkrockar och möten

mellan amerikansk och svensk traditioner. Den spelades in i höstas, och har redan köpts in av NBC. (Möjligen har den inte premiär förrän senare i år. )

Filip och Fredrik i USA (Kanal 5, spelas in i vår)

Filip och Fredrik reser runt i USA och låter Filip prova på olika liv. Serien håller på att spelas in nu under våren, så programmet kanske kommer först

i höst eller i vinter. De har spånat på att låta Fredrik prova på att leva som predikant, som basketcoach och som arborist.

Några mer lokala satsningar är kanal 5s serie "Söder om Folkungagatan" som ska göra parodi på hipstrers, samt filmen "Tillbaka till Bromma" med Peder

Magnusson i en sorts Peter Sellers-influerad variant på tv-serien Spacer.  

Posted at 10:51 in Humor, Television  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

01/12/2014

 

Viraliteten

 

Virality '

Virala länkaggregatorer som UpWorthy och BuzzFeed blev verkligen populära under det gångna året. Men vad händer när viraliteten blir ett självändamål?

Om detta skriver Luke O'Neil i Esquire, och spetsar till det genom att döpa sin artikel till The Year We Broke the Internet. Han har ändå några poänger

när han säger att länkarnas budskap urholkas när det enda viktiga blir att innehållet är häftigt, uppseendeväckande eller gulligt. Ofta bryr man sig

inte ens om huruvida de virala texterna är sanna, det viktiga blir bara att de sprids och når så många ögon som möjligt. Förhoppningsvis är det faktum

att viralitetsmodellen nu uppmärksammas ett tecken på att tendensen har nått sin kulmen.

Rob Horning på TNI har också funderat kring viralitet, och har skrivit en essä om det virala självet. Han menar att det virala självet uppstår när

viralitetstänket appliceras på den personliga identiteten och dess upprätthållande via nätet. Om andra följer dina rörelser på nätet, så finns du. Om

ingen ser det du gör, är det samma sak som att du inte existerar. Alltså blir följden av detta tänkande att man handlar på nätet på ett sådant sätt att

ens handlingar är spridvänliga (virala!), för att få bekräftelse för att man finns. Läs Hornings text i sin helhet på bloggen Marginal Utility: The

Viral Self.  

Posted at 10:46 in Web/Tech  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

01/09/2014

 

Amerikanska imitationer av svenska koncept

 

Läs också det tidigare inlägget Svenska imitationer av amerikanska koncept.

                         ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

* Frusen glädjé

I början av 90-talet försökte man i USA lansera ett glassmärke med namnet Frusen Glädjé. Förlagan var troligtvis den fantasifullt namngivna glassen

Häagen-Dazs (ett helt påhittat namn tänkt att låta lyxigt i amerikanska öron). Även om Frusen Glädjé var en rimlig tanke i teorin, så gick det inte så

bra för dem i praktiken. Det må ha en klang av europeiskt exklusivitet för amerikaner, men på svenska låter det bara väldigt fånigt.

Frusen

 

* Kinapuffar och sportlag

Inspirerade av förra höstens kinapuffar-debatt fick amerikanerna nu i höstas en egen variant av etnisk stereotyp-debatt. Det hela började när en

chippewa-ättling ifrågasatte baseball-laget Cleveland Indians namn och maskot, som är en karikatyr av en leende indianhövding. Man illustrerade det

absurda med namnet genom att föreställa sig lag som "San Francisco Chinamen" eller "New York Jews".   3019837-inline-i-1-indian-hat

* Rätten att vara topless

Minns ni kidsen som ville ha rätt att bada med bara bröst på badhus, som väckte lite uppmärksamhet i svenska medier ca hösten 2007? De kallade sig

Nätverket Bara bröst, och startade i Uppsala. Det är oklart om de fortfarande är aktiva. Men nu har amerikanerna hakat på denna trend och har grundat

föreningen Topfree (i motsats till Topless). De lobbar för att bara behöva använda underdelen till bikinin på badhusen i USA. Det är dock svårare att

genomföra något sådant i USA i jämförelse med Sverige. Huffington Post har gjort en profilartikel över en av deras talespersoner, Moira Johnston.

Moira

 

Posted at 15:36  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

01/06/2014

 

Being Human in a Digital Age

 

Guffo Distraction: Being Human in a Digital World (Mark Curtis, 2004)

 In the Shadow of Progress: Being Human in the Age of Technology (Eric Cohen, 2008)

Against the Machine : Being Human in the Age of the Electronic Mob (Lee Siegel, 2008)

You are not a Gadget: Being Human in the Age of Technology (Jaron Lanier, 2010)

The Blind Giant : Being Human in a Digital World (Nick Harkaway, 2012)

Susan Greenfields föreläsning "Finding Humanity in the Age of Technology"

The Most Human Human (Brian Christian, 2011)

The Brain is Wider than the Sky (Bryan Appleyard, 2011)

 

Posted at 18:59  | Permalink | Comments (2)     Reblog (0)  

01/03/2014

 

jag träffade shabbatai på tjabba thai igår

 

Tjabbathai2

(Förklaring: Det finns en restaurang på Wallingatan som heter Tjabba Thai. Det fanns en religiös ledare som hette Shabbatai Zevi på 1600-talet. Det

uttalas likadant. Eg är det inte ens kul)  

Posted at 15:34  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

12/31/2013

 

Osjungna döingar -13

 

Alla vet att Mandela, Gandolfini, Reed och Thatcher dog i år. Deras bortgångar uppmärksammades nogsamt. Här är några som inte fick lite mycket space.

Vila i frid:

Ronald Shannon Jackson - frijazzsaxofonist Doug Engelbart - uppfinnare av datormusen (innan Håkan Lans) Van Cliburn - klassisk pianist Chinua Achebe - författare ("Things Fall Apart", 1958) Tomas Böhm - psykoanalytiker Ray Harryhausen - filmskapare (stop-motion-geniet bakom "Clash of the Titans" och "Jason och argonauterna") Yoram Kaniuk - författare  ("Den siste juden", 1981) George Jones - countrysångare Seamus Heaney - poet Eydie Gormé - sångerska Arthur Danto - konstkritiker Bob Brozman - bluesman Storm Thorgerson - konstnär (gjorde skivomslag för Hipgnosis) Thomas Anderberg - filosof, kritiker Tim Dog - rappare (gjorde den odödliga låten "F*ck Compton" 1991)

 

 

Posted at 01:35  | Permalink | Comments (2)     Reblog (0)  

12/28/2013

 

Serietecknarporträtt

 

Crumb Herblock Watterson Cartoncolege

En kategori av dokumentärfilmer som är av tveksamt intresse är filmer om serietecknare. Oftast är deras liv ganska tråkiga - vilket är varför de blev

serietecknare från början. Att gå bakom kulisserna och se deras liv är oftast ganska desillusionerande. En film som dock lyckas vara spännande är den

otroliga dokumentären Crumb (1994) om 60-talstecknaren Robert Crumb.

Det gångna året har det kommit en hel rad feature-dokumentärer om serie- och skämttecknare. Bland annat fick vi stifta bekantskap med filmerna Born

Dead, Still Weird (om tecknaren Gahan Wilson), Herblock: The Black and the White (om Washington Posts Redaktionstecknare Herb Block) och Dear Mr

Watterson (om Kalle & Hobbe-tecknare Bill Watterson). Dessutom kom även samlingsdokumentären Cartoon College som handlar om seriegurun Scott McCloud,

perfektionisten Chris Ware, Maus-tecknaren Art Spiegelman och pionjären Linda Barry. Förra året gjordes också Far Out Isn't Far Enough om den

kontroversielle Strasbourgtecknaren Tomi Ungerer.

Nästa år har vi att vänta dokumentärer om bland andra den briljante Ralph Steadman (som illustrerade Hunter S. Thompsons Fear and Loathing in Las Vegas)

samt Very Semi-Serious som handlar om tidningen the New Yorkers skämttecknare och deras ofta välfunna kommentarer på samtiden.

 

Posted at 13:23 in Film  | Permalink | Comments (2)     Reblog (0)  

12/22/2013

 

Nedstämda narrativ: Depressionsmemoarer

 

Styron Wurtzel Heberlein Belljars Robert Burton - Anatomy of Melancholia (1621) Sylvia Plath - The Bell Jar (1963) William Styron - Darkness Visible: A Memoir of Madness (1990) Elizabeth Wurtzel - Prozac Nation (1995) Miki Agerberg  - Ut ur mörkret (1998) Ann Heberlein - Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva (2009)

dokumentärer: Deprimerade reportern (2006) Stephen Fry: The Secret Life of the Manic Depressive (2006)

Depression och melankoli har funnits med oss i alla tider. Ett tidigt försök att komma fram till vad melankoli innebär var Robert Burtons Melankolins

anatomi från 1621. En annan beskrivning av depression stod poeten Sylvia Plath för, med sin halvbiografiska roman Glaskupan. Men den riktiga trenden av

depressionsbekännelselitteratur kom med William Styron (som skrev Sophies val, bl.a.) och hans Darkness Visible. Den är både en kulturhistorisk

framställning och en bekännelse av hans egna mörka stunder. I mitten av 90-talet kom sedan flera böcker som fokuserade på antidepressiva läkemedel, bl.a. Elizabeth Wurtzels Prozac Nation som gjorde henne till en

litterär superstjärna. En annan variant på samma tema var Lauren Slaters Prozac Diaries från 1998. Senare kom Andrew Solomons bok Noonday Demon, som jag

hittade som ljudbok, men jag kunde inte lyssna på den för den var helt enkelt för deprimerande. I Sverige har vi haft Miki Agerbergs Ut ur mörkret, Ann

Heberleins Jag vill inte leva... och nästa år kommer en ny bok om depression av nån som heter Christian Dahlström.

På filmsidan finns bl.a. Den deprimerade reportern om Per Lapin från 2006, som nu finns i SVT arkiv. En annan dokumentär är the Secret Life of the Manic

Depressive, om den brittiska programledaren Stephen Fry och hans kamp med manodepressivitet.  

Posted at 23:06 in Books  | Permalink | Comments (4)     Reblog (0)  

12/17/2013

 

Nekrologer över Marcel Reich-Ranicki

 

Reich-ranicki

Den tyska litteraturpåven gick bort tidigare i höstas, vid 93 års ålder. Här är några nordiska röster som uppmärksammade hans frånfälle:

Marcel Reich-Ranicki av Margareta Flygt i Dixikon

Kritikeren som advokat av Ragnhild Lome  i Vagant (på norska)

Mod middelmaadigheden av okänd i Berlingske Tidende (på danska)

12/15/2013

 

Ofullständig förteckning över Sigge Eklunds egenheter

 

Inspirerad av Aisha Harris väldigt Slate-iga genomgång av R. Kellys lyriska metaforer blev jag frestad att ge mig på en idé jag fick i somras då jag

lyssnade på "Sveriges största podcast" Alex & Sigge.  En kort exposé över några av Sigge Eklunds teorier och begrepp:

12-könsteorin - Idé om att det finns 12 olika kön, som kan kombineras på olika sätt amorf - odefinierad cykelteorin - idé om att vi dör psykologiskt sju gånger i livet, var 4-5 år fyndigt - det ord du egentligen ska använda när du går runt och säger genialt fölk - folk förväntningskoefficient - vad man kan förvänta sig av olika sammanhang grumlig - oklart tänkande inre länder - vi har intressen som vi återkommer till. Exempelvis "andra världskriget" eller "amerikanska södern" jeg - ett försök att lansera ett nytt ord, analogt med "hen" kladdigt - sentimentalt känslomässiga cocktails - blandningar av känslor som blir större än summan av delarna mindpetting - en mildare form av "mindfuck" nacka - att tillsammans med en annan person ta på varandras nackar och se varandra i ögonen

favoritord: Rent, mörker, frekvens, pinne, smälta samman  

Posted at 13:15  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

12/11/2013

 

Filmen är slut

 

9781416599487_p0_v1_s260x420  Filmafter_300_450_80_c1 Copertina

Jag slutade se på film någon gång i oktober detta år. Fram till dess hade jag sett ca 4-5 filmer i veckan i över åtta år. Jag var en cineast. Jag vet

inte riktigt vad som hände.

Kan det ha att göra med att filmbranschen befinner sig i en kris just nu? Flera stora regissörer har uttalat sig om att filmvärlden har hamnat i en

återvändsgränd. Steven Soderbergh (Out of Sight, Contagion) meddelade i våras att han drar sig tillbaka från att göra film och ansåg sig hindrad av det

"narrativets tyranni" som han menar råder i filmvärlden. Star Wars-skaparna George Lucas och Stephen Spielberg spekulerade förra året om inte slutet för

Hollywood var kommet. Peter Greenaway (Tecknarens kontrakt, The Pillow Book) förkunnade filmens död redan för fem år sedan.

En annan diskussion som upptagit filmfans är hur filmbranschen påverkas av att filmrullen ersätts av digital film. Fler och fler biografer i Sverige

byter till digital projektion. Quentin Tarantino opponerar sig denna utveckling och säger om digitalfilm "det är inte bio, det är bara offentlig TV".

Denna fråga tas upp i filmvetaren J. Hobermans bok "Film after Film" (Verso, 2012). Hoberman menar att filmen går in i en ny era med övergången till

digitalt filmskapande. Från att ha opererat utifrån en fotograferande teknologi som avbildar verkligheten kan man nu manipulera verkligheten oändligt i

den digitala postproduktionen.

David Denby berör samma frågor i sin essäsamling "Do The Movies Have a Future?" (Simon & Schuster, 2012) och skriver bland annat att det etablerade

filmsamfundet slutat våga ta risker och bara producerar superhjälteepik och franchisefilmer. Bergmancentrets ledare Jan Holmberg har också skrivit om

filmens framtid, i "Slutet på filmen" (Daidalos, 2011). Holmberg fokuserar på digitaliseringsivern, som innebär att inga filmrullar längre kommer att

sparas, och Holmberg menar att det betyder slutet för filmmediet. Han skriver kallt att inga filmer kommer att finnas kvar om hundra år. Om detta skrev

italienaren Paolo Cherchi Usai redan tio år tidigare, i sin essä "The Death of Cinema" (BFI, 2001).

Kanske har dessa böcker rätt om att filmens guldålder är slut, och att något nytt kommer att hända med digitaliseringen av filmbranschen. Sa inte folk

för fem-tio år sedan att filmen skulle sammansmälta med dataspel? Är inte det nästa steg? Fast kidsen måste nog bli lite äldre innan branschen går på

och provar den grejen.  

Posted at 15:07 in Film  | Permalink | Comments (4)     Reblog (0)  

12/08/2013

 

Översatta sånger i albumform

 

Frida+-+Frida+Ensam+-+LP+RECORD-69556320px-Ulf_Lundell_Sweethearts_album_cover Cohenorsk Blank_isSchmidt   Att spela in en låt på ett annat språk kan ofta förändra den och förflytta sången till en annan känsla. Här är några (både lyckade och mindre lyckade)

försök till svenska versioner av vad som annars är engelska poplåtar: 

Anni-Frid Lyngstad - Frida ensam (1975)

När det ena A:et i ABBA tog en paus från popgruppen passade hon på att testa solovingarna och spelade in ett par covers på denna skiva. Bland

höjdpunkterna återfinns "Liv på Mars?" (efter David Bowies original), samt en version av 10ccs "Wall Street Shuffle" (som här heter "Guld och gröna

skogar").

Ulf Lundell - Sweethearts (1984)

Säga vad man vill om U. Lundell, men det är lite kul att höra honom sjunga svenska versioner av Randy Newman, Jackson Browne, Elvis Costello och Neil

Young. Han skriver om Bruce Springsteens "4th of July, Asbury Park (Sandy)" till "Sanna (nyårsafton 1983, Åre)", vilket åtminstone på papper låter

starkt.

VA - Hadde månen en søster: Leonard Cohen på norsk (1993), VA - Hank Williams på norsk: Aleine om høsten (1995)

Våra kära grannar i väst har också ägnat sig åt denna tradition, med bl.a. en skiva bestående av Leonard Cohen på "norsk" och en med norskspråkiga

versioner av Hank Williams-låtar. Jag har bara hört spår från Cohen-samlingen, och kan rapportera att den norska språkmelodin tillför en hittills

outforskad dimension till den kanadensiska trubadurens låtskatt. Bara titlar som "Alle vet jo det" (Everbody Knows) eller "Gikk du noen gang fri?"

(Famous Blue Raincoat).

Mange Schmidt - Greatest Hits (2003)

Rapparen och cateringchefen Magnus Schmidt första skiva var en samling svenska översättningar av amerikanska raplåtar. Här finns Snoop Dogg ("Gin &

Jos"), Special Ed ("Jag har det bra") och Big Daddy Kane ("Inga snedsteg"). Finns att ladda ner här.

Irma Schultz - Blank is: sånger av Joni Mitchell (2010)

Irma Schultz skiva har låtar som "Senast jag såg Rikard", "Lilla grön" och "Jag kan dricka friskt av dig" (The Last Time I Saw Richard, Little Green, A

Case of You). Habil exekvering, såvitt jag kan höra.

 *     *    *    *    *

 

Posted at 21:15 in Language, Music  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

12/05/2013

 

Tiden trissar på

 

182x275xsocial-acceleration-hartmut-rosa.jpg.pagespeed.ic.eCNVRkTulE

Tiden går snabbare och snabbare. Det menar i alla fall Hartmut Rosa, som skrivit en bok kring idén om "social acceleration". Läs en recension här.  

Posted at 23:22 in Books  | Permalink | Comments (2)     Reblog (0)  

11/22/2013

 

Sverige på tio ord

 

China in Ten Words

Efter att ha hört om Yu Huas succé med boken China in Ten Words började jag tänka på vilka ord man skulle kunna ha med i en hypotetisk Sweden in Ten

Words. Huas ord, översatta till engelska, är people, leader, reading, writing, Lu Xun, revolution, disparity, grassroots, copycat och bamboozle. Dessa

ord valdes ut för att Hua menade att skriva om dem och hur kineser ser på dem kan ge en fördjupad bild av dagens kinesiska kultur. Copycat handlar om

piratkopieringsindustrin, bamboozle handlar om lurendrejerier inom handel. Lu Xun är en kinesisk författare vars öde berättar mycket om Kinas moderna

historia. Vilken författare skulle man kunna välja i Sverige? Albert Engström? Sven Delblanc? Det håller inte riktigt. Här är några förslag på några ord

som skulle kunna förklara Sverige:

Fika Mys Smörgåsbord Trivsel Folkhem Duga Ensamhushåll Jante Lagom Vemod  

Posted at 15:12  | Permalink | Comments (1)     Reblog (0)  

11/18/2013

 

Ståupparen, samtidens hjälte

 

Rs_634x833-131016135028-634-newstatesman-russell-brand.ls.101613_copy

Mycket väsen har gjorts kring komikern Russell Brands politiska uttalanden i samband med hans gästredaktörande av The New Statesman för ett par veckor

sedan. Många kommentarer har handlat om att komikern har kommit att få en viktig social roll i det publika samtalet, särskilt inom politiken. Det

senaste numret av tidningen ETC handlar om hur komiker som Brand, Jon Stewart och Özz Nûjen har en viktig roll, med deras blandning av politiska budskap

och komik. Elsa Westerstad i Fokus ärmer inne på spåret att Brand-historien och Nûjen i Skavlan är tecken på att komikerna går politikernas ärenden, och

att allt är del av någon sorts cynisk pr-kampanj.

Men redan flera år sedan, långt innan Russell Brand började prata om socialism (då han fortfarande nöjde sig med sina udda sexskämt och snurriga

nonsequitörer), fanns det någon som redan noterat denna nya roll för ståuppkomikern. Det var kritikern Stephen Metcalf från nättidningen Slate, som såg

denna trend komma. Han menar att vi i dagens samhälle betraktar komikern på samma sätt som man för en generation sedan såg på konstnärer och poeter.

Komikerna har tagit över den publika och kulturella rollen som den kämpande och plågade artisten, menar Metcalf. Komiker kan prata om depression och

smärta (e.g. Louis CK) utan att bli mötas av hånskratt, vilket är närmast omöjligt för en icke-komiker. Komikerrollen har blivit seriös, motsägelsefullt

nog. Metcalf uttrycker det långt bättre än jag kan återge det, så här är hans tankar återgivna verbatim (fetstilningen är min):

"Isn't it amazing that the struggling lonely artist who sacrifices everything to his own vision, a romantic trope now in western culture for 300 years;

[only] one person is permitted to embody it now, in contemporary culture, without being laughed at: which is the comedian. He's the only person who can

get away with it anymore. Let me tell you, if you pull that shit as a poet or novelist, you are laughed out of the room. It's interesting that the one

person who's allowed now still to be a tortured artist is the comedian. [...]

But it's something about the cultural authority assumed by the person who presumes to suffer for all of us, attain a higher wisdom and then lay it on

the rest of us? That became a form of cultural extortion that people were really uncomfortable with. The reasons have to be deep and I can't, off the

top of my head, think of exactly what they were. But the idea that someone had gone off, sat on their own in a garrett, burned the candle til late at

night, explored the darkness of their own soul and come back with The Truth that the rest of us were going to have to sit and patiently listen to; that

paradigm went way out the window."

 

Posted at 18:28 in Humor, Zeitgeist  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

11/13/2013

 

Proof of life

 

2013-11-13 23.11.36  

Posted at 23:18  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

11/12/2013

 

Några belgare

 

1024px-United_Belgium_Brussels_demonstration_20071118_DMisson_00038_Belgian_flag

I och med min Belgienresa kom jag att tänka på olika belgare som gjort intryck på mig. Här är några som förtjänar mer uppmärksamhet:

Raoul Servais - Servais kortfilm Harpya innehåller en sanning som slog mig hårt när jag såg den första gången. Se den på youtube, den är bara 5 minuter

lång.

Paul Otlet - Otlet ville samla all kunskap i världen, på tidigt 1900-tal. Resterna av hans projekt, Mundaneum, finns kvar utanför staden Mons. En

holländsk kortdokumentär gjordes om Otlet för ett par år sedan, Alle Kennis Van de Wereld. Se den på archive.org.

Den kändaste belgaren i konstsammanhang är kanske René Magritte, med motiv på män i plommonstop och paradoxala bilder på fönster och fiskar. En annan

belgisk konstnär som är bra är Theo van Rysselberghe (1862-1926), särskilt hans pointillistiska period.

Henri Michaux - jag minns inte hur jag kom i kontakt med hans poesi, men jag fastnade för den. Jag gillar hans språk. Läs några valda poem här.

Raoul Vaneigem - Situationisten som 1967 skrev "The Revolution of Everyday Life" (som i det franskspråkiga originalet har en mindre begeistrande titel)

influerade mig som tonåring.

Agnès Varda - Varda har haft en intressant filmkarriär, inte minst hennes dokumentärer.  

Posted at 08:52  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

11/03/2013

 

Soullåtarna som svenska resebolag förstörde

 

Korkat

Isley Brothers - Summer Breeze / Ving Under min barndom var TV3-nyheternas väderleksrapport sponsrat av resebolaget Ving. I reklamsnutten visades en kvinna som vänden handtorkaren mot

ansiktet och känner vinden mot ansiktet (är handtorkare på toaletter något som ska påminna om en Ving-semester?). I bakgrunden spelades Summer Breeze

(möjligen i Seals & Crofts version, men ändå). Resten av mitt liv kommer jag att associera den låten till en konstig scen vid handfaten på en allmän

toalett. Tack, TV3.

Billy Paul - Your Song / Fritidsresor Fritidsresors reklam som gick uppskattningsvis 1997-2002, utgörs av en filmsnutt som utger sig för att vara riktig hemvideofilm från en fritidsresor-

semester. Ett barn som springer på en strand, i  grynig bildkvalitet, till tonerna av Billy Pauls "Your Song". Låten är sedan dess för mig för evigt

förstörd.

Staple Singers - I'll Take You There  / Efter tio Den här låten spelas varenda gång man kommer tillbaka från reklam i Malou von Sivers (Sveriges motsvarighet till Oprah Winfrey) förmiddagsprogram Efter

tio på TV4. Det räcker med att se det programmet en (1) gång för att man aldrig mer ska kunna njuta av originalet.

 

Posted at 21:29 in Music, Television, Travel  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

10/23/2013

 

Det oöversättbara

 

Vissa ord går inte riktigt att översätta, utan måste förstås på ursprungsspråket. Tänk på ord som saudade, litost eller torschlusspanik. Här är några

böcker som berör detta fenomen, genom intressanta ord, uttryck och fraser. En av böckerna menar att just dessa oöversättbara orden kan vara en nyckel

till att förstå andra kulturer bättre, och tar upp exempel från engelska, ryska, polska, tyska och japanska.

Rheingold Understanding-Cultures-Through-Their-Key-Words-Wierzbicka-Anna-9780195088366 IndexTingo

Howard Rheingold (2000). They Have a Word for It: Lighthearted Lexicon of Untranslatable Words & Phrases

Anna Wierzbicka (1997). Understanding Cultures Through Their Key Words: English, Russian, Polish, German, Japanese

Jag Bhalla (2009). I'm Not Hanging Noodles on Your Ears and Other Intriguing Idioms From Around the World

Jacot de Boinod, Adam (2005). The Meaning of Tingo and other extraordinary words from around the world

 

10/17/2013

 

Awarding incompetence

 

Pris Såhär efter tillkännagivelserna av Nobelprisen förra veckan är det dags att skriva om en annan sorts pris - nämligen de pris som ges till någon som

utmärkt sig genom imkompetens snarare än remarkabel förmåga.

I filmens värld är den negativa motsvarigheten till Oscarsstatyetten ett litet gyllene hallon, kallat the Golden Raspberry, och prisutdelningen brukar

kallas the razzies. En av de första att tilldelas priset var Brooke Shields för hennes talanglösa rolltolkning i Den blå lagunen.

En lite uttjatad kandidat i sammanhanget är igNobel-priset, som ges till idiotisk forskning under det gångna året.

Tidningen Literary Review har en prisutdelning för sämst beskrivning av sex i en roman, The Bad Sex in Fiction Award, ett pris som delats ut årligen

sedan 1993. Ett annat litterärt pris i samma kategori är Bulwer-Lyttonpriset som ges till den bok som har allra sämst första mening. Klassikern i

sammanhanget, som också givit namn åt priset, är "it was a dark, stormy night...".

I Sverige har ett nyinstiftat pris inom humorsvängen tagit plats, "Skämskudden" på initiativ av en komiker som heter Martin Soneby. Det ska gå till

någon som borde skämmas över sin insats i underhållningsbranschen. 2013 gick ett av prisen till Martin Timell.

Sverige har även förening VoF som delar ut pris till årets förvillare, ett pris som gått till Annika Dahlström bland andra. Ett motsvarande pris

internationellt är illusionisten James Randis pris Pigasus Award som tillkännages den första april varje år. Priset är en gris med vingar

 

Posted at 09:43  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

10/14/2013

 

Social fysik

  Image002 Idén om att betrakta sociala interaktioner utifrån fysikens synsätt: social fysik. Det började i början av 1800-talet med franska adelsmannen Henri de

Saint-Simon och hans sekreterare Auguste Comte. Ungefär samtidigt började även statistikern Adolphe Quételet att använda sig av begreppet för sina egna

studier (som skiljde sig något från Saint-Simon och Comtes idé). Därför framlade Comte senare begreppet sociologie, för att särskilja sin idé från

Quételets.

I Amerika fanns historikern Henry Adams, som lade fram en historieteori baserad på  termodynamikens andra lag. Det misslyckades. Begreppet har också

använts inom arkitektur, för att beskriva hur människor rör sig genom ett stadslandskap.

Någon som jobbar vidare med denna idé är fysikern Phillip Ball som skriver om "samhällets fysik", och menar att man kan förutsäga vad människor kommer

att göra om man applicerar rätt matematiska modeller. Det finns avdelningar på MIT och University College London för detta ändamål.

Adolphe Quételet (1820): physique sociale

Auguste Comte (1856): sociologie

Henry Adams (1910): en teori om historien baserad på termodynamikens andra lag

arkitekten Alan Wilson (1969)

vetenskapshistorikern Philip Mirowski (1989): boken More Light than Heat - Economics as Social Physics, Physics as Nature's Economics

Phillip Ball (2004): boken Critical Mass: How One Thing Leads to Another

 

Posted at 22:06  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

10/07/2013

 

Chi troppo vuole, nulla stringe

  Aesop_dog_reflection-what-are-your-looking-at Aesop_dog_reflection-what-are-your-looking-at

 

Posted at 18:33  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

10/06/2013

 

A Band Called Death

  Abcd Jag såg nyligen dokumentärfilmen A Band Called Death, om ett ganska flummigt kristet proto-punkband från mitten av 70-talet. En cool grej med Death

(inte att förväxla med det senare metalbandet med samma namn) är att alla i bandet var afro-amerikaner. Det är coolt med tanke på vilken musik de

spelade och att de började spela 1974. Det fick mig att tänka på andra rock- och punkband som består av huvudsakligen svarta medlemmar:

* Bad Brains (från Washington, DC) * Living Colour (gitarristen Vernon Reid grundade även The Black Rock Coalition) * 24-7 Spyz (Södra Bronx) * Fishbone (LA) * TV on the Radio (Brooklyn)

Filmen Afropunk (2003) intervjuar medlemmar ur flera av dessa band, om hur det är att vara afroamerikan inom den annars vit-dominerade punkscenen.

 

Posted at 21:20  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

09/24/2013

 

Uppdiktade möten i pjäsform

 

Insignificance1Från filmversionen av Insignificance.

En viss trend inom dramatiken är att skriva pjäser som handlar om påhittade möten mellan historiska personer, för att utforska vad som skulle kunna

hända, eller vad de skulle prata om. Här är några exempel:

Tom Stoppard - Travesties (1974) för samman Lenin, Joyce och Tzara

Terry Johnson - Insignificance (1982) Ett fiktivt möte mellan Albert Einstein, Marilyn Monroe, Joe Dimaggio och Joseph McCarthy (filmatiserades 1985 av Nicholas Roeg)

Erik Lundberg - Drömmar i det förflutna (1984) Historien cirkulerar kring möten mellan Gunnar Serner, Henning Berger, Vilhelm Ekelund och Hjalmar Söderberg

The-Meeting2

Jeff Stetson - The Meeting (1987) Pjäsen handlar om ett möte mellan Martin Luther King Jr och Malcolm X

Norman Cousins - Whisper in the Mind (1990) Benjamin Franklin möter Anton Mesmer

Steve Martin - Picasso at the Lapin Agile (1993) Komikern Martin skrev i början av 90-talet en pjäs (!) som handlar om ett möte mellan Picasso och Einstein

Sture Linnér - Ödets fingrar (1994) Linnér skrev en liten fantasifull etyd som handlar om ett möte mellan antikens muser och nornorna från den nordiska mytologin

Tom Stoppard - Invention of Love (1997) Oscar Wilde hänger med A.E. Housman

Laurence Marks och Maurice Gran - Dr Freud Will See You Now Mr Hitler (2008) Ett scenario där Sigmund Freud behandlar en ung Hitler i Wien

Simon-Russell-Beale-Josep-010

John Hodge - Collaborators (2011) Bulgakov träffar Stalin och snackar ut

Jay Gabler - Ivory Tower Burning (2012) Ett möte mellan sociologerna Talcott Parsons och C. Wright Mills  

Posted at 11:00  | Permalink | Comments (2)     Reblog (0)  

09/19/2013

 

Några crackpots

 

Crackpots, eller som Cosma Shalizi kallar det: "psychoceramics". På vanlig svenska kan man kanske använda ordet galenpannor, men det låter så

gammalmodigt...

 

Gunnar Adler-Karlsson KULTUR-21s04-gunnar-96_368 Killen har kontroversiella idéer om det mesta, något som han utvecklar i böcker med titlar som "Superhjärnornas kamp" och "En uppblåst bakteries

memoarer". Bor på Capri där han sedan 1989 driver en "filosofisk park".

Tore Håkansson

326323Tore Håkansson liv är en riktig Forrest Gump-historia, och hans självbiografi är nästan otrolig. Han har hängt med Gandhi, bott i kollektivet

Friedenshof i Österrike, och när han var fem år flydde han hemifrån för att bo med zigenare. Med andra ord - ett riktigt original. Han har varit

researcher åt Willy Kyrklund, fått uppdrag av Fidel Castro, studerat med Mead och Malinowski och har samarbetat med Shere Hite. Han bodde en utökad tid

hos kväkarna i Pennsylvania! Läs Stefan Jonssons porträtt från DN.

 

 

 

Erland Lagerroth Lagerroth Litteraturvetaren Lagerroth är kanske mindre excentisk än de två ovan, men har ändå sina egna idéer. Han förespråkar teorier om "emergens" och

kritiserar den mekanistiska världssynen. Böckerna han skrivit har titlar som "Nya tankar, nya världar" och "Mot en ny vetenskap". Hans ansats provocerar

i vissa läger, inte minst föreningen VoF, som tilldelade honom priset "Årets förvillare" 1998.  

Posted at 10:55  | Permalink | Comments (1)     Reblog (0)  

09/14/2013

 

Napster & Pirate Bay

  Downloaded Tpbafk

 Jag såg nyligen två nya dokumentärer som båda handlar om fildelningsprogram och de rättegångar som följde. Downloaded handlar om Napster (1999-2002)

och TPB: AFK handlar om The Pirate Bay (2007-2011). Det var intressant att se dem efter varandra, eftersom de liknar varandra på många håll, men är från

olika tidpunkter. Tiden då Napster kom var helt annorlunda än tiden för Pirate Bay. Det var också intressant att se hur olika perosnerna som var

involverade i respektive projekt var: Shawn Fanning som startade Napster framstod som en väldigt lugn och sympatisk person, medan killarna bakom Pirate

Bay känns som freaks i jämförelse.

Det var extra kul att se Napster-dokumentären eftersom jag själv kan relatera till när jag själv satt där och laddade ner låtar med Napster när jag gick

i sjuan. Jag har t.o.m. kvar de filerna som jag smärtsamt satt och laddade ner med vårt 56k-modem. Jag tror att den första låten jag laddade ner var

Jason Nevins remix av Run DMCs "It's Like That".

Pirate Bay-filmen var spännande också på det sättet att den utgick ifrån rättegångarna mot dem, och dokumentären var uppbyggd utifrån rättsförhören och

rättsprocessen. Det är sällan det görs filmer av den typen i Sverige, så det var roligt att se hur det kan gå till i svensk rätt. Båda filmerna handlar

mycket om hur skivbolagen och filmbolagen känner sig snuvade på intäkter, medan den andra sidan försöker säga att den gamla modellen inte längre håller.

Om detta med intellektuell egendom/upphovsrätt gjordes en serie dokumentärer som kom för några år sedan, bl.a. RiP!: A Remix Manifesto (2008) och Good

Copy Bad Copy (2007), båda sevärda.

Två besläktade dokumentär som jag rekommenderar är Terms and Conditions May Apply (2013) och We Live in Public (2009). Terms and Conditions handlar om

användaravtalen som man måste acceptera för att använda en tjänst, den tar upp mycket av det som jag också skrivit om på bloggen (bl.a. om Max Schrems,

eller Eli Parisers Filter Bubble, rätten till glömska, mm). I den noteras bland annat hur lång tid det skulle ta att ordentligt läsa alla användaravtal

man stöter på under ett år (genomsnittligen): det skulle ta 30 dagar...

We Live in Public handlar om en excentrisk internetentreprenör som enligt dokumentären förutsåg hur Internet skulle utveckla sig, och gjorde dystopiska

konstprojekt om hur det skulle komma att bli. Se den!                                                                                                

(den finns på youtube)

 

Posted at 10:40 in Film, Music, Web/Tech  | Permalink | Comments (1)     Reblog (0)  

09/10/2013

 

Svenska imitationer av amerikanska koncept

 

Svkop Bonniers Boktipset (som gjordes av S. Eklund) var baserad på idén om en svensk Librarything. Den litterära bloggen"Bokhora" är kopierad från dess

Texanska föregångare Bookslut ("Bokhora" låter dock lite värre än Bookslut). Vidare är satsningen Berättarministeriets idé tagen från det amerikanska

826 International. En av Sveriges populäraste podcaster, "Värvet", är helt och hållet inspirerat av komikern Marc Marons podcast WTF. Slutligen har vi

också en ännu ej sjösatt satsning som heter trefyranio.se, som ska göra samma sak för svensk politik som Nate Silvers Fivethirtyeight gjorde för den

amerikansk scenen. En annan idé var veckotidningssatsningen Fokus som är baserad på Newsweek eller Time.  

Posted at 15:32  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

09/05/2013

 

Musikböcker att rekommendera

  De vetenskapliga: Vetenskapliga This Is Your Brain On Music: The Science of a Human Obsession (Daniel J. Levitin, 2006) The Musical Mind: The Cognitive Psychology of Music (John A. Sloboda, 1985)

De samhällsteoretiska: Samhallsteoretiska Noise: The Political Economy of Music (Jacques Attali, 1985) Musikens politiska ekonomi (Rasmus Fleischer, 2012)

De som handlar om särskilda rörelser: Rorelser Lipstick Traces: A Secret History of the 20th Century (Greil Marcus, 1989) Krautrocksampler: One Head's Guide to the Great Kosmische Musik - 1968 Onwards (Julian Cope, 1995) Our Band Could Be Your Life: Scenes from the American Indie Underground, 1981-1991 (Michael Azerrad, 2001)

de filosofiska: Filosofiska Retromania: Pop Culture's Addiction to Its Own Past (Simon Reynolds, 2011) Ocean of Sound: Aether Talk, Ambient Sound and Imaginary Worlds (David Toop, 1995) Koltrasten som trodde den var en ambulans (Anders Mildner, 2012)

De historiska: Historiska The Triumph of Music: Composers, Musicians and their Audiences, 1700 to the Present (Tim Blanning, 2010) The Rest Is Noise: Listening to the Twentieth Century (Alex Ross, 2007) Teenage: The Creation of Youth Culture (Jon Savage, 2007)

 

Posted at 11:04 in Books, Music  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

08/26/2013

 

Cyberutopister och teknoskeptiker

  Wiki-Conference_New_York_2010_portrait_11_-_Clay_ShirkyGodinLanierAndrew_keen Utopister-skeptiker

Den svenska upphovsrättsaktivisten Rasmus Fleischer har påpekat att den bipolära modellen är för enkel och föreslår ett ytterligare perspektiv:

nätdefaitisten. Evgeny Morozov lägger i samma diskussion till ordet "nätpragmatiker", som han menar beskriver hans perspektiv. I Sverige är det kanske

inte lika vanligt med nätutopister som det är i USA, men vi har några representanter på den skeptiska sidan. Skribenten Håkan Lindgren (UNT) och

tidigare nämnda Rasmus Fleischer tar ibland upp Internets avigsidor. Debattören Pär Ström skrev en bok om integritet på Facebook, det gjorde även några

som heter Martin Blecher och Fredrik Alverén.

08/21/2013

 

De små idéerna

 

L-bulbs Jag är ett fan av den nyligen bortgångne ekonomen A.O. Hirschmans inställning till kunskapsproduktion. Han var tveksam till de stora allomfattande

teorierna och ville hellre betona de små teoriernas betydelse. Från NYRBs recension av en nyutgiven biografi:

As Adelman tells the tale, Paris left an indelible mark on Hirschman. Surrounded by political dogmas of many different kinds but rejecting every

“guiding ism,” he developed an immense enthusiasm for what he called “petites idées”—small ideas and little observations that, for the rest of his life,

he would write down in notebooks or on scraps of paper. In Paris he developed the habit of rejecting abstract theories in favor of close observations of

actual practices.

Vetenskapsfilosofen Daniel Little skrev också om boken, och tog också upp Hirschmans intresse för de "små idéerna":

To Otto Albert, the conversations with Eugenio drew his attention “to what we call the small ideas, small pieces of knowledge. They do not stand in

connection with any ideologies or worldviews, they do not claim to provide total knowledge of the world, they probably undermine the claims of all

previous ideologies".

Hirschmans små idéer påminner mig om den klassiska sociologen Robert Merton, som också förespråkade begränsade teorier. Han kallade dem "theories of the

middle range": teorier som var fast förankrade i empiriska data och som sökte förklara ett särskilt fenomen, snarare än hela världen. Inom fysiken

finner vi då och då så kallade "Theories of Everything" (ToE), som försöker ge en helhetsbild och förklara allt. Detta perspektiv är så klart

intressant, men man ska inte glömma bort att även de små teorierna bär på värdefull kunskap.  

Posted at 07:51  | Permalink | Comments (1)     Reblog (0)  

08/17/2013

 

Scientology propaganda = apple commercial 1997

 

 Scientologi som en galen sekt är till stor del fascinerande. Propaganda är alltid intressant och jag kunde inte låta bli att se likheten med en apple

reklam från 1997 och nuvarande superbowl ad från scientologi-sekten.  Bifogar härmed de båda videorna så får ni avgöra själva.

1. Scientology Superbowl ad "Knowledge"

 

2. Apple 1997 commercial

 

Ni får avgöra :)

 

Allt det bästa, Gregfunkel  

Posted at 19:06 in Current Affairs  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

08/16/2013

 

Mondrian-iana

  Det fanns en tid då jag var imponerad av Piet Mondrians verk. Här är några som tagit inspiration av hans färgscheman och komposition i inredning, fasad

och matlagning. Även svenska företaget "Smörgåsbord" har rippat från Mondrian.

Samling

 Jag såg även en gång en lekstuga för barn som var målad i denna stil.

EDIT:  även New Jack Swing-grupper har tagit inspiration från den holländska mästaren, vilket denna skärmdump från Youtube visar:

Forcemds

 

Posted at 09:23  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

08/13/2013

 

Promenader med Walser, Kafka och Celan

 

SeeligJanouch2Daive2

Carl Seelig - Wanderungen mit Robert Walser (1977) Gustav Janouch - Samtal med Kafka (1957, orig. 1951) Jean Daive - Under the Dome: Walks with Celan (2009, orig. 1996)  

Posted at 14:37 in Litteratur  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

08/09/2013

 

Nineties

  Nineties                           Den onaturligt gestikulerande programledaren Jens von Reis.

Vad tyckte vi om SVT-serien Nineties? Vi som växte upp under årtiondet. Jo, det var väl intressant. Det hade nog mer appeal för gruppen musikfans än den

specifika kohorten åttiotalister. Många av artisterna och grupperna som intervjuades har jag bekantat mig med i efterhand, under soulseek-perioder på

00-talet. Men vissa låtar är fastetsade i minnet från barndomen, och att höra dem igen transporterade mig omedelbart tillbaka till mellanstadiet (för

mig: särskilt låtarna i Cheiron-avsnittet). Roligt att de intervjuat personerna i nutid, och visar parallellt med klipp från dåtiden. I intervjuerna får

man se de olika sätten att behandla den förflutna storhetstiden. Vissa har gått vidare (Lenny Kravitz: "...I don't remember that"), andra är kvar i en

dimma (Noel Gallagher, storögt: "It was amaaazing!").

En intressant aveny att återbesöka var 90-talets elektroniska musik, som man inte hört på länge. Den stilen är helt borta, men Big Beat som Fatboy Slim

och Chemical Brothers var ju extremt stort under en period. Urvalet var annars lite udda, men det var kul att de gav det bredd och tog upp lite oväntade

vinklar. Jag antar att de var begränsade mycket av vilka som var tillgängliga för intervjuer. Jag gillade att de tog upp olika sorters elektronisk

musik, men hade jag fått önska hade jag velat ha mer hiphop, och kanske också någonting om hardcore eller hårdrock. Men Refused och Umeå-scenen är

kanske inte redo att formellt dokumenteras? SVT kanske också var trötta på den hårdare musiken efter förra årets kanadensiska långkörare Hårdrockens

historia. Annars var det en bra mix på svenskt och utländskt, tycker jag. Kul med swindie-inslaget.

Jämför man med den andra svenska tv-satsningen om nittiotalet, den slarvigt betitlade Nittileaks (Filip och Fredrik, Kanal 5, 2011) märker man direkt

olika ingångar. Det är såklart helt olika program - det ena bara inriktat på musik, med lookback-intervjuer med artister, medan det andra var tänkt att

behandla tidsandan, historien och kulturen. Jag gillade verkligen Nittileaks, de initierade och infallsrika intervjuerna, de lustiga inslagen (varje

program utnämnde "årets etnicitet") och att varje avsnitt avslutades med ett liveframträdande av en innovativ cover på en pophit från 90-talet. Båda

programmen är lika i det att varje program behandlade ett nytt år, men i Nineties fall kändes årtalen ganska slumpartade, även om de kastade in lite

händelser då och då (Estonia-katastrofen, branden i Göteborg).

Nineties slutade med "hoppas vi ses igen - på 00-talet". Frågan är när man kan börja göra den här sortens program om nollnolltalet. Antagligen först år

2023?  

Posted at 13:58 in Music, Television  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

08/02/2013

 

Novemberrevolutionen

  Nedanstående dokumentär "Novemberevolutionen" (2004) är ett väldigt bra exempel på finansialisering i Sverige då man tog bort lånetaket 1988. Det var

inte det enda problemet då krisen 1992 också till stor del berodde på att man inte hade några instrument för att reglera inflationen hos riksbanken.

Styrränta, lånetak och devalvering var alla uteslutna där man såg bara strukturella åtgärder som nedskärningar för att reglera den höga inflationen.

Åtgärder som var i 100 miljarder klassen.

Det är en väldigt intressant dokumentär som borde bli spelfilm där en handfull personer såg till att skapa den värsta krisen sedan 30-talet. Självklart

kom det en ny kris ca 11 år efter men det är en annan historia.

Vad denna dokumentär visar är att det redan fanns en finansialisering process vilket inte var ny under 2000-talet. Här ser vi hur hushållen blev

integrerade i finansvärlden ganska brutalt.

   

Posted at 10:51 in Ekonomi  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

07/31/2013

 

Sommarfilmer

 

Countryroad-summer-sun-wallpapers-1024x768

Sommaren med Monika (Ingmar Bergman, 1953) Conte d'été (Eric Rohmer, 1996) alt. Pauline à la plage (1983) Early Summer (Yasujiro Ozu, 1951) Belle Noiseuse (Jacques Rivette, 1991) Brända av solen (Nikita Michalkov, 1994) Do the Right Thing (Spike Lee, 1989) alt. Red Hook Summer (2012) Vacances de M. Hulot (Jacques Tati, 1953)  

Posted at 13:30  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

07/22/2013

 

Självbiografier

 

171413-gf 9157802432 Samtida-bekannelser-av-en-europeisk-intellektuell Portrait of Artoist Iacocca Autobiography  Bio11_20121015_1196310777 Il_fullxfull.307482428 Grosz

Dessa är några av de självbiografiska böckerna jag läst genom åren. The Great Beast om Aleister Crowley är i och för sig endast en biografi (eftersom

den är skriven av J. Symonds) men den får vara med ändå. Gränserna för vad som räknas som självbiografi är som bekant diskutabel, men jag inkluderar

ändå Joyces Porträtt här. Den är ju uppenbarligen baserad på hans egen erfarenhet.

Stendhal - En egocentrikers minnen (1892) Karl Popper - En intellektuell självbiografi (1976) Jan Myrdal - Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell (1964) James Joyce - The Portrait of the Artist as a Young Man (1916) Lee Iacocca - Iacocca: en självbiografi (1985) John Symonds - The Great Beast (1963) Richard Wright - Black Boy (1945) George Grosz - A Little Yes and a Big No (1946)

Några biografier som kanske vore roliga att läsa i framtiden: Luis Buñuel - My Last Breath (1983) Vladimir Nabokov - Speak, Memory (1951) Marc Chagall - My Life (1965) François Jacob - La Statue intérieure (1987)  

Posted at 20:55 in Litteratur  | Permalink | Comments (4)     Reblog (0)  

07/18/2013

 

Gulliga popsånger med oväntade svordomar

  Cee Lo Thanksgiving Den fulmynta pygmésångaren Cee-Lo Green.

Svordomar i poplåtar är inget nytt. De har vanligen dolts genom lite smarta ordvitsar eller metaforer. I Sverige har vi t.ex. Kriminella gitarrers

halvidiotiska "Knugen Skuk". Men nu för tiden verkar det som att artisterna inte orkar förkläda det längre... och många gånger återfinns svordomarna i

vanliga sockriga radiopoplåtar.

Red Hot Chili Peppers - Pea (1995) En tidig variant av mismatch mellan gullighet och textinnehåll är Red Hot Chili Peppers låt "Pea", helt och hållet framförd i falsett.

I'm a little pea, I love the sky and the trees [...] fuck you asshole, you homophobic redneck dick Big and tough and macho, You can kick my ass So fucking what? So fucking what?

Nina Gordon - Straight Outta Compton (2006) Nina Gordon spelade in en uppmärksammad Lilith Fair-klingande cover på NWA.

Straight outta Compton Crazy mother fucker named Ice Cube

Lily Allen - F*** You (2009) Lily Allens låt, inofficiellt riktad till George W Bush, har en melodi som hänger sig kvar.

Fuck you, fuck you very, very much 'Cause we hate what you do And we hate your whole crew So please don't stay in touch

Cee-Lo - Fuck You (Forget You) (2010) Atlanta-croonaren Cee-Lo's "Fuck You" låter precis som 60-talsmotown, men bryts av effektivt av den vulgära refrängen. Låten var tydligen med i den nya

Mupparna-filmen, men då i en censurerad version, "Forget You".

I see you driving 'round town with the girl I love and I'm like, fuck you! I guess the change in my pocket wasn't enough I'm like, fuck you and fuck her too!

Maria Mena - Fuck You (2013) Slutligen har vi den nya singeln från norska popsensationen Maria Mena, vars refräng bara består av ett wailande av det engelska språkets vanligaste

expletiv.

Fuck Yo-oooo-ou, Fuck Yooo-oo-ou, Fuck Yo-ooo-oou, Fuck Yoo-oo-oou

bubblare: Pharoahe Monch - Fuck You (Got You) (2001)     - Rapparen från Organized Konfusion släppte denna bombastiska rapexplosion i början av årtusendet. Britney Spears - If U Seek Amy (2009)      - Ett ansträngt försök att göra sig aktuell, efter många år av offentliga förödmjukelser. Titeln på låten kan uppfattas som en invit, om man tolkar

den med annan syntax. Enrique Iglesias - Tonight I'm Fucking You (/Loving You) (2011)     - En hemsk sång. Fadern Julio skulle vända sig i sin grav (om han alltså hade en grav, men faktum är att han fortfarande lever).

 

Posted at 15:08  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

07/14/2013

 

Ludologi

 

Homo-ludensCaillois_jeux  Games_People_Play_(1969)

Johan Huizinga - Homo Ludens (1938) Roger Caillois - Les jeux et les hommes (1958) Eric Berne - Games People Play (1964)

I dessa dagar talas det mycket om spelifiering, eller gamification: att utforma saker som ett spel, t.ex. för att öka motivationen att utföra dem.

Stegräknare, pengar som belöning för skolbetyg och poängräkning på ICA är alla steg i den riktningen. Jag vill lyfta fram några som tänkte på spel långt

innan grabbarna i kiseldalen gjorde det, nämligen kulturteoretikerna Johan Huizinga och Roger Callois samt psykoterapeuten Eric Berne.

Holländaren Johan Huizingas Homo Ludens räknas som en klassiker inom kulturhistorien, som utforskar lekar och spel och deras roll genom historien. Han

ställer upp några karaktärsdrag som han menar utmärker spel:

1. Lek är fritt, det är i själva verket frihet. 2. Lek är inte del av det "vanliga" eller "verkliga" livet. 3. Lek skiljer sig från det "vanliga" livet både vad gäller plats och tidsåtgång. 4. Lek skapar ordning, är ordning. Lek kräver absolut och suverän ordning. 5. Lek är inte sammankopplat med materiella intressen, och man kan inte göra profit på det.

___________________________________________

Fransmannen Roger Caillois (1913-1978) var en mångsysslare, men skrev 1958 den spelhistoriska avhandlingen Les jeux et les hommes (Spelen och

människorna). I den kritiserar han Huizingas beskrivning av spel, och säger att han missat hasardspel i sina teorier. Caillois teori delar upp spel i

fyra typer:

* Agon, eller tävlan. T.ex. Schack är ett nästan helt och hållet agonistiskt spel. * Alea, eller slump. T.ex. Att spela på en enarmad bandit. * Mimicry, eller mimesis, eller rollspel. * Ilinx (grekiska för vattenvirvel), eller perceptionsförändring. T.ex. att ta hallucinogena ämnen, åka bergochdalbana eller barn som snurrar tills de

ramlar omkull.

___________________________________________

Slutligen har vi även kanadensaren Eric Berne, vars bok Games People Play blev rejält i ropet när den kom i mitten på 60-talet. Den utgår ifrån

transaktionell relationsanalys, som Berne utvecklade. Det går ut på att alla relationer man har till andra människor man karaktäriseras som antingen

barn-förälder, vuxen-vuxen eller förälder-barn. Det är det som de sex punkterna på bokens omslag syftar på (förälder, vuxen, barn x2, och linjerna

emellan är vilken relation det är som gäller). Utifrån detta namnger Berne ett antat vanliga spelscenarier som människor brukar använda sig av i

interaktioner. Exempel på några av dessa är •IFWY: If It Weren't For You •WAHM: Why does this Always Happen to Me? (sätter upp en självuppfyllande profetia) •SWYMD: See What You Made Me Do •UGMIT: You Got Me Into This •LHIT: Look How Hard I've Tried Allt detta, och jag har inte ens berört Johnny von Neumann och game theory, men det är en historia som vi får ta en annan gång.

07/08/2013

 

Folk som kallats sitt lands "Woody Allen"

  Woody-Allen-testItalien: Roberto Benigni, Nanno Moretti, Maurizio Nichetti, Gianni di Gregorio Frankrike: Gad Elmaleh, Michel Blanc, Yvan Attal, Emmanuel Mouret, Matthieu Kassovitz (har även kallats "the white Spike Lee"), Eric Rohmer, Claude

Berri Spanien:  Marta Balletbò-Coll, Pedro Almodóvar (who is somewhere between being "The Spanish Woody Allen" and "The Spanish John Waters"), Javier Mariscal England: Mike Leigh, Howard Jacobson, Peter Chelsom Skottland: Bill Forsythe Irland: Edward Burns (fast han är från NYC)

Mexiko: Germán Dehesa, Alejandro Springall Brasilien: Joaquim Pedro de Andrade, Domingos de Oliveira Argentina: Daniel Burman, Marcelo Birmajer

Japan: Takashi Hirayasu Sydkorea: Sangsoo Hong Kina: "It isn't too much of a leap to say that Ge You, star of the recent release "Mei Wan Mei Liao"  is the Chinese Woody Allen"  

Posted at 11:40  | Permalink | Comments (2)     Reblog (0)  

07/04/2013

 

Internet i hjärnan

  Hplus Screen-shot-2013-05-07-at-10.00.42-AM Till vänster: bild från webserien H+. Till höger: Fred Armisen provar Google Glass.

Allt började med William Gibsons cyberpunk-verk Neuromancer 1984. Idén om att koppla in hjärnan till ett virtuellt nätverk av information. Idén

fortsatte i filmen Johnny Mnemonic, där Johnny är kuriren som transporterar information som är för hemlig och viktig för att flyttas över nätet (något

som känns lite aktuellt idag, i och med PRISM-avslöjandet). Även i den omåttligt populära scifi-rökaren the Matrix finns idén om ett cyberspace att

koppla upp sig till, direkt in i hjärnbarken. Och nu, ett drygt decennium senare är det här på riktigt - internet i hjärnan. Eller nåja, nästan. Google

Glass är väl inte helt och hållet en portal till internet via tanken, men det är det närmaste som finns, än så länge*. Jag har inte sett den annat än i

videorecensioner på tech-hemsidor, men den verkar onekligen rätt futuristisk. Produkten, som är tänkt att lanseras för en massmarknad i början av nästa

år, är som en utökad smartphone som du bär på öron och nästipp. Den kan ta bilder, känna igenom föremål i omgivningen, ge dig vägbeskrivningar, och

såklart ge dig tillgång till all information på internet - utan att du ens behöver ta av dig glajjorna. Det enda som krävs är lite röstkommandon och

några handrörelser vid tinningen.

Det är intressant hur mycket Google valt att begränsa den rent tekniskt, t.ex. att man måste prata för att ta en bild (alla kommandon börjar med frasen

"OK, Glass..."), eller att de tagit bort ansiktsigenkänning-möjligheten. Man  kan heller inte titta på video med den. De tidiga recensionerna har tyckt

att den är för begränsad i sin nuvarande form. Det har också varit en diskussion om huruvida den är mer eller mindre invasiv i sociala sammanhang i

jämförelse med en smart-telefon, och en recensent tycker att det är bättre ju mindre man märker av teknologin. Själv tycker jag fortfarande att det

verkar lite obekvämt.

De som redan nu har börjat bli besatta av Google-glasögonen har av vissa fått det trött-roliga namnet "glassholes". Jag hoppas att vi inte ser en massa

sådana springa omkring på Götgatan i vår.

* För en illustration av hur ett fullt internet i huvudet skulle kunna se ut, se detta klipp, från Bryan Singers webserie "h+".

 

Posted at 09:29  | Permalink | Comments (1)     Reblog (0)  

06/30/2013

 

Svenska Kina-kännare

 

   WongJgaKinas_vagval_-_fran_himmelskt_imperium_till_global_stormakt-loden_torbjorn-17122945-frntl

5166197ced7326f597a46395641434d414f4141WCRTW_US_COVER400  Johan Gunnar Andersson. 1874-1960, arkeolog i Kina och pionjär i sino-svenska relationer. Grundade Östasiatiska musset 1926. (Den gula jordens barn,

1932) Ola Wong. journalist (No, I'm from Borås, 2004) Frédéric Cho. Fd sinolog, nu rådgivare i finansvärlden (Kina: bakom myter och missupfattningar, 2012) Göran Malmqvist. Lingvist född 1924 (Kinesiska är inte svårt, 1974) Lars Fredriksson. Kinaauktoritet, fd bibliotekschef för östasiatiska biblioteket Anna Gustavsson Chen. Översättare av bl.a. Mo Yan och Su Tong, driver bloggen "bokberget" om kinesisk litteratur. Torbjörn Lodén. Fd lektor i sinologi, numera chef för Stockholms Konfuciusinstitut. (Kinas vägval - från himmelskt imperium till global stormakt, 2012)

Korrespondenter SR:s korre: David Carlqvist, innan dess Hanna Sahlberg DNs korre: Torbjörn Peterson, förut Göran Leijonhufvud SVT: Fredrik Önnevall

Kina-mitt-i-spranget_mediumFredrik2_lop_120169673

Slutligen, just nu kan man se den svenska programserien Kina om Kina på kunskapskanalens SVT Play. Där finns även programmet Kinas mat, som leds av SVTs

förra Kinakorrespondent Fredrik Önnevall.

PS. Två böcker om Kina som inte är skrivna av svenskar, men som är upplysande ändå: Martin Jacques When China Rules the World från 2009 och China in Ten

Words av Yu Hua från 2011.  

Posted at 07:49  | Permalink | Comments (3)     Reblog (0)  

06/25/2013

 

Robert Bresson: En övning i ledsna ansikten

  Condamné-mortProtectedimage.phpSjff_01_img0254

 Det verkar som att alla Robert Bressons filmer handlar om en sorgsen ung man. I En dödsdömd har rymt (1956), Ficktjuven (1959) och Journal d'un curé de

campagne (1951) är huvudpersonen en nedstämd, weltschmerz-tyngd yngling; ledsen oavsett om han är fängelsekund, småkriminell eller landsortspräst.

 

Posted at 22:03  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

06/21/2013

 

Finansialiserad kapitalism: var är debatten i det svenska samhället ?

 

Under 5 års tid har vi haft en alltmer djupgående ekonomisk kris vilket har skapat en allt större arbetslöshet och en ökad social exklusion. Denna blogg

menar att det är till följd av en "finansialisering" av samhället där flera segment av samhället har integrerats inom finanssektorn. Det började för 30

år sedan då startskottet kom för en ökad finansialisering av samhället där bankvärlden ofta blev mer spekulativ och under 90- och 2000-talet så närmast

exploderade detta då banksektorn och den spekulativa finansvärlden blev avregulerade och snart kunde insättningar gjorda av vanliga bankkunder

spekuleras öppet inom finansvärlden utan stopp. Detta har lett till att även hushållen har blivit integrerade med pension, hushållslån och slutligen

konsumtionskrediter. Detta är något unikt vilket har skapat ett samhälle där en allt mindre skara av samhället blir rikare medan medelklassen blir allt

mindre till följd av att krediterna fortfarande bringar inkomster och tillgånger till den del av samhället som endast tillförlitar sig på

kapitalinkomster. Denna process bör stoppas och det bör finnas en debatt om hur vi ska få tillbaka industriell produktion och skapa ett mer långsiktigt

samhälle för nu börjar samhället endast röra sig mot som Marx uttryckte det till "profit av cirkulation" istället för "profit av produktion". I Sveriger

är denna debatt nästan helt stagnerad och dessa koncept finns inte riktigt inom akademia som det bör.

Följande youtubeklipp är ett bra intro till finansialseringen av Costas Lapavitsas vilket är professor vid SOAS, University of London.

 

   

Posted at 11:58 in Ekonomi  | Permalink | Comments (1)     Reblog (0)  

06/17/2013

 

Översvämningar

   5286760131_edf9980a44 9780465029051_custom-decec83aae6e738a39823ddcaa150719ec0c67c6-s2 Waterworld-290x400_21905383

I framtiden smälter polarisarna och hela jorden svämmar över. Här är tre historier som utforskar det scenariet:

J.G. Ballard - The Drowned World (1962)     60-talsscifi om postapokalyptisk setting där de överlevande dyker ner i de översvämmade städerna för att hitta spillror efter civilisationen.

Peter D. Ward - Flooded Earth: Our Future in a World without Ice Caps (2009)     Denna bok försöker beskriva vad som faktiskt skulle hända om världen svämmade över.

Waterworld (film, 1995)     Klassisk 90-talsfilm med Kevin Costner som hemlig mutant med gälar.

 

Posted at 10:21  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

06/12/2013

 

Svärord och förbannelser

 

Malediktologi Svordomar är en sida av språket som inte ägnats så mycket akademisk uppmärksamhet, men här följer några undantag.

Reinhold Aman - Maledicta (1977-) Geoffrey Nunberg - Assholism: The First 60 Years (2012) Magnus Ljung  - Svordomsboken (2006) Melissa Mohr - Holy Sh*t! A Brief History of Swearing (2013)

Folk svär av massa olika anledningar, men de tre huvudanledningarna enligt  Melissa Mohr är katharsis, för att hantera smärta och frustration, och för

att uttrycka glädje. Man svär också för att förolämpa folk, och svordomar kan även vara ett sätt att skapa gruppsamhörighet.

Mohrs förklaring om svordomar vid smärthantering har empiriskt testats av neurovetaren Stephen Pinker, som genom experiment visat att det hjälper att

svära för att utstå smärta när man gjort illa sig.

Studiet av svordomar kallas i Tyskland för malediktologie. En pionjär på området är filologen Reinhold Aman, som grundade tidskriften"Maledicta: The

International Journal of Verbal Aggression" 1977. Maledicta är dedikerad till det akademiska studiet av svärord, och har samlat forskning kring

svordomar i över 30 år. En sida av svordomsforskning är just vilka saker man svär om, och vilka ord som blir fula. I Quebec svär man om kandelabrar,

eftersom det hör till det heliga, men det låter fantastiskt fånigt för oss utomstående.  I vissa delar av mellanöstern är det som bekant vanligt att

tala illa om någons mamma, och i Balkan snackas det mycket om får och getter i samband med könsord.

På svenska finns inte så mycket material dedikerat särskilt till svordomar, utöver möjligen Magnus Ljungs "Svordomsboken" (2006). I USA kom nyligen en

bok om ordet "asshole", skriven av lingvisten Geoffrey Nunberg. Den kartlägger ordets historia från 50-talet och framåt. På området särskilda ords

historia kan även nämnas dokumentären "F*ck! A Documentary" av Steve Anderson, från 2005, som utger sig för att handla om ordet i titeln, men går via

det in på frågor om yttrandefrihet.

 

Posted at 13:11 in Language  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

06/05/2013

 

Georgiska kompositörer: en introduktion

   Dimitri_arakishviliAndria Balanchivadze Tsintsad1   68169 Images Who-is-natela-svanidze-is-star-or-no-star-natela-svanidze-celebrity-vote

Dmitri Arakishvili (1873-1953) Betraktas som en av grundarna till den georgiska klassiska musiken.

Andria Balanchivadze (1906-1992) Bror till den världskända koreografen George Balanchine. Han skrev 1936 den första georgiska baletten.

Sulkan Zinzadse (1925-1991) En georgisk Bartók, i det att han inkorporerade mycket georgisk folkmusik i sina kompositioner.

Otar Taktakishvili (1924-1989) Mest känd för flöjt och piano-kompositioner. Skrev georgiska nationalsången.

Giya Kancheli (1935-) Exilgeorgier bosatt i Belgien. Jag kom i kontakt med hans musik genom ett kassettband som min pappa hade fått av en kille på en fotbollsträning en gång.

Natela Svanidze (1926-) Fick utmärkelsen "Georgisk hedersartist" 1981.

 

Posted at 22:57 in Music  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

06/01/2013

 

Journalistiska projekt på 365 dagar

 

Year-living-biblically Tumblr_maqhagnHB91qbokf9o1_400 Tumblr_lmveaiO18M1qzkiy8o1_400 Images 9780060937867_p0_v1_s260x420 10286531_213133c 2007-03-21-not-buying-it-my-year-without-shopping-by-judith-levine

En man målar sig i ansiktet och går in i de svarta områdena i amerikanska södern. En kvinna bestämmer sig för att laga alla 524 recept ur en kokbok på

365 dagar. En man äter hamburgare varje dag i en månad.  Vad har de gemensamt? De sysslar alla med immersionsjournalistik.

Immersionsjournalistik, eller som det kallas på engelska, "immersion journalism" är här för att stanna. Det handlar om att kasta sig in i ett område,

för att sedan rapportera om det, inifrån. Ibland kan det krävas att man har förklädnad, men inte alltid. Det skiljer sig från murveljournalistik i det

att det inte görs i hemlighet på samma sätt. Ofta handlar det också om mer vardagliga teman, i kontrast till murveljournalistik som ofta berör känsliga

politiska frågor. Det är inte all immersion journalism som görs på en bestämd tid, men i den här texten kretsar det kring det årsbundna projektet.

Ibland kallas det också för  "stunt journalism", för att det anses kräva en del stunts från den som utför det. Även och det har sin grund i tidigt

wallraffande av bl.a. Nellie Bly och John Howard Griffin, så presenterar jag här några mer moderna exempel:

* Not buying it (en kvinna som i antikonsumismens namn inte köper någonting nytt under ett år) * Self-made Man (en kvinna som klär ut sig till man, undersöker könsroller) * Disguised (Patricia Moore som klädde ut sig till en 80-årig gumma för att förstå hur pensionärer behandlas) * Reading the OED (en man som läser igenom hela Oxfords engelska ordbok på ett år) * Julie & Julia (kvinna som lagar alla recept i en receptbok) * Zero Impact Man (en familj som försöker minimera sitt "ekologiska fotavtryck" genom att leva så klimatsmart som möjligt, gjordes även som

dokumentärfilm) * My Year at the Movies: One Man's Movie-going Odyssey (en kille går på bio varje dag i ett helt år)

En bok i genren som redan skrivits om på bloggen är Susan Mausharts "Winter of our Disconnect", om familjen som stängde av internet under en vinter.

Relaterat till detta är teknikjournalisten Paul Miller som gick offline ett helt år, en exil som han nyligen återvände från, och skriver om i en läsvärd

artikel, I'm Still Here: Back after a Year Without the Internet.

Den som kanske ägnat sig åt detta med immersion allra mest är den orädde skojaren A.J. Jacobs, som är en sorts seriell kompulsiv stunt-journalist. Han

har hittills skrivit fyra böcker i genren, och har nog fler i görningen. I ordning har han skrivit The Know-it-All (han läser alla volymer av

Encyclopedia Britannica, går med i Mensa, bl.a.) A Year of Living Biblically (lever enligt Gamla testamentet under ett år), The Guinea Pig Diaries (han

deltar i en massa vetenskapliga experiment som försöksperson) och den senaste Drop Dead Healthy från förra året, då han försöker leva så hälsosamt som

möjligt.

Även i Sverige har vi haft liknande projekt - bl.a. journalisten Johan Ehrenberg som klädde sig som kvinna under ett halvår och skrev om det i

tidskriften ETC (redan 1983). Vi har även haft våra pionjärer på området, som Ester Blenda Nordström, och lortsverige-avslöjaren Lubbe Nordström. På den

konstnärliga sidan har vi K-E Berglunds projekt Kronofonika, som skriver och spelar in en ny låt  varje dag på hela året, som pågår under 2013.  

Posted at 09:18  | Permalink | Comments (2)     Reblog (0)  

05/26/2013

 

Frankrike och USA: på film

 

Frusa2 Frankrike och USA har en något brokig historia. Fransmännen tycker att amerikanerna är osofistikerade och jänkarna tycker att fransoserna är snobbiga

och spelar allan (minns "Freedom fries"-incidenten). Men de två länderna har också parallellt med denna animositet haft en gedigen historia av

frändskap. Thomas Jefferson och Benjamin Franklin var båda stora frankofiler, Frihetsgudinnan var en gåva från Frankrike till USA, Tocqueville reste

runt i Amerika i staternas tidigaste dagar. Det startades t.o.m. en tidskrift 1829 som heter "Revue des Deux Mondes" ("De två världarnas revy") som

syftar på de två världarna USA och Frankrike. Även på senare dagar kan vi se exempel på denna vänskap, i filmvärlden. Här är några filmer där amerikaner

möter fransmän:

An American in Paris (Vincente Minnelli, 1951)     Lite uppenbar kanske, men en given klassiker.

French Kiss (Lawrence Kasdan, 1995)      Kevin Klines fransman är rätt störande, och Meg Ryan likaså.

Un Divan à New York (Chantal Akerman, 1996)      William Hurt möter Juliette Binoche i belgiska arthouse-regissörens enda kommersiella filmförsök.

Le Divorce (James Ivory, 2003)      Merchant/Ivory-filmen som exponerade pryda amerikaner för en fransk, "mer liberal" syn på äktenskap.

Two Days in Paris (Julie Delpy, 2007)      Kul idé om krockar mellan fransk och amerikansk kultur, skriven och regisserad av huvudrollsinnehavaren Julie Delpy.

Two Days in New York (Julie Delpy, 2012)      Uppföljare till ovanstående, denna gång i New York, med Chris Rock som ny pojkvän.

05/21/2013

 

Modernismen

 

Modernismen

T.J. Clark - Farewell to an idea (1999) Göran Palm - Tack, modernismen, för den tid som varit! (2007) Gabriel Josipovici - What ever happened to modernism? (2010) Peter Gay - Modernism: The Lure of Heresy (2007) Stjernfelt & Thomsen - Kritik av den negative opbygglighed (2005)

Är modernismen över? Den senaste tiden har det kommit en del böcker som beskriver rörelsen som död och avslutad, medan andra menar att konsten ännu

lurar i en dimmig sen- eller eftermodernism. Runt sekelskiftet gjordes en ordentlig studie över modernismen inom konsten med titeln "Farväl till en idé:

episoder från en historia om modernismen". Boken, av konsthistorikern T.J. Clark, betraktar modernismen som en reaktion på det som i sociologisk teori

kallas moderniteten. Göran Palm kallar sin samling essäer "Tack, modernismen, för den tid som varit" som om rörelsen varit en god vän som reser bort.

Många av Palms texter handlar om poesi, och titeln är som en kommentar på hur modernistisk poesi har försvunnit mer och mer från det litterära samtalet.

Vi har även boken "What Ever Happened to Modernism?" av den brittiske författaren Gabriel Josipovici, som tycker att modernistisk litteratur helt slutat

uppskattas i Storbritannien. Han tycker att det enda som får något utrymme är romaner i stil med Dickens och Austen, vilket han tycker är beklagligt,

och frågar sig om modernismens tid är över.

Vidare finner vi Freudhistorikern Peter Gays "Modernism: The Lure of Heresy" som likt Palm betraktar modernismen som en avslutad era, boken är nästan

skriven som en dödsruna. Gay menar att modernismen kännetecknas av två grundkarakteristika. Den ena är modernismens vilja att utforska konstnärernas

inre subjektiva liv (tänk "stream-of-consciousness" etc) och den andra är hur modernismen hela tiden ville utmana och spränga gränser.

En bok som just tar fasta på denna vilja att spränga gränser, och placerar den i ett samtida sammanhang, är boken "Kritik av den negativa

uppbyggligheten" som skrevs av de danska kritikerna Stjernfelt och Thomsen för snart tio år sedan. De menar att det i dagens kulturvärld har blivit

kutym och norm att man måste spränga gränser, nästan som ett moraliskt imperativ för konstnärer. De anser att det är ett arv från modernismen, och menar

att den gränssprängande impulsen spelat ut sin roll.  

Posted at 20:02 in Litteratur  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

05/16/2013

 

Världshistoriens fulaste popmelodier

 

1. Stevie Wonder - Sir Duke (1976) (introt) Sirduke

2. Gary Numan - Are Friends Electric? (1979) Garynuman3 3. Herbie Hancock - Rockit (1983)

Rockit1  

Posted at 10:45 in Music  | Permalink | Comments (3)     Reblog (0)  

05/11/2013

 

Mycket snack om hjärnan

 

Goozie

Roger Scruton kallar det "neurononsense", Robert Stasinski benämner det "hjärnporr" och Raymond Tallis är inne på att kalla det "neuromania": de syftar

alla på fMRI- och PET-skanningens spridning, och hur många forskningsfält nu vill ge sken av vetenskaplighet och kredibilitet genom att fotografera sina

försökspersoners hjärnor medan de gör sina experiment. Med denna våg kom det att bli normalt att prata om neuromarketing, neuroetik eller neurojuridik.

Jag minns när jag första gången hörde ordet "neurofilosof" och tyckte att det lät lite skrattretade (våren 2007), medan man idag kan prata om

neuroknyppling, neuromatlagning och neuroträdgårdsmästeri utan att någon höjer på ögonbrynen.

Även inom litteraturkritiken har man tagit intryck från denna våg av neuroforskning . En våg av böcker kom för ett tag sedan om "Vad Proust kan lära oss

om neurovetenskap" (Jonah Lehrer) eller "10 saker Jane Austen visste om kognition". Egentligen är det väl bra att forskningen utvecklas, men i och med

att metoden blir billigare blir tröskeln för vilka forskningsområden den appliceras på allt lägre. Och just eftersom "neuro"-prefixet låter seriöst och

officiellt så vill alla möjliga karaktärer ta del av det. Men vad nybildningarna här ovan vittnar om är  att vissa har tröttnat på att se det

neurologiska perspektivet appliceras på nästintill alla områden. I dagar då hjärnkartläggningsprojekten bara blir fler kommer vi nog behöva vänja oss

vid allt fler neuro-neologismer.  Särskilt som man tidigare i våras meddelade att EU startar "the Human Brain Project" finansierat med en miljard

euro....

 

Posted at 13:00 in Science  | Permalink | Comments (3)     Reblog (0)  

05/08/2013

 

Slut på namn?

  Comtruise Electronica-artisten Com Truise.

Någonting är slut...antingen originalnamnen eller förmågan att komma på dem. Varför skulle annars nya musikaliska förmågor använda artistnamn som bara

är förvrängningar på existerande artister, som Chet Faker, Hoodie Allen eller Com Truise (som då är förvrängningar av Chet Baker, Woody Allen och Tom

Cruise). Vi är väl medvetna om att vi själva kanske inte är i position att klaga på detta, då vår blogg, som ju går under det halvt fantasilösa namnet

Samuel & Gregfunkel, i allra högsta grad är del av denna trend.

 

Posted at 19:05  | Permalink | Comments (1)     Reblog (0)  

05/03/2013

 

Svenska pressredaktioners podcasts

 

Generic_earphones1-500x500

DN - Fahl i samtal - http://podcast.dn.se/

Aftonbladet - lite oklart. De har nån med Hanna Widell, nån med Herman Lindqvist, och en som de kallar för "Flumskolan", där de diskuterar diverse

bortglömda böcker.  http://feeds.podtrac.com/BxRGfjUiLrU$ http://www.aftonbladet.se/podcaster/

Expressen - En uppsjö. "En varg söker sin pod", "Ligga med Brodrej", Epressen dokument, med mera. Expressen har också tillsammans med Aftonbladet en podcast där deras respektive chefredaktörer Mattson och Helin samtalar om olika ämnen. http://www.expressen.se/podcast/

Sydsvenskan - De har en intervjuserie som de kallar "Grejen med ..." och en som heter Snacket på Sydsvenskan, som består av redaktionsmedlemmar som

diskuterar samtida ämnen. http://www.sydsvenskan.se/stories/poddradio/

SvD - har inga podsändningar.

Nöjesguiden - Nöjesgaten (aldrig lyssnat på, antar att den är dålig) http://nojesguiden.se/podcasts/feed/nojesgaten  

Posted at 14:01 in Radio  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

04/30/2013

 

S & G firar 100 inlägg

 

För drygt 3,5 år sedan startades denna blogg, med den anspråkslösa ambitionen att vara ett kul projekt mellan två vänner som befann sig på olika

platser. I början var det lite skralt med inläggen, men de blev fler och fler. Med start 2011 försökte jag göra ett inlägg varje månad, och på sommaren

och hösten ökade takten. Greger, belastad av sina studier, hann inte göra så många inlägg, men han läste de jag skrev med stor gusto. Anledningen till

denna lilla tillbakablick är att vi nyligen kunde räkna till 100 publicerade inlägg, och det känns som en milstolpe att uppmärksamma. Här är en liten

guide till den brokiga och varierade produktionen, inordnad i mer eller mindre passande kategorier:

 InformationsteknologiMan_holding_sign-100z Facebookaktivism Med släppet av boken Framtiden... före och efter... Tyskt webmotstånd x3 Digital detox (innan RFID-revolutionen) Rätten till glömska eller "post-privacy"? Surfplattor, skolan, programmering, mm. Livslagring Algoritmerna blir vanliga Webben och samhället, v. 15

Politik Nu byggs det på luft igen Svenska politiska självbiografier Multikulturalismen Populism diskuteras Samhällets polarisering

Det publika samtalet Populism diskuteras Filosofi blir populärt Engdahl i etern Den europeiska kulturbevakningen Offentligheten och framtiden

Litteratur Bokens framtid Alternate history-scenarier Very Short Introductions Svensk-judiska uppväxtskildringar Man_holding_sign-100bz Handskrift och marginalia Madach, Zappfe, Milton

Ekonomi Kapitalism är fantastiskt Den medvetne småspararen Finanskrisen på film tre röster om ekonomerna som prästerskap Vägskäl

Psykologi antipsykiatri Positivt tänkande och dess motreaktioner TV-terapeuter olika tidsperspektiv

Epistemologi begreppsarkeologi för stor för att veta The Last Men who knew everything conceptions of knowledge

Kognition Noosfären, bl.a. Den isolerade hjärnan krabbans odödlighet

Språk Språkekvilibrism och hyperpolyglotter Man_holding_sign-100z Buzzwords

Film och TV 2 väljer 5: filmmusikskompositörer Avatar och akromegali The Social Network Dokumentärfilmer sedda 2011 TV-terapeuter Filosofiska biopics Resedokumentärer om Ryssland: Dimbleby vs Haapasalo Coming to America Ridley Scott och Asmundur Sveinsson Filmer där skådespelare spelar sin egen tvilling

Musik Blakey, Farmer, Garfunkel, Pepper & Tatum Christmas rappin' Tre saxofonjam i poplåtar låtar som är hyllningar till 'musiken' Grattis till sesquicentenären Claude Debussy Brownsk rörelse Årets hädangångna musiker "Jag håller på med en opera..."

Radio Mosiask radio Desert Island Discs

Tidens tecken Man_holding_sign-100bz Tidens anda Google goes Gaga matsnobbism ersätter kultursnobbism Living on the edge

Obituarier Debitum Naturae, 2010 Grattis till sesquicentenären Claude Debussy Årets hädangångna musiker

Svårkategoriserat Klassreunions människans namn 2030 Köttklädernas historia arbetsplatser I havens djup Nobelbanketten kända kinesiska kulturaktörer Ombyggnad av kyrkor de stora statyerna

 

Jag är långt ifrån nöjd med alla inlägg, och vissa kan jag till och med tycka är för dåliga för att ha skrivits. Men förhoppningsvis har jag lärt mig

någonting på kuppen. Tittar man igenom produktionen skönjer man ett mönster, man ser vilken sorts inlägg jag föredrar att skriva. De flesta idéer till

inlägg börjar med att jag noterat en trend eller tycker mig se flera exempel på samma fenomen, och vill sätta ihop dem. Oftast är det magiska talet i

dessa sammanhang tre - hittar jag tre exempel på något tema så tycker jag att det är en god grund för ett inlägg. Exempel på det är Tyskt webmotstånd

x3, tre saxofonjam i poplåtar, the last men who knew everything. Andra idéer är bara tecken i tiden som jag tycker är intressanta (matsnobbism,

algoritmer, etc). En tredje variant är då jag bara vill tipsa om något jag tycker är intressant/roligt/häftigt (dokumentärfilmer, Very Short

Introductions, Desert island discs). Jag tror att jag ska byta riktning på vad jag skriver hädanefter, och vara lite mindre spretig.

 

Posted at 13:54  | Permalink | Comments (3)     Reblog (0)  

04/26/2013

 

Utrotningshot och fridlysning

 

Giant_haasts_eagle_moaFör att anknyta till inlägget om människans namn kan jag tillägga Juan Enriquez nybildning "homo evolutis", med vilket han vill

fånga hur människan nu utvecklats så mycket att den med sin teknologi och vetenskap nu besitter makten att påverka sin egen evolution. Förslaget homo

evolutis är egentligen starkare och mer allomfattande än de tidigare nämnda förslagen (homo globalis, homo interneticus, homo technologicus).

Den nobelprisbelönade kemisten Paul Crutzen har föreslagit, i samma anda som Enriquez, ett nytt namn på vår tidsålder. Istället för holocene bör vi

kalla vår tid för anthropocene, människans tidsålder. Det uttrycket har för övrigt förespråkats i Sverige av Sverker Sörlin.

Det är också människans påverkan som har sett till den holocena utrotningen, som den kallas. I raden av nämnvärda vågor av utrotning av biodiversitet är

denna den sjätte. Många arter har utrotats under denna period, bland de kändaste återfinns dodon, mammuten och koalalemuren.

Men det är inte bara växt- och djurlivet som utarmas - även kulturell diversitet påverkas. Idéer, språk och traditioner blir färre och färre. Det är ju

en oundviklig effekt av att en särskild omvärldsuppfattning sprids runt världen, och leder till en större likUNESCO-Intangible Cultural Heritage

Logoriktning av kulturuttryck, som givetvis både har för- och nackdelar. Många språk försvinner, många kulturer. För att motverka detta har UNESCO

upprättat en lista med fridlysta kulturella praktiker, vilket jag tycker är ganska fantastiskt. Jag har ibland tänkt att man skulle kunna applicera

fridlysthetsbegreppet på idéer, och det är i någon mån det som man gjort med UNESCOS "list of intangible cultural heritage". Nedan finns några länkar

för vidare läsning:

* Sixth great extinction in history (artikel i NY Times, 1/6 2012) * UNESCO Intangible Cultural Heritage List (startades 2008)

 

 

Posted at 20:00 in Historia, Science  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

04/19/2013

 

"Jag håller på med en opera..."

  Drdee_2260466b Om vanitetsprojektet Opera. Bild från Damon Albarns Doctor Dee.

Ett populärt prestigeprojekt bland åldrande popartister nuförtiden är att komponera en egen opera. Gärna om någon historisk person, gärna med en modern

twist, ungefär som Philip Glass skrev om Einstein eller John Adams om Nixons Kinabesök -56. För  popartisterna började det i mitten av 00-talet, då

Elvis Costello fick en beställning av dansk radio att skriva en opera om HC Andersen. Samma år blev Roger Waters opera om franska revolutionen klar.

Åren som följde kom det bara fler och fler exempel; Rufus Wainwright skrev sin opera Prima Donna om Maria Callas, och the Sparks skrev någon sorts

operamässigt radioverk om Ingmar Bergman på beställning av Sveriges Radio. Något år senare kom Damon Albarns från Blur opera Doctor Dee omdrottning

Elisabets medikus John Dee. Till och med Armando Iannucci (geniet bakom The Thick of It, Veep och Armando Iannucci Shows) har skrivit librettot till en

opera om plastikkirurgi. Och i dagarna gick sångerskan från gruppen "the Yeah Yeah Yeahs" ut med att även hon nu skriver på en opera.

I Sverige har vi också haft vår beskärda del av operasamarbeten. Tidigt ute var hårdrockarna i Entombed, som 2002 spelade en serie konserter på kungliga

operan, ackompanjerad av ballettdans koreograferad av Bogdan Szyber (det är den enda av de omnämnda verken som jag faktiskt sett). Några andra svenskar

som också vågat sig ut i operaterritoriet är the Knife som för några år sedan samarbetade fram något operaliknande album om Charles Darwin och

evolutionsteorin. Och nu i vår debuterar gitarristen från Umeåpunkarna Refused som operaregissör och sätter upp Puccinis La Bohème på Norrlandsoperan. 

Posted at 10:27 in Music  | Permalink | Comments (2)     Reblog (0)  

04/13/2013

 

Webben och samhället, v. 15

 

Treböcker

Nya böcker

Vitryssen Evgeny Morozov följer upp sin bok om "the net delusion", med To Save Everything, Click Here. Boken är en kritik av det han kallar teknologisk

solutionism, som i hans mening "outsourcar" våra beslut och beteenden till teknologiska prylar, istället för att vi ska förlita oss på vårt eget omdöme.

Som exempel på detta tar han upp bl.a. alkolås på bilar och en sorts elektronisk bantar-gaffel.

Jaron Laniers nya bok, Who Owns the Future?, hans första efter You are not a Gadget från 2010 (som jag tycker innehöll en del nytänkande kring bekanta

teman) antar ett bredare perspektiv och attackerar hela idén om sociala medier såsom de ser ut idag. Han menar att varje gång vi använder en sökmotor

eller kollar på facebook jobbar vi gratis åt tech-företagen. Man kan tycka att han har spårat ut lite grann, särskilt om man sett honom promota den här

boken genom att spela obskyra instrument på scen. I London för några veckor sedan inledde han en bokdiskussion genom att spela en dysfonisk laotisk

panflöjt.

 Den kanske intressantaste boken av dessa tre är Dougie Rushkoffs Present Shock: When Everything Happens Now, som med en vinkning till Alvin Toffler 

(eller Herbie Hancock) försöker ta reda på vad som händer när tekniken blir mer och mer nutidsorienterad. På många sätt är boken ett resultat av ett

flertal böcker Rushkoff skrivit på temat teknologi, och den drar slutsatser från flera av dem. Han menar att vårt internetanvändande har blivit väldigt

"just-nu"-orienterat, på bekostnad av ett större perspektiv bakåt eller framåt. Jag känner igen mig väldigt mycket i det, och känner av det varje gång

jag ser ett twitter- eller facebook-feed. Man skulle kunna kalla det "presentism".

Artiklar

* Anders Mildner har skrivit en mycket läsvärd artikel om böcker, skivor och identitetsskapande, och hur det förändras med uppfattningen om att allt ska

lagras digitalt.  Allt ska bort

* Ben Sisario skriver i NY Times om hur Youtube ritat om kartan för hur hitlåtar blir till. Nyligen började Billboardlistan räkna in olika låtars

youtube-visningar för att skapa sin musiktopplista. Billboard makes Youtube part of Hot 100

* Matthew Yglesias poängterar att s.k. MOOCs (massive-open-online-course) kanske inte kommer att bli så massivt revolutionerande som vissa har

förutspått. Isåfall, menar Yglesias, skulle universiteten konkurrerats ut redan när böcker blev tillgängliga. Books and MOOCs

* Jacob Lillemose skrev en artikel i danska Politiken, som också publicerats i Sydsvenskan, sätter fingret på samtiden och skriver om caféer som

exklusivt nog inte erbjuder WiFi, utan tillåter gästerna respit från den eviga uppdateringskvarnen. Hans poäng påminner lite om det jag skrev om i ett

inlägg för ett tag sedan, om "Digital Detox". Gå offline...  

Posted at 04:43 in Web/Tech  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

04/07/2013

 

Den självhjälpsflörtande boktiteln

  Korfu2 En liten trend i bokutgivning är att betitla böcker ironiskt enligt självhjälpsmodell. Den nuvarande trenden går förmodligen tillbaka till Toby Youngs

skrattfest "How to Lose Friends and Alienate People" (som senare gjordes till en hemsk film med Simon Pegg), vars titel är en anspelning på Dale

Carnegies klassiker "How to Win Friends and Influence People" från 1936. En annan bok som redan på 60-talet drev med Carnegies bok var Lenny Bruces bok

"How to Talk Dirty and Influence People" om hans liv som kontroversiell ståuppkomiker.

De senaste åren har vi också sett Geoff Dyers okonventionella rese-memoar/ betraktelse "Yoga for People Who Can't Be Bothered to Do It" (2004) och

franska litteraturprofessorn Pierre Bayards bok "How to Talk About Books you Haven't Read" från 2007. Bayards bok är en förlösande ärlig och rolig bok

om hur man omöjligen kan ha läst alla de böcker man skulle vilja ha läst och reflekterar över hur man pratar om böcker man inte läst. Jag hade boken

framme en gång hemma, och en bekant tyckte att den verkade ohygglig - men vederbörande förstod inte att titeln var anstruken med en touche av ironi.

Det nyaste tillskottet till denna trend är den subkontinentiska författaren Moshin Hamids roman "How to get Filthy Rich in Rising Asia" om världens

vändning och är förmodligen mer samtida än vad vi vid första anblick föreställer oss.

04/01/2013

 

Ofrivilliga ordlekar

 

Three-mills2 Idag är det den första april. Då är det populärt att hitta på något skämt och lura sina nära och kära. Även om det inte är något aprilskämt, så  skriver

jag dagen till ära om lite lustiga ordvitsar och hur man numera kan testa deras originalitet.

Jag kan ibland hitta på larviga, putslustiga formuleringar. Jag kan inte hjälpa det, ibland dyker de bara upp i huvudet. Då tycker jag att det är roligt

ibland att kontrollera om det jag kommit på har kommits på av någon annan tidigare, och i så fall hur många. Detta kan göras genom att skriva in sitt

uttryck i en sökmotor och sedan titta efter för vad man får för resultat. Vanligen finns det en handfull typer som tänkt samma tanke, och kommit på

samma ordvändning. Då är det roligt att se i vilka sammanhang det dyker upp. En gång kom jag på ordet "studentikosaeder" (ett portmanteauord av

studentikos och ikosaeder (20-hörning)) och lade vid sökning märke till att samma idé också korsat quarneval-crowden, eftersom det var skrivet på en

kth-hemsida.

Andra uttryck som jag tänkt på:

sinic cynic (en kines utan framtidstro. 5 träffar) lyotard leotard (ett benlöst träningsplagg med ett tryck föreställande j-f lyotard. 131 träffar) jon stewart mill (som jag för övrigt gjort en undermålig illustration till, se ovan. 7 träffar)

jaromir jagr: a reality czech (på "reality czech": 65 200 träffar ) fêted odors (I motsats till det vanligare "fetid odors". 0 träffar) klezmerbandet "Maggan, David och dom" (0 träffar)  

Posted at 13:03 in Noesis  | Permalink | Comments (2)     Reblog (0)  

03/27/2013

 

En utdaterad världssyn

  My-Country-is-the-World-9781439272046

 

Posted at 23:35  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

03/23/2013

 

Tre röster om ekonomerna som prästerskap

 

Will Self: "We may appear to live in an overwhelmingly secular society, but nonetheless we have a large and wealthy priesthood [...] in banking" Lyssna på Will Self om ekonomin som prästerskap i BBC Radio 4-programmet A Point of View (10m)

Alf Hornborg: "Nationalekonomerna är som medeltidens prästerskap" Lyssna på humanekologen Alf Hornborg debattera ekonomin som ideologi med nationalekonomen Olof Johansson-Östman i P1s Vetandets värld (19m)

David Suzuki: Bra genomgång av hur vårt förhållande till naturen har förändrats radikalt på väldigt kort tid. "The economy, then, becomes our highest

priority, because we live in a world in which nature is no longer an obvious part of the world, or our dependence on it isn't nearly as obvious." Lyssna

på CBCs Ideas om The End of Growth, med David Suzuki och Jeff Rubin (53m)

 Bonus: Intressant föredrag om uppfattningen om ekonomi före Adam Smith: http://www.feasta.org/2012/09/10/economics-and-moral-philosophy-a-talk-by-brian-davey/  

Posted at 20:46  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

03/12/2013

 

Buzzwords

 

Bee_banner

Jag lärde mig ordet "buzzword" vid 13 års ålder. Det var på en konferens om Internet-marketing mitt i den första IT-erans instabila såpbubbla. Johan

Staël von Holstein var keynote speaker, och jag var där i egenskap av pryo-elev. Under frågestunderna efter presentationerna talade man om  om

"buswords", på bästa svengelska. Jag frågade min handledare vad de menade - han lärde mig att det hette buZZwords, och att det betydde modeord. Sedan

dess har jag haft ett latent intresse för buzzord. Några reflektioner kring buzzwords:

- Många s.k. buzzwords är bara forcerade portmanteau-ord som någon har hittat på för att vara vitsig. Typiska exempel är sådana ord som låter roligt,

men som aldrig får någon vidare användning i praktiken.

- Många buzzwords är bara meningslösa förkortningar. Jag läste t.ex. ordet "memil" som ska betyda "medelålders man i lycra".

- Framgången för ett buzzword beror till stor del på hur väl det ligger i munnen.

- Jag är mer intresserad av vilka buzzwords som verkligen används och vad de möjligen kan säga om vår samtid, och mindre intresserad av nyord

konstruerade av lustigkurrar.  Svenska nyord handlar mest om folk som försöker vara lustiga. Därför har jag tagit med några buzzwords från tech-

branschen nedan. _____________________

12 buzzwords for 2013: (businessnewsdaily.com)     1. Advertainment— "Advertising is no longer about interrupting what people are interested in, it's about being what people are interested in."    2. Phablets— A mixture of a smartphone and tablet.    3. Growth hacker— "A role that replaces traditional marketing roles in fast-growing businesses."    4. Social learning— "An individual's learning a skill through observation, without necessarily changing their behaviors or on-the-job performance.    5. Alphanista— "Successful women in powerful positions having it all."    6. Acqui-hire—  "A blend of acquired and hired."    7. Return on involvement— A brand that "gets involved with their community will garner better return on their investment by getting involved hosting

fundraisers, partnering with schools and giving the local residents a gathering spot."    8. Inventreprenuers— "An entrepreneur-inventor hybrid that markets and/or manufactures their own creation."    9. Twinternship— "An internship where the student’s mission is to promote the company and its brands using social media such as Twitter and

Facebook."   10. Wantrepreneur— Someone who hasn’t "taken all the steps necessary to take the leap" into entrepreneurship.   11. Minergy— Someone who uses "minimal energy to get the task accomplished."   12. Tri-ti-tasking— "Doing three things at once."

These buzzwords make you sound cutting edge (usatoday.com)

1. Pivot 2. Crowd funding 3. Showrooming 4. Cloud 5. BYOD 6. Data mining 7. Freemium 8. Social and mobile 9. Lean startup

 

'overused tech buzzwords 2012' (gizmodo.com)

micron pixel density phablet hacktivist sext cyber- crowdfunding brogrammer IPO  

Posted at 22:06 in Language, Zeitgeist  | Permalink | Comments (2)     Reblog (0)  

02/28/2013

 

dokumentarer om spel (och tavlingar)

 

Fyra

* Spellbound (2002) - om spelling bee contests * Word Wars (2004) - om alfapet, och tävling * Wordplay (2006) - om ny times korsord, och tävling * Brooklyn Castle (2012) - om inner city kids som tävlar i schack

 

Posted at 22:23  | Permalink | Comments (1)     Reblog (0)  

02/19/2013

 

Histories of the World

 

Images Story-of-Mankind1 416wlZwJCSL._SL500_AA300_ 200px-Wells_Outline_of_History Imagbbes 51mr7cl4VqL._SL500_AA300_

Den här sortens böcker är del av "middlebrow-ifieringen" av samhället. De började komma fram på 1920-talet. Det längst dragna exemplet är Larry Gonicks

tecknade serieversion av denna idé (som för övrigt rekommenderas av Brewster Kahle). Vissa av dem är också indikativa för den generella moderna

människans gryende uppfattning om "världen" och det som medföljer den uppfattningen. Historiemedvetande, globalitetsmedvetande. En bok som försöker

beskriva denna förändring är David Kortens "The Great Turning".

 The Outline of History (1918) H.G. Wells The Story of Mankind (1921) Hendrik Willem van Loon The Story of Civilization (11 band, 1935-1975) Will & Ariel Durant History of Western Philosophy (1945) Bertrand Russell Mortimer Adlers Great Books (serie på 54 böcker) Cartoon History of the World (6 band, 1990-2008) Larry Gonick

 

http://app.sll.se/prodineta/db000551.nsf  

Posted at 19:47 in Books, Historia  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

01/30/2013

 

Conceptions of knowledge

   1)379px-ToK_Simple

 2)

Fig3

3) Nomenclature social science

 

Posted at 00:42  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

01/27/2013

 

Här kommer tårarna

  JoanCrying3

"Why must I cry, these tears from mine eye" - Peter Tosh, 1976

Medan Peter Tosh skrev en sång om varför han gråter, så har andra hunnit skriva hela böcker i ämnet. Låt oss kalla det lakrimologi (läran om tårar). Den

senaste boken i kategorin är brittiska vetenskapsmannen Michael Trimbles bok Why Humans Like to Cry, som kom i slutet av 2012.

Teorier om gråtandet handlar om att de är känslokranar och att det ofta är renande att gråta ut. Det finns också de alltid så förhatliga "evolutionära

teorierna" om varför vi gråter. Man menar att det är ett sätt att visa sig sårbar på.

För den som vill lära sig mer om tårar och gråtande kommer här en liten gråt-bibliografi: Fyra Why Humans Like to Cry - Michael Trimble (2012) Crying: A Natural and Cultural History of Tears - Tom Lutz (2001) Seeing Through Tears: Crying and Attachment - Judith Kay Nelson (2005) The Language of Tears - Jeffrey A. Kottler (1996) Crying: The Mystery of Tears - William H. Frey (1985) Holy Tears: Weeping in the Religious Imagination - Kimberley Christine Patton (2005) Adult Crying: A Biopsychosocial Approach - Vingerhoets & Cornelius (eds.) (2004) Crying in the Middle Ages: Tears of History - Elina Gertsman (ed.) (2011)

Relaterat är även "den lakrimosa konceptionen av historien" som Salo Wittmayer Baron kritiskt kallade Heinrich Graetz framställning av den judiska

historien. 

Posted at 20:58 in Books, Science  | Permalink | Comments (2)     Reblog (0)  

01/19/2013

 

Livin' on the

  Edge

Sedan 1998 har EDGE-stiftelsen genomfört en årlig enkät med en öppen fråga (som är olika varje år) till ca 150 vetenskapsmän, författare, professorer,

intellektuella. Det är alltid intressant läsning, eftersom svaren innehåller så många idéer från olika perspektiv. Årets fråga, som just publicerats

tillsammans med de sedvanliga 150 svaren är "What should we be worried about?". Svaren sträcker sig från global homogenisering till virusepidemier till

frågan om kinesisk eugenik. Det är som en barometer på vilka ämnen som upptar forskare och policymakers i samtiden.

Några exempel på svar:

­­Chinese Eugenics Geoffrey Miller, Evolutionary psychologist

We Are In Denial About Catastrophic Risks Martin Rees, Astronomer Royal

The Disconnect Barbara Strauch, Science Editor, The New York Times

Worry About Internet Drivel David Gelernter, Computer Scientist, Yale University

Computer-Generated Fascism David Bodanis, Writer; Futurist

The Opinions Of Search Engines W. Daniel Hillis, Physicist, Computer Scientist

The Loss Of Death Kate Jeffery, Professor of Behavioural Neuroscience

Are We Homogenizing The Global View Of A Normal Mind? P. Murali Doraiswamy, Professor of Psychiatry, Member of the Duke Institute of Brain Sciences

Is The New Public Sphere... Public? Andrew Lih, Associate Professor of Journalism, Annenberg School for Journalism

Global Greying David Berreby, Journalist; Author, Us and Them

Internet Silos Larry Sanger, Co-founder of Wikipedia and Citizendium

Losing Completeness Anton Zeilinger, Physicist, University of Vienna

Homogenization Of The Human Experience  Scott Atran, Anthropologist, National Center for Scientific Research, Paris

Presentism Noga Arikha, Historian of ideas; Chair, Critical Studies, Paris College of Art

I worry about the prospect of collective amnesia.

Safe Mode For The Internet? George Dyson, Science Historian; Author, Turing's Cathedral: The Origins of the Digital Universe; Darwin Among the Machines

Sooner or later—by intent or by accident—we will face a catastrophic breakdown of the Internet. Yet we have no Plan B in place to reboot a rudimentary,

low-bandwidth emergency communication network if the high-bandwidth system we have come to depend on fails.

In the event of a major network disruption, most of us will have no idea what to do except to try and check the Internet for advice. As the system

begins to recover, the resulting overload may bring that recovery to a halt.

 

Bläddra själv igenom och läs bland svaren.

 

Posted at 16:15 in Current Affairs  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

01/11/2013

 

Matsnobbism ersätter konstsnobbism

  1285349334-food_critics

Bill Deresiewicz - How Food Replaced Art as High Culture

I en artikel i NY Times menar kritikern William Deresiewicz att mat ersatt konsten som område att skryta med sina kunskaper i. Han lägger fram några

övertygande argument.

Foodism has taken on the sociological characteristics of what used to be known — in the days of the rising postwar middle class, when Mortimer Adler was

peddling the Great Books and Leonard Bernstein was on television — as culture. It is costly. It requires knowledge and connoisseurship, which are

themselves costly to develop. It is a badge of membership in the higher classes, an ideal example of what Thorstein Veblen, the great social critic of

the Gilded Age, called conspicuous consumption. It is a vehicle of status aspiration and competition, an ever-present occasion for snobbery, one-

upmanship and social aggression. (My farmers’ market has bigger, better, fresher tomatoes than yours.) Nobody cares if you know about Mozart or Leonardo

anymore, but you had better be able to discuss the difference between ganache and couverture.

Will Self - A British Vomitorium

Den brittiska skribenten Will Self berör samma område i en artikel om vår tids besatthet vid mat.

Throughout [the 1980s], and with an accelerating tempo in the 90s, more and more swallowed the idea that you are, indeed, what you eat, and that

therefore the best way to become truly middle class, was to eat what the middle classes did.  As for the traditional middle classes, they jettisoned the troublesome business of acquiring culture by any other means than orally. Under the new dispensation, it was no longer necessary to read Boccaccio, only munch on focaccia, just as you needn't trouble yourself with listening to

Saint Saens when it was so much easier to drink Cote de Beaune.

Jag tror att de båda har en poäng. Ingen bryr sig om konsten på samma sätt som förr, och eftersom förtrogenhet med konsthistorien är ganska lätt att

skaffa nuförtiden, så börjar folk försöka urskilja sig och visa status på andra sätt - till exempel genom matkunskaper.

12/31/2012

 

Årets hädangångna musiker

 

Hemkallade harmoniker, mördade melomaner, kolade kompositörer, störtade symfoniker, bortgångna bandmedlemmar, saliga studiomusiker, omkomna

orkestrister, framlidna filharmoniker, avlidna audiofiler, kalla det vad du vill. Här är tolv typer som vi kommer att sakna på den musikaliska kartan:

2012 överst fr. vänster: Chuck Brown, Etta James, Marvin Hamlisch, Hans Werner Henze Doc Watson, Kitty Wells, Ear Scruggs, Dory Previn Ted Curson, Donna Summer, David S. Ware, Pete La Roca

Honorable mentions (ej på bild): Jimmy Castor, Whitney Houston, Levon Helm, Adam Yauch, Jon Lord, Terry Callier, Pete Namlook, Dave Brubeck, Ravi Shankar

 

 

Posted at 10:12 in Music  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

12/26/2012

 

Julens budskap

  1938716b

                                        Från oss alla till er alla:  happy holidays 

Posted at 11:30  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

12/11/2012

 

Nobelbanketten

  Den 99:e Nobelmiddagen i ordningen gick av stapeln igår kväll. Nedan följer tre bilder från olika år (2012, 2003, 2011) som uppmärksammar samma fenomen.

Moyan

292112_356_238

Kulturministern-med-mobiltelefonen                                         Keywords: Nobelfesten, faux pas, sino-svenska relationer  

Posted at 12:49 in Current Affairs  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

12/07/2012

 

The Last Men Who Knew Eveything

 

Klippet Athanasius Kircher(1602-1680),Thomas Young(1773-1829), Joseph Leidy(1823-1891)

 

Flera personer i historien har kallats för "den sista mannen som visste allt". Bilderna är omslagen på följande böcker:

Athanasius Kircher: The Last Man Who Knew Everything (red. Paula Findlen, 2004)

The Last Man Who Knew Everything: Thomas Young, the Anonymous Genius who Proved Newton Wrong and Deciphered the Rosetta Stone, among Other Surprising

Feats (Andrew Robinson, 2007)

Joseph Leidy: The Last Man Who Knew Everything (Leonard Warren, 1998).

 

Andra som blivit ärade med titeln är  John Milton (1608-1674) och Joseph Scalinger (1540-1609).  

Posted at 16:44 in Books, Science  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

11/30/2012

 

Filmer där skådespelare spelar sin egen tvilling

 

Allt A Stolen Life (Curtis Bernhardt, 1946) - Bette Davis x2 A Zed and Two Noughts (Peter Greenaway, 1985) Brian & Eric Deacon Big Business (Jim Abrahams, 1988) Bette Midler x2, Lily Tomlin x2 Deadringers (David Cronenberg, 1988) Jeremy Irons x2 Double Impact (Sheldon Lettich, 1991) Jean-Claude van Damme x2 Twin Dragons (Tsui Hark & Ringo Lam, 1992) Jackie Chan x2 Multiplicity (Ivan Reitman, 1996) Michael Keaton x5 The Parent Trap (Nancy Meyers, 1998) (orig. 1961) Lindsay Lohan x2 Adaptation. (Charlie Kaufman, 2002) Nicholas Cage x2 Leaves of Grass (Tim Blake Nelson, 2009) Edward Norton x2 Bröderna Karlsson (Kjell Sundvall, 2010) Björn Bengtsson x2 Jack & Jill (Dennis Dugan, 2011) Adam Sandler x2

Allt2  

Posted at 14:41 in Film  | Permalink | Comments (3)     Reblog (0)  

11/23/2012

 

Handskrift och marginalia

 

                       The-missing-ink-978023076712601Marginalia-readers-writing-in-books-h-j-jackson-hardcover-cover-art

I denna teknikens och särskilt kanske de intelligenta telefonernas tidsålder oroar sig vissa för handskriftens försvinnande. Handskriftens framtid har

varit tema för diskussion på både Start the Week (BBC Radio 4) och Kulturjournal (Bayern 2). Det är ett roligt ämne att diskutera; handskrift innefattar

så mycket - kalligrafi, skrivstilar, grafologi, brevskrivning. Den ger också en  personlig närvaro, tänk på alla små påminnelselappar och tecknade

meddelanden. Start the Week har bjudit in författaren Philip Hensher, som skrivit en bok om den försvinnande handstilen, "The Missing Ink: The Lost Art

of Handwriting". Hensher menar att handskriften ännu har en plats, och att det vore tråkigt om den försvann. Poeten i panelen berättar om hur hon måste

skriva sina dikter för hand, för på dator får hon inte "rätt inspiration". Jag tänker att oro över handskriftens försvinnande måste väl ha uppkommit för

rätt länge sedan nu, möjligen redan när det började bli vanligt med skrivmaskin, eller åtminstone när hemdatorerna kom på 90-talet. Så varför detta nu

igen? Kanske för att vi sedan några år går runt med en liten dator vart vi än går, så att vi nästan aldrig behöver använda en penna.

En annan mer specialiserad praktik som också görs för hand (med penna) är att skriva anteckningar i marginalen på böcker. I dessa e-bokstider känns det

som ett mer aktuellt tema. En artikel i New York Times härom året tog upp just "the death of marginalia", alltså marginalanteckningarnas död, med

anledning av e-bokens framfart. Man tog upp hur personlig läsningen blir med läsarens tankar och kommentarer nedtecknade, och hur en bok aldrig är

riktigt läst förrän man går lös med pennan. Men kommer man inte kunna göra anteckningar med sin läsplatta också? Jo, det är klart, och de anteckningarna

är egentligen mer versatila. Man ska kunna dela med sig av sina e-anteckningar till sina andra läsplatteägande vänner och göra läsandet "socialt". En

annan tanke är att man ska kunna ladda ner kända personers anteckningar från olika böcker, och studera dem. Vad skrev egentligen t.ex. George Orwell på

sid. 37 i sitt slitna exemplar av Dickens "Bleak House"? Fast jag undrar om det blir samma personlighet när all marginalia blir elektronisk... Själv har

jag aldrig varit mycket av en marginalskrivare,  jag skriver istället anteckningar på ett block bredvid. Däremot har jag ibland tyckt det varit roligt

att råka på små blyertsspår i böcker jag tittat i, i alla fall om de tillför någonting. Jag minns att jag ibland i Karin Boye-biblioteket i Uppsala

kunde hitta små diskreta blyertsordförklaringar på arabiska i vissa sociologiböcker, det tyckte jag var kul. Någon som dedikerat en hel volym åt detta

med av marginalia är litteraturvetaren H J Jackson, med boken "Marginalia: Readers Writing in Books" från 2002. Boken fokuserar huvudsakligen på kända

författares marginalskrivande från 1700-talet och framåt.

 

 

Posted at 10:55 in Books  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

11/17/2012

 

I havens djup

 

Attempt2 Nu när hela jordytan är kartlagd vänder vi oss mot det stora okända som återstår: världen under vatten. Filmregissören James Cameron har investerat en

stor del av vinsterna från sin storfilm "Avatar" till att skapa en djuphavsubåt för att åka ner i Marianergraven, bl.a. Det verkar som att det för

Cameron är lite utav ett pojkdrömsprojekt, men ändå. Han har för övrigt visat stort intresse för de stora haven tidigare, bl.a. med filmen "The Abyss"

från 1989.

En annan aktör som vänder sig till havs är Google, och deras megalomaniska globala kartläggningsprojekt. Nu när de verkar nöjda med kartorna som finns

för land (google maps, google street view och allt vad de heter) börjar de snegla mot haven, och arbetar nu med något de kallar "Google Seaview". Med

kameraförsedda scubamotorer åker dykare runt och fotar av olika korallrev och undervattensmiljöer. Det är lite svindlande egentligen...

Slutligen har vi även den våghalsiga DNA-företagaren Craig Venter (känd för att tidigt ha fullständigt kartlagt sitt eget DNA, och för att ha

experimenterat med artificiellt liv) som för ett par år sedan initierade en expedition som skulle utforska de djupa havens biologiska liv, något som

inte gjorts så noga sedan Cousteau. Venters projekt, The Global Ocean Sampling Expedition, genomfördes med hjälp av hans egen lyxskonare, Sorcerer II.

Förhoppningsvis ger dessa tre projekt ny kunskap och insikter om havets biologiska mångfald och de djupa oceanernas mysterier.  

Posted at 13:19 in Science  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

11/14/2012

 

Ridley Scott och Ásmundur Sveinsson

  Prometh-vs-asmundar De humanoida utomjordingarna i Ridley Scotts nya film Prometheus påminde mig om Ásmundur Sveinssons skulpturer.

 

Posted at 19:48 in Film  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

10/29/2012

 

Svensk-judiska uppväxtskildringar

 

Tre Leif Zern (1939, Stockholm) - Kaddish på motorcykel (Bonniers 2012) Göran Rosenberg (1948, Södertälje) - Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz (Bonniers 2012) eller Det förlorade landet: en självbiografi (Bonniers

1996) Stephan Mendel-Enk (1974, Göteborg) - Tre apor (Atlas 2010) Jonathan Metzger (1978, Stockholm) - Men i framtiden då? (pjäs, 2001), Livet i 8 bitar (film 2002)

Svensk-judiska livsberättelser Jerzy Einhorn (1925, Polen) - Utvald att leva (1996) Hédi Fried (1924, Rumänien) - Skärvor av ett liv (1992) Ferenc Göndör (1928, Ungern) - A-6171: ett judisk levnadsöde (1984) Georg Klein (1925, Budapest) - I stället för hemland : memoarer (1984)

 

Posted at 22:28 in Litteratur  | Permalink | Comments (1)     Reblog (0)  

10/21/2012

 

Algoritmerna blir vanliga

 

Automate-this-how-algorithms-came-rule-our-world-christopher-steiner-hardcover-cover-artFör ett tag sedan läste jag i lokaltidningen (Vi i Vasastan) om

ett par som fått tag i en lägenhet genom att använda en onlinetjänst som gav dem resultat på rekordtid. Innan dess hade de letat i flera år utan

resultat. Tjänsten var ett program som autosökte igenom olika bostadsförmedlingars databaser och direkt meddelade om något blivit ledigt. Detta program

var skrivet av någon egenföretagar-typ som antagligen såg en chans att tjäna lite pengar. Tjänstens kod baseras på algoritmer, alltså automatiska

kommandon som gör genomsökningar och skanningar mycket snabbare än en människa kan göra. Detta är grundläggande inom teknikvärlden, men nu dyker de upp

lite varstans när privatpersoner börjar göra egna program och tjänster som benyttjar algoritmer i olika sammanhang där de vanligtvis inte finns, bl.a.

på användarsidan av bostadsförmedlingssajter.

Ett annat exempel på detta var  när en amerikanska collegestudent skrev ett program som underlättade för studenter när de skulle söka kurser till sina

utbildningar. Resultatet av det initiativet var dock att han blev avstängd och sidan blev nedtagen. Detta på grund av att tjänsten användes av vissa

prospektiva studenter för att hitta de kurser som var absolut lättast och hade lägst krav. Det är ju givetvis inte de kriterierna det är tänkt att

studenterna ska välja utifrån. Men det är nog svårt att undvika att det blir allt vanligare med algoritmer i sammanhang där de inte tidigare funnits.

Möjligen kommer det ske en större integrering av algoritmiskt sökande i takt med att det blir vanligare bland gemene man?

Om detta skriver också Forbes-journalisten Christopher Steiner i sin nyutkomna bok "Automate This: "How Algorithms came to Rule Our World". Läs en

recension från Business Week.

10/14/2012

 

Arbetsplatser

 

Skrivbord

Jag gillar bilder på författare vid sina skrivbord. Det finns något fint i att se t.ex. Ryszard Kapuscinski eller M. Foucault i sina naturliga habitat.

En trend inom bokutgivningen sedan en tid tillbaka är att samla ihop bilder på olika "creatives"' arbetsmiljöer och sätta ihop dem i en bok. En sådan

bok (och min introduktion till företeelsen) är Bedroom Rockers: Where DJs Call Home, som jag såg och köpte som ung på Colette i Paris i mitten av 00-

talet. Senare såg jag boken "Where I Write" med bilder på diverse science-fictionförfattares skrivbord. Det ger en ganska unik bild av författarens

personlighet, att se var han eller hon arbetar. Vissa inredningsmagasin låter ju kändisar visa upp sina hem (för att inte tala om MTVs "Cribs"),  men

det är inte samma sak, eftersom dessa hem ofta är extremstylade och inte nödvändigtvis så personliga. Sedan finns också de historiska skrivmiljöerna, förevigade i personmuséer världen över ( i Stockholm har vi bl.a. Strindbergmuséet, Nelly Sachs lägenhet

i KB:s källare & i Uppsala Linnémuséet). Till denna kategori är brittiska The Guardians serie "Writer's Rooms" dedikerad. En ytterligare variant på detta är fenomenet med programmerare och dylika yrken som fotar av och delar med sig av sin "computer setup". Väldigt ofta har

de multipla bildskärmar.

Workscape

 

 

Posted at 19:11 in Books  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

10/03/2012

 

Resedokumentärer om Ryssland: Dimbleby vs Haapasalo

 

  Test_2

 

2006 gjordes den första resedokumentärserien som gjorts på rysk mark någonsin, en BBC-produktion ledd av programledaren Jonathan Dimbleby. Genom serien,

bestående av sex avsnitt, åker han till diverse platser i Ryssland, från Murmansk till Birobidjzhan och besöker platser och pratar med

lokalbefolkningen.

Tre år senare fick finska YLE för sig att de ville göra ett reseprogram där man åker genom Ryssland på 30 dagar. Geniet med denna produktion är att de

valt en programledare som faktiskt talar ryska. Ville Haapasalo, som han heter, är tydligen någon sorts semi-kändis i Ryssland (har bl.a. varit med i

deras dancing with the stars). Han kan prata med folk, utan en otymplig tolk, vilket ger en mycket starkare närvaro än Dimbleby. Serien, som heter

Venäjän halki 30 päivässä (Genom Ryssland på 30 dagar) finns upplagd på youtube. Ta tillfället i akt att se den innan den görs otillgänglig: Through

Russia in 30 Days 1/8.

Dessa två serier om dagens Ryssland är båda intressanta, men har lite olika fokus. Några frågor som de båda berör är dock (oundvikligen) Sovjettiden och

hur dagens ryssar ser på det. Vissa intervjuer handlar även om ryssarnas syn på sig själva och sitt land, och den speciella syn på demokrati som verkar

finnas bland befolkningen. YLE:s produktion är mer riktad mot den allmänna finska publiken, medan Dimblebys program försöker stila till det med en lite

uppburen, kultiverad stil, som känns väldigt "BBC". Haapasalo reser med berghaus-ryggsäck och fleecetröja, Dimbleby glider runt i ledig bomullsskjorta

och loafers. Skillnaden märks också på vilka platser de besöker: Haapasalo åker iväg på svartklubbar utanför Jekaterinburg och deltar i en vodka-laddad

jägarutflykt i jakt på björn, medan Dimbleby åker gondol i S:t Petersburg och tar dagsturer till Tolstojs familjegård.

Jag måste säga att jag av dessa två gillar Haapasalos serie bäst, både för att han tar sig tid att tala med vanliga människor likaväl som ovanliga, och

att han kan interagera med ryssarna, eftersom att han behärskar språket och koderna. Dimbleby å sin sida ger ett annat perspektiv, som också är

intressant, men hans avstånd till det han berättar om är något han förlorar på.

YLE gjorde sen ytterligare en reseserie med Haapasalo där han åker längs Sidenvägen på 30 dagar. Den finns inte på youtube, men den är också intressant.

 

Posted at 16:01 in Television, Travel  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

09/28/2012

 

Grattis till sesquicentenären Claude Debussy

 

Debby3

I lördags hörde jag Claude Debussys "Syrinx" på Musikaliska akademin. I all uppståndelse kring Debussys 150-årsjublieum vill jag dra mitt strå till

stacken och tipsa om några exempel på Debussys inflytande på populärmusiken.

 

1. Geir Jenssen gjorde under sitt electronica-alias Biosphere en skiva vid namn Shenzhou, som gavs ut 2002. Den är baserad på manipulationer av en

inspelning av Claude Debussys "La mer".

2. Rhythm n' blues-sångerskan Alicia Keyes har tydligen en låt baserad på Debussys pianostycke "Arabesques, No. 1" på sin näst senaste skiva. Jag har

hört resultatet, och det är "pas grande chose", som fransmännen uttrycket det.

3. Samplingspionjärerna Art of Noise gjorde något så fenomenalt år 1999 som en konceptskiva dedikerad till Debussy, "The Seduction of Claude Debussy".

Den var utformad som ett soundtrack till en film om Debussy som inte är förverkligad. Kuriös skiva, ganska intressanta infallsvinklar. Jag minns ljudet

av regn, voiceover-röster och en komposition av synthar och rapverser om "the Metaforce".

4. S & G-favoriterna Prefab Sprout har subtilt hyllat Debussy i en av sina sånger (som redan nämnts på bloggen, se 21/7 2012). I låten "I Love Music"

namecheckar sångaren Paddy McAloon Debussys "Clair de Lune" som en favorit.

5. Isao Tomita gjorde även lite härliga synthversioner av Debussys musik. Lyssna här.  

Posted at 17:43 in Music  | Permalink | Comments (2)     Reblog (0)  

09/21/2012

 

Köttklädernas historia

 

Meatdressage2

1987: Jana Sterbak - "Vanitas: Flesh Dress for an Albino Anorectic" 2002: Zhang Huan, ur serien "Homeland" 2007: Pinar Yolacan, ur serien "Maria" 2008: Ur tv-serien America's Next Top Model 2010: Lady Gaga på MTVs Video Music Awards  

Posted at 15:49  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

09/12/2012

 

Brownsk rörelse

 

 

Tumblr_m6rren9Cvg1r54c4yo1_500

   

Posted at 11:07  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

09/05/2012

 

Coming to America

 

Immigration Invandring till Amerika är ett kärt ämne för tillemigrerade amerikanska filmskapare. Även de som inte emigrerat har ibland skildrat den stora

Amerikaflytten. Det finns många tidiga filmer som handlar om emigranter, Ellis Island och allt detta (USAs population ökade med över 30 miljoner

invånare under åren 1836-1914 på grund av stor invandring från Europa). Men jag tänkte fokusera på lite nyare narrativ, med start på 60-talet.

America, America (Elia Kazan, 1963) Den turkiska greken som blev amerikan: Kazan skildrar sina föräldrars resa från Anatolien till Arizona. Utvandrarna (Jan Troell, 1971) Sverige har sitt inte oansenliga bidrag till genren, Troells filmatisering av Utvandrartrilogin. Jag har iofs inte sett filmerna, men ska väl göra det i

framtiden. Italianamerican (Martin Scorsese, 1974) Martin Scorseses hyllning till sina föräldrar och deras generation. Väldigt kärleksfullt porträtterat i denna intima dokumentär. El Norte (Gregory la Nava, 1983) Den kvintessentiella skildringen av fattiga mexikaner som flyr över gränsen till USA. Visas på spansklektioner på high schools över hela USA. Moscow on the Hudson (Paul Mazursky, 1984) 80-talet såg flera invandringssagor på vita duken: utöver denna härliga berättelse om sovjetiska Vladimir (skickligt spelad av Robin Williams) som

defekterar till NYC, fanns också "Coming to America" med Eddie Murphys afrikanska prins och Wayne Wangs "Eat a Bowl of Tea", som berättar om en kinesisk

familj. Se även "Rumble in the Bronx" med Jackie Chan. And the Pursuit of Happiness (Malle, 1986) Louis Malle gör en dokumentär om immigrationen till USA. Innehåller bl.a. en intervju med Derek Walcott. Avalon (Levinson, 1990) Barry Levinsons uppväxtporträtt om hans rysk-judiska familj som kommer till Amerika och startar en tygfabrik. Levinson är bra på nostalgi, och lyckas

hålla en fin ton filmen igenom. America! America!! (Nagathihalli Chandrashekhar, 1995) Tre indiska vänner åker till USA. En annan kandidat från indiska halvön skulle vara Mira Nairs film Mississippi Masala (1991). In America (Sheridan 2002) Jim Sheridans självbiografiska film skildrar hans egen familjs historia. Gråtig, och i slutändan ganska poänglös, men säkert betydelsefull för Sheridan. Amreeka (Cherien Dabis, 2009) En palestinsk mor och son får tillstånd att flytta till mammans syster i Illinois. Kulturkrockar à-go-go. Sonen blir retad och kallad Osama i skolan och

mamman tvingas börja jobba på en hamburgarrestaurang. Ger en inblick i det moderna invandrandets komplexiteter.  

Posted at 13:48 in Film  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

08/29/2012

 

De stora statyerna

  800px-Height_comparison_of_notable_statues_01

Världens högsta staty är Vårtempelbuddhan i Lushan, Kina. Den står 153 meter hög. I jämförelse ter sig Frihetsgudinnan och ryska Moderlandsstatyn i

Volgograd ganska futtiga. I diagrammet är även Cristo Redentor i Rio de Janeiro och statyn av David i Florens. Andra balla monumentala statyer är bl.a.

monumentet över den afrikanska renässansen, som stod klar utanför Dakar, Senegal 2010, eller de smått konstiga figurerna i "Mänsklighetens staty" i

Turkiet, som restes 1978 för att stärka banden mellan Turkiet och Armenien. Det gick emellertid inte så bra, eftersom Turkiet bestämde sig för att

genomföra en nedmontering av monumentet under 2011. Slutligen har vi även megalomanprojektet Crazy Horse Memorial som ska vara en motvikt mot

presidenthuvudena på Mount Rushmore. Dock har man inte hunnit så långt på Crazy Horse Memorial, inte minst för att den sortens hyllningar och

naturförvrängning är störande för många  indianer, som riktat kritik mot projektet. 450px-Africanrenaissance 800px-20110419_Armenia_Turkish_friendship_monument_Mehmet_Aksoy_Kars_Turkey Images

 

Posted at 11:48  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

08/12/2012

 

Desert Island Discs

 

Did_logo_text Desert Island Discs är ett klassiskt intervjuprogram som går på BBC Radio 4. Formatet bygger på en intervju, som illustreras av musikstycken som den

inbjudna gästen valt ut.  Ofta går samtalet kring gästens arbete och liv, så många av ljudspåren är kopplade till historier från deras liv. Det är

intressant att höra gästerna i ett sådant mer avslappnat sammanhang, där de inte behöver promota någonting. Nyligen öppnade BBC upp arkiven och gjorde

mängder av gamla Desert Island Disc-program tillgängliga för nedladdning. Jag har lyssnat på en handfull av dem hittills, och ser fram emot att lyssna

på fler framöver!

Rekommenderade program: Jonathan Sacks George Steiner Neil Jordan David Mitchell

ser fram emot att lyssna på: Tracey Emin Dirk Bogarde Frank Kermode Gene Wilder Brian Aldiss John Boorman Mary Midgley  

Posted at 16:52 in Radio  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

08/03/2012

 

För stor för att veta

 

Tbtk Hamlet säger till Horatio: "There are more things in heaven and earth, Horatio, than are dreamt of in your philosophy". Denna utsaga, om att vi aldrig

kan lära känna mer än en liten bråkdel av världen, var sann på 1300-talet, då pjäsen utspelar sig, och är om möjligt ännu sannare idag. Någon som kommit

till samma slutsats som Hamlet (men formulerat det lite mer korthugget) är David Weinberger. Hans bok "Too Big to Know" kom i januari, och handlar om

hur vår syn på kunskap förändras i samband med den nya tillgängligheten på information. Tidigare generationer kunde förhålla sig till kunskap genom

översikter, sammanfattningar och kanon. Med den explosion i kunskaps- tillgänglighet som skett de senaste 10-20 åren är den gamla metoden förlegad,

menar Weinberger. Han menar att denna förändring är så stor, att vi måste omvärdera vår uppfattning om vad kunskap är, och hur den kommer te sig i

framtiden. Dessa frågor tas upp i boken, tillsammans med andra besläktade spörsmål. Anbefalles att läsas!  

Posted at 19:21 in Books  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

07/30/2012

 

Olika tidsperspektiv

 

Time-perspec För drygt tio år sedan blev Bodil Jönssons bok Tio tankar om tid en populär bok i svenska managementkretsar. Boken lanserade småfåniga begrepp som "TTT"

(tankar tar tid) och "ställtid" (tiden det tar att ställa om från en aktivitet till en annan). De larviga ordvitsarna till trots, var boken en bra på

det sättet att den lyfte frågor om hur vi ställer oss till tiden och vår användning av den.

Något år senare kom norske polymaten Thomas Hylland Eriksen ut med en bok med ett snarlikt tema, nämligen Øyeblikkets tyranni. Den innehåller många

intressanta perspektiv på hur vi i våra moderna samhällen ser på tidsanvändning. Eriksen tar upp många exempel på hur teknologien påverkar vår

tidsuppfattning.

Philip Zimbardo, kanske mest känd för sitt fängelseexperiment på Stanford, har också skrivit en bok om tidsperspektiv, The Time Paradox: The New

Psychology of Time That Will Change Your Life (2008). Han försöker förklara skiftande tidsperspektiv i personlighetspsykologiska termer. Hans modell

bygger på sex olika synsätt som de flesta människor kan delas upp i. Dessa är:

 

1- Past-negative people: They have had sad, painful, or traumatic past experiences. 2- Past-positive people: They have had happy, pleasant, and enjoyable past experiences. 3- Present-fatalistic people: They believe that fate, not them, is in charge of their life. They live more passive lives since they don't believe in

their personal power. 4- Present-hedonistic people: They like to enjoy life. They are impulsive, spontaneous, and risk-takers. They tend to lose themselves in the excitement

of the moment and have passionate relationships. 5- Future-oriented people: See above. 6- Transcendental future people: They believe that their lives do not end at the end of their biological life. They are usually religious, have good

impulse control, and are not aggressive. They think about future consequences based on the assumption that there is an afterlife.

Även tyske Stefan Klein har skrivit en bok om tid, som på tyska fick den enkla titeln Zeit, men på engelska fick den heta The Secret Pulse of Time: 

Making Sense of our Scarcest Commodity, från 2007. Klein har även nämnts tidigare på bloggen, i inlägget om lyckoforskning. Den här boken har jag dock

inte bekantat mig med, men den är förmodligen intressant.

07/26/2012

 

Krabbans odödlighet

 

Crabsticks1211255933921 Ett av de hemskaste uttrycket från spanska språket är "Pensar en la inmortalidad del cangrejo": "att tänka på krabbans odödlighet".  Är man tankspridd

och drömmer sig bort kan det hända att en spanjor skämtsamt säger: "står du och tänker på krabbans odödlighet?" Det är en metafor för dagdrömmeri och

opraktiskt tänkande, som jag tycker känns ganska tråkig. Tydligen finns det även motsvarigheter på andra språk:

tjeckiska: att tänka på nyckelpigans odödlighet finska: att tänka på världens ursprung portugisiska: att tänka på kalvens nederlag

http://en.wikipedia.org/wiki/Thinking_about_the_immortality_of_the_crab

 

Posted at 18:18  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

07/21/2012

 

Låtar som är hyllningar till "musiken"

 

Article_melies 1. D-Train - Music (1982): "What would you do without your music / where would you be without a song" 2. Sophie Ellis Bextor - Music Gets the Best of Me (2002) 3. Albert Ayler - Music Is the Healing Force of the Universe (1969) 4. Prefab Sprout - I Love Music (2009) : "I love music in every style / from Clair de lune to that mother ..'cker Miles" 5. Gary Bartz - Music is My Sanctuary (1977) 6. John Miles - Music (1976): "Music was my first love" 7. Fiction - Music is Music (1991) 7. O'Jays - I Love Music (1975): "I love music / any kind of music" 8. Boards of Canada - Music is Math (2002) 10. Roosevelt Sykes - Music is my Business (1975)  

Posted at 17:05 in Music  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

07/12/2012

 

Konstig prissättning på Fiji Water: ICA Kungsholmstorg, 11/7 20:54

 

IMG_0218

Kolla jämförspriserna.  

Posted at 15:18  | Permalink | Comments (1)     Reblog (0)  

07/10/2012

 

Den europeiska kulturbevakningen

 

EUROP Idag skriver Maria Schottenius i DN om den europeisk offentligheten och dess misslyckande. Schottenius beskriver idén om ett offentligt kulturellt

samtal mellan de europeiska länderna som en mer eller mindre ouppnåelig utopi. Hon berättar om några försök till en gemensam plattform, bl.a.

eurozine.com (initierad av svenske Carl-Magnus Fredriksson) och några välmenande försök under 1980-talet, bl.a. ett som involverade Pierre Bourdieu.

Schottenius glömmer dock det tyska  signandsight.com, med sin slogan "Let's Talk European". De har bland annat en intressant "magazine roundup" som

varje månad sammanfattar de nya numrena i olika europeiska kulturmagasin.

Schottenius skriver att det är "få tidningar som greppar över en större offentlighet än den i det egna landet", och det håller jag verkligen med om. Ett

av få tillfällen då kan kommer i kontakt med fördjupad rapportering om vad som avhandlas i andra länders kulturdebatter är ibland när jag lyssnar på P1,

med program som Konflikt eller Godmorgon världen. Det är konstigt att vi inte intresserar oss mer för vad som händer i våra nordiska grannländer eller

andra europeiska länder.

Artikeln karaktäriserar läget ganska bra i denna passage:

I bristen på en europeisk offentlighet växer det upp andra där vissa tidningar och tidskrifter utgör överlevnadspaket för alla som vill ta sig fram inom

sitt område. En affärsman eller kvinna i karriären läser The Economist, förutom de nationella affärstidningarna. En politiker, som vill ha omvärldskoll

läser också The Economist, tittar i Huffington Post på nätet, plus New York Times och Washington Post. Journalister läser the Guardian,

kulturjournalister och akademiker inom humaniora läser New York Review of Books. Tyska och franska tidningar är överkurs.

Man verkar generellt inte orka läsa mer än på sin höjd The Economist, the Guardian och NYRB. Alltså ett fåtal engelskspråkiga publikationer, som ofta

har en begränsad utgångspunkt. Några som däremot orkar bevaka icke-anglofona medier och debatter är skribenterna bakom nättidskriften dixikon.se, som

skriver om utländsk litteratur och kultur.  

Posted at 17:59  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

06/21/2012

 

filosofiska biopics

 

Master2

Biopics över filosofer är inte så vanliga. Antagligen är det för att en filosofs liv sällan översätts på ett spännande sätt till en bra historia för

vita duken. Men jag har ändå hittat några, som kanske är kul att se. Jag går igenom dem kronologiskt, efter födelsedatum för den filosof som

porträtteras.

Den antika filosofins mästare, Sokrates, fick en egen biopic 1982, med James Mason i titelrollen. De gör säkert en stor grej av Sokrates dödsdom i

slutet... En annan antik filosof var Hypatia, en av få kända kvinnor i filosofihistorien, som fick en film tillägnad henne 2009, med namn "Agora". I Kina har man sin älskade Konfucius som nyligen gjorts en film om, i bästa karatefilm-stil. Confucius spelas av den fd. kampsportsskådisen Chow-Yun

Fat. Filmen är nog rolig, eftersom Konfucius verkligen är hyllad i Kina.

Går vi vidare till medeltiden, hittar vi ett gäng filmer om de arabiska polymaterna. Al-Ghazali (The Alchemist Of Happiness, 2004), Avveroes (al Massir,

1997) och persiska nationalpoeten Omar Khayyam (The Keeper: The Legend of Omar Khayyam, 2005).

Italienarna gjorde på 70-talet en film om deras favorit Giordano Bruno, som lät sig brännas på bål, på grund av sina övertygelser. Den kan nog vara

intressant. Italienaren Roberto Rossellini gjorde sin beskärda del av filosofporträtt under sjuttiotalet också: han gjorde filmer om Augustinus av Hippo

(1972), Blaise Pascal (1972) och Cartesius (1974). I Frankrike gjordes även Les derniers jours d'Emmanuel Kant, 1994.

Bland moderna filosofer är det lättare att hitta biopics. Derek Jarman gjorde 1993 en film om Wittgenstein, som iofs fokuserade mer på hans

homosexualitet än på hans filosofi. Nyligen kom ju även filmen om mötet mellan Freud och Jung (A Dangerous Game, 2011). En film om Nietzsche gjordes

också 2007, med titeln "When Nietzsche Wept", som handlar om Nietzsches möte med Josef Breuer. Nietzsche har även porträtterats av Ernst Josephsson 1977

i filmen "Beyond Good and Evil". Slutligen har vi en film om den filosofiska författaren Iris Murdoch, "Iris", 2001.  

Posted at 12:00 in Film  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

05/29/2012

 

Reaktioner på nätverkssamhället: exemplet "Country"

 

Country

Några countrylåtar som handlar om internet och liknande teman:

George Jones - High Tech Redneck (1994)

sample lyrics: He's a high-tech redneck Mayberry meets Star Trek He's a bumpkin' but he's plugged in he's a high-tech redneck

Martha McBride - Phones are ringing all over town (1996)

sample lyrics: Phones are ringin' all over town North and south and east and west on main street up and down

Loudon Wainwright III - Y2k (1999)

sample lyrics: Hey what do you say, now here it comes now... Y2K No it ain't a virus it's just a little glitch It wasn't done by some crazy hackin' son of a bitch

Alan Jackson - www.memory (2000)

sample lyrics: At www.memory  I'll be waitin' for you patiently  If you feel the need, just click on me  At www.memory

Brad Paisley - Online (2007)

sample lyrics: I’m so much cooler online  Yeah, I’m cooler online  I’m so much cooler online  Yeah, I’m cooler online

 Yeah, I’m cooler online

 Yeah, I’ll see ya online  

Posted at 13:38 in Music  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

05/18/2012

 

Människans namn

 

424px-PPplaquecloseup.svgVissa skribenter som vill markera den nya tiden gör det genom att lansera nya namn på människan, analoga med Homo Sapiens.

Själva tropen att hitta på nya namn på människan för att betona vissa aspekter, har gjorts länge. Tänk bara på begrepp som homo oeconomicus eller homo

ludens. På wikipedia finns en lista. Men detta gäller just namn som är till för att lansera den människa som är lever i den teknologiska tidsåldern.

Internetforskaren Aleks Krotoski lade fram "Homo Interneticus" när hon producerade sin BBC-serie om Internet i samhället för några år sedan. Innan dess

hade den kanadensiska vetenskapshistorikern Yves Gingras föreslagit "Homo Technologicus". Nyligen läste jag också om en schweizisk-israelisk tänkare,

Carlo Strenger (som driver bloggen Strenger than Fiction) som lade fram begreppet "Homo Globalis". Vilket är bäst? Detalj från Pioneer-plaketten.  

Posted at 10:45  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

05/11/2012

 

Ambassadörerna

 

Amb.-Matthew-Barzun-WEB2Filosofen Jacques Barzun skrev boken The House of Intellect 1959. Hans sonson var 2009-2011 USA:s ambassadör i Sverige. Jag vet

det för att jag läste en intervju med sonsonen Matthew Barzun i DN Söndag för typ ett år sedan. Jag minns att han sa att gillade att lyssna på the

Teaching Companys föreläsningsserier. Idag förstod jag när jag läste en Expressen-artikel om Malmö att USA:s ambassadör inte längre heter Matthew

Barzun. Han heter numera Mark Brzezinski, vilket fick mig att haja till. Jag var tvungen att kolla upp det, och mycket riktigt, det var geostrategen

Zbigniew Brzezinskis son. Brzezinski den äldre, som är mest känd för sitt verk the Technetronic Age, var säkerhetsrådgivare till Jimmy Carter.

Man undrar ju vems son som tar över härnäst. David Riesman?? Erving Goffman? Florian Znaniecki? Odwo Keshun?? Daniel Bells son David Bell?  

Posted at 15:29  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

05/01/2012

 

Livslagring

 

Brozoni4

När jag hörde talas om begreppet "life logging" för första gången var i en intervju med datagurun Gordon Bell. Han hade just då skrivit en bok, "Total

Recall: How E-memory Changes Everything", som beskriver hur vår nyvunna möjlighet att samla in, lagra (och analysera) data från våra egna liv kommer att

förändra hur vi ser på livet. Bell var en pionjär på detta område: han anställde under 90-talet assistenter som fick scanna alla papper, foton, och

dokument han hade på sitt kontor, så att han skulle uppnå "det papperslösa kontoret". Det är en intressant intervju, som tar upp många frågor om lagring

som vi alla ställs inför numera.

Ett tag efter att jag hörde Bell-intervjun, och lärt mig begreppet life logging, såg jag en postning på bOINGbOING och utbrast: "det där är extrem

lifelogging". Programmerargeniet Stephen Wolfram hade tydligen lagrat info om sina email-vanor ända sedan 1989... Han gjorde en graf över hur det hade

sett ut över de senaste 20 åren - vilket i sig känns nästan overkligt. Men det är den sortens data man kan utforska med den nya tekniken. Det här

fenomenet att lagra personlig information kallas ibland "the quantified self", att man loggar all sorts information om hur man använder och interagerar

med sina olika apparater (datorer, mobiler, gizmos). En populär variant av detta är t.ex. funbeat.se, som hjälper folk att hålla koll på sin träning.

Det finns också en app till iPhone som analyserar ens sömn och ger råd om sömnvanor. Vissa frågar sig om detta konstant datacentrerade perspektivet kan

bli för mycket. DK1s teknikprogram Harddisken hade nyligen ett reportage om detta: risken att bli "dataneurotiker". Det scenariet känns aningen

alarmistiskt, men det är samtidigt ett intressant fenomen. Många använder såna funktioner på sina mobiltelefoner och på sina datorer hela tiden. Hur

kommer det att, i Gordon Bells fras, "förändra allting"?

Detta påminner mig också om något som imponerade stort på mig för kanske fem år sen: en kille som hade samlat in info om vad han hade gjort under ett

år, och sedan sammanställt och framställt det i en grafiskt designad poster. Den killen hette Nicholas Feltron, och det han sysslar med kallas för

infographics. Det är fortfarande imponerande fem år senare.

Länkar Intervjun med Gordon Bell Stephen Wolfram på BoingBoing funbeat.se DR1:s Harddisken om "Dataneurotiker"  Feltrons infografik

 

Posted at 14:25 in Web/Tech  | Permalink | Comments (1)     Reblog (0)  

04/23/2012

 

TV-terapeuter

 

Therapy_trio

TV-program om terapeuter har funnits alltsedan humorserien Frasier, där man får följa radiopsykologen Frasier Crane och hans galna liv. En samtida, men

mindre känd produktion är komikern Jonathan Katz animerade serie "Dr. Katz - psychiatrist", som är en pärla av fantastiskt rolig subtil humor. Den stora

explosionen kom dock först när vi fick följa med Tony Soprano på sina terapisessioner i dramaserien Sopranos. Strax därefter kom den engelskspråkiga

versionen av BeTipul, "In Treatment", och terapi-TV var ett faktum. Även i Sverige finns SVT-serien Coacherna, där Lena Endre spelar en samtalsterapeut.

Trenden verkar nu också ha fått en tredje våg, med bl.a. Lisa Kudrows nya Showtime-serie "Web Therapy" om en smånipprig kvinna som börjar ge

terapisessioner via webcam, med rätt putslustiga resultat. Det intressanta med Web Therapy är att hela serien utspelar sig bara genom olika webcams, som

syns på huvudpersonens dator-desktop. Det är ganska innovativt, och ett kul grepp. Ibland öppnas en webbläsare för att kolla upp något, ibland får man

se hennes hemsida klickas upp. Det låter kanske kitschigt och lite ‘90-tal’, men det är ganska väl genomfört. Kolla in serien!

04/16/2012

 

Very Short Introductions

 

102961239 Oxford University Press har sedan år 2000 haft en pågående serie böcker som heter Very Short Introductions. Det är korta böcker, på 150-200 sidor, om

ett särskilt ämne skrivet av en expert inom området. Jag, som är ett fan av kunskapsmediering, gillar idén bakom VSI-serien. Böckerna har precis rätt

tonträff för att kunna locka läsare till nya ämnen. Böckerna är tillräckligt tunna och tillgängligt skrivna för att locka och bibehålla läsare, och

detta utan att göra avkall på djup eller analysförmåga. Det är ett bra initiativ. Hittills har ca 300 böcker utgivits inom ramen för serien, om allt

från Clausewitz till Witchcraft, Autism till Wittgenstein.

Cover-Fashion VSI I Sverige har Fri tanke förlag givit ut några av titlarna i översättning, då med namnet "kort om" istället för "a very short introduction to". Hittills

har 13 översättningar utgivits (bl.a. om stamceller och spelteori).

 

 

Posted at 17:28 in Books  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

04/07/2012

 

 Ombyggnad av kyrkor

 

Kvilkus2 I dessa tider när religiöst deltagande är lågt, och Svenska kyrkan tvingas göra krystade reklamkampanjer i tunnelbanan (där man anspelar på att religiös

tro är som ett ”bredband till Gud”), är det inte konstigt att man skalar ner antalet kyrkor. Vissa rivs, vissa byggs om, vissa köps upp av företag. Men

vad blir dessa lokaler när de slutar fungera som gudstjänstlokaler? Nedan följer några exempel från olika delar av världen:

 

Köpcentrum – På Manhattan (656 Avenue of the Americas) har man byggt om en kyrka till ett köpcentrum. Church of the Holy Communion har blivit

trevåningsköpcentret "The Limelight Shops" (bild A).

Disco – Det finns ett gäng olika nattklubbar som huserar i före detta kyrkor. En av dem är i Los Angeles. St Vibiana-katedralen såldes och gjordes om

till eventlokal (bild B). Det finns liknande exempel i London och på Kuba. För övrigt anordnas också kristna trance-klubbar här på hemmaplan, i bl.a.

Katarina kyrka på Söder.

Bibliotek – Röda kyrkan i Olmütz huserar det lokala universitetsbiblioteket.

Lyxbostad – I San Francisco har man byggt om en kyrka till en lyxbostad. Om du har 7.5 miljon dollar så kan du köpa den. (Bild C)

Arbetsplats – Värst av alla är ändå ”Entreprenörskyrkan”, som är en ombyggd grekisk-ortodox kyrka vid Odenplan. Nu är den hem för lite olika ”sköna

startups”. (Bild D)

 

http://www.vibianala.com/gallery.htmlSt  

Posted at 16:20 in Religion  | Permalink | Comments (2)     Reblog (0)  

03/26/2012

 

Språkekvilibrism & hyperpolyglotter

 

6915904-the-names-of-world-languages-spoken-by-earth-translation-in-speech-bubblesVi har alla sett videos med folk som härmar olika dialekter på

youtube, t.ex. tjejen som säger samma fras med 21 olika accenter eller killen som busringer med imitationer av olika brytningar och dialekter. Men

häromdagen såg jag en video som gick några steg bortom detta. Visserligen handlar det i detta fall inte bara om uttal, utan även om extrem

språkinlärningsförmåga. Det är en video med två språkgenier som båda på varsitt håll lärt sig 10-15 språk och laddat upp videos på youtube om det. För

inte så länge sedan hittade de varandras videor och började snackade och blev vänner. Den här videon är när den ena av dem intervjuar den andre med

olika frågor om språk. Det speciella med intervjun är att för varje fråga växlar de till ett nytt språk, och går igenom åtta olika språk (däribland

ryska, holländska, portugisiska och till och med svenska!), alla med väldigt realistiskt uttal. Särskilt den italienska killens uttal på svenska är

ganska häftigt att höra; det är inte ofta man hör någon utomstående lära sig så korrekt uttal.

Dessa personer, som verkar ha någon sorts facilitet för att lära sig språk, kallas ibland hyperpolyglotter. Om just hyperpolyglotter har det för övrigt

nyligen skrivits en bok, Babel No More: The Search for the World's Most Extraordinary Language Learners, av lingvisten Michael Erard. I boken tar Erard

upp myter om dessa personer  som säger sig kunna tala upp till 30-40 språk. Här följer videon med Luca Lamparelli och Richard Simcott:

 

Om man själv aspirerar att bli en av dessa språkmagiker kanske man kan ta nytta av den uppsjö böcker som ger instruktion i ämnet. Ett urval:

* How to Learn Any Language: Quickly, Easily, Inexpensively, Enjoyably and on Your Own - Barry Farber (1991)

* Polyglot: How I Learn Languages - Kato Lomb (2008)

* The Quick and Dirty Guide to Learning Languages Fast - A.G. Hawke (2000)  

Posted at 19:10 in Language  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

03/21/2012

 

Positivt tänkande och dess motreaktioner

 

  Plusminusnoll3

Trenden med positiv psykologi har varit ihållande sedan millennieskiftet, och det breda intresset för fenomenet ”lycka” verkar bara öka.

’Lyckoforskning’ har blivit ett begrepp inom psykologin, ett begrepp som populariserades med bl.a. Stefan Kleins bok Lyckoformeln (2002). Den positiva

psykologin har vissa kopplingar till New Age-rörelser, och deras idé om affirmationer: om man intalar sig att man är lycklig, så blir man det. Det har

ju bevisats vetenskapligt att det har effekt… Ännu ett exempel på lyckotrenden är att en av tidernas mest populära undergrad-kurser på Harvard var Tal

Ben-Shahars ”Positive Psychology: The Science of Happiness” som gick 2006-7, och som sedermera slog igenom i bokform världen över.

Denna trend har sedan dess genererat en motreaktion. Journalisten Barbara Ehrenreich skrev 2009 boken ”Bright-Sided: How Positive Psychology is

Undermining America” (som fick titeln ”Smile or Die” i Storbritannien) om hur hon inte orkade med att vart hon än vände blicken mötte hon denna

positivpsykologiska tankemodell. Fransmannen Pascal Bruckner skrev sin lite mer filosofiska skrift "L'Euphorie perpétuelle: Essais sur le devoir de

bonheur" om hur tidsandan ingjuter i oss en känsla av att det är en mänsklig plikt att vara glad hela tiden.

För några månader sedan kom svenska Johannes Ekman med boken ”Den nödvändiga pessimismen”, en studie i fyra litterära pessimisters författarskap (E.M.

Cioran, Thomas Bernhard, Pessoa och Céline), vilken återigen aktualiserar motsättningen mellan det hyperpositiva temperamentet och den mer pessimistiska

hållningen. Jag får känslan av att det finns en sorts ömsesidig oförståelse mellan dessa extremer – att överpositiva personer inte förstår Cioran-typen

(kanske tycker att han/hon är fånig), och Cioran-typen inte tål (ibland till och med föraktar) den ultrapositiva personen. Folk är olika, helt enkelt…  

Posted at 20:56  | Permalink | Comments (1)     Reblog (0)  

03/14/2012

 

Tre saxofonjam i poplåtar

 

Saxofon3 Saxofonen är ett instrument som är svårt att tycka illa om, men också svårt att riktigt gilla. Här följer ett urval av tre ikoniska saxofoninslag i

pophistorien:

1. Lou Reed - Take a Walk on the Wild Side (1972)

Ett av världens kändaste saxofonlick finns i breaket till Lou Reeds transvestit-hymn från hans solodebut.

2. Dennis Yost and the Classics IV - Stormy (1968)

Dennis Yosts Stormy flyter lätt fram, som på moln. Maj7-ackordet missbrukas rejält, men det gör inget, för låten är som sockervadd i en vårbris.

3. Ed O.G. and the Bulldogs - Be a Father to Your Child (1991)

Att ha gjort en raplåt som uppmanar unga män att ta ansvar för sina barn utan att det låter mjäkigt är en bedrift i sig. Refrängens hook är en virtuos

saxofonloop som jag tror är samplad från John Klemmer. Synd att Ed O.G. och hans bulldogs inte fortsatte i samma anda på 90-talet.

bubblare: Gerry Rafferty - Baker Street (1980) Wham! - Careless Whisper (1984) Fear - New York's All Right If you Like Saxophones (1982) DJ Mark the 45 King - The 900 Number (+ alla dess efterföljare) (1987)  

Posted at 19:59 in Music  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

03/07/2012

 

Surfplattor, skolan, programmering, mm.

 

RushkoffFör några veckor sedan var det ett stort brou-haha kring den skola i Sollentuna som meddelade att de skulle slopa papper och penna, och ge alla

elever läsplattor och datorer. Jan Björklund gick ut hårt i media och röt till om att det aldrig kommer på fråga. Själv tycker jag nog att det är bättre

att gå gradvis fram... Men det är självklart viktigt att förnya skolan med de nya teknologierna som finns. Det tycker även Douglas Rushkoff, vars

senaste projekt, "Program or be programmed", handlar om att barn i framtiden måste lära sig programmera, så att de ska kunna förstå och stå emot

manipulationsförsök i den digitala världen. Kanske borde Sofielundsskolan gått ut med att de skulle ha obligatoriska kurser i C++ för sjuåringarna

istället. Undrar om Björklund hade reagerat likadant då?  

Posted at 00:07 in Web/Tech  | Permalink | Comments (1)     Reblog (0)  

03/02/2012

 

Alternate history-scenarier

 

Trio-alt-hist

Nyligen hade en finsk film premiär på Berlins filmfestival. Filmen heter Iron Sky, och handlar om hur nazisterna vid slutet av andra världskriget hade

lyckats bygga rymdskepp så de flydde med dem ut i rymden. De åkte till månens baksida, där de samlar krafter och smider planer om hur de ska återvända

till jorden. Filmen handlar om deras återvändo. Jag har inte sett den, men tycker att det är en anmärkningsvärd story, samt att det är ballt att själva

filmen är finansierad och skapad delvis genom crowdsourcing.

Ett annat nazistrelaterat alternate history-scenario som uppmärksammades när det kom är surgubben George Steiners bok "The Portage to San Cristobal of

A.H." från 1981. Boken handlar om att Hitler (A.H. i titeln) flydde till Sydamerika efter att nazisterna förlorade kriget, där han lyckades ligga lågt

fram till dess att några judiska nazistjägare lokaliserar honom, fångar honom och bestämmer sig för att föra honom till San Cristobal. Bokens final ska

vara ett tal som Hitler gör under en krigstribunal som de sätter upp, men eftersom jag inte läst boken så vet jag inte så mycket om det. Boken gjordes

även till pjäs.

För att fullfärda trion vill jag även nämna en annan bok i samma kategori: Yiddish Policemen's Union av Michael Chabon, som kom 2007, och vann en

handfull prestigefyllda utmärkelser (bl.a. Nebula och Hugo-priset för bästa bok). Boken handlar om att staten Israel aldrig skapas i mellanöstern, utan

man grundar ett judiskt settlement i Alaska istället. Så, Israel uppstår i det snöiga Alaska, istället för i Negevs öken - och språket blir inte

hebreiska, utan jiddisch. Min bror har läst den, och sa att den var lite utav en besvikelse. Själv har jag inte läst den, så jag kan varken säga emot

eller bekräfta.  

Posted at 16:54  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

02/25/2012

 

begreppsarkeologi

 

Begriffsgeschichte-bild Jag har länge varit nyfiken på vad begriffsgeschichte egentligen innebär. Det är ett tyskt koncept, som föreslagits av forskaren Reinhart Koselleck.

Begriffsgeschichte, på svenska begreppshistoria, känns som en intressant etymologisk twist på historieforskning. Såvitt jag förstår, går det ut på att

spåra begrepp historiskt, för att kunna säga något om det begreppets (och det koncept begreppet står för) historia. Dock finns det inte mycket

information om denna tradition tillgänglig vare sig på svenska eller engelska. Ett verk som emellertid påminner om denna tradition är Raymond Williams

bok Keywords från 1972. I den skriver Williams om ett femtiotal ord, bl.a. demokrati, kultur, industri; nyckelord som han anser är viktiga för att

förstå samhället och dess utveckling. Williams beskriver dessa ord och uttrycks historia och hur deras betydelse har skiftat sedan de myntades. Det är

en väldigt intressant bok, särskilt om man är intresserad av historia, språk och etymologi.

Något som påminde mig om både Williams bok och Kosellecks begreppshistoria var när jag fick höra om The Guardians podcast "The Big Idea", som de har

sänt 6 avsnitt sedan starten i augusti. Konceptet för the Big Idea är att varje avsnitt återgår till en klassisk och kanske uttjatad fras från filosofer

och tänkare och utvärderar dess betydelse och diskuterar begreppets historia. Analysen av den här typen av filosofiska catch-phrases lär oss mycket om

historien, om hur historien skrivs (historiografi) och vad för sorts fraser som fastnar i den allmäna medvetandet (som en liten vrickad twist på

copywriting). De avsnitt som de har publicerat än så länge handlar om Adam Smiths "Den osynliga handen", E.F. Schumachers "Small is Beautiful", Hannah

Arendts "Banality of Evil" och Marshall McLuhans "The Medium is the Message". Även ett avsnitt om Friedrich Kittlers mediekritik har producerats, men

det handlar inte om något särskilt uttryck.

Förslag till begrepp som de kan göra program om framöver:

"L'enfer, c'est les autres" (Sartre) Neoliberalism Begriffsgeschichte (!) (Koselleck)

länkar

Big Ideas podcast  

Posted at 20:12  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

02/13/2012

 

Rätten till glömska eller "post-privacy"?

 

Mnemosyne-compDet är mycket snack om integritet och privacy i samband med webbens utbredning. Man snackar om post-privacy; att det är omöjligt att stå

emot en utveckling mot att alla kan ta reda på allt om alla (lite tillspetsat). Vissa jurister kämpar för "the right to oblivion", rätten att viss

information ska få falla i glömska, så som den naturligt gjorde före datorernas intåg i våra vardagsliv. I Frankrike talar de om le droit à l'oublie. De

tycker att det är obehagligt att varenda liten statusuppdatering och bildfil och handling på internet sparas och lagras för eftervärlden. Det är ju en

sorts övervakning av sådant som förr i tiden bara föll bort. Människans minne är inte gjort för att minnas allting, det rensar bort med flit, och det är

en betydelsefull funktion, men nu kan vi med datorers hjälp minnas i stort sett allt. Vad det gör med våra interaktioner återstår väl att se, men det

har iallafall resulterat i denna motreaktion som arbetar för rätten att vissa saker ska kunna glömmas bort (vilket ärligt talat låter som en

teknikfientlig och bakåtsträvande idé).

På andra sidan av "le droit à l'oublie" finns vissa journalister som anser att när något är publicerat så borde det finnas tillgängligt, precis som

rätten att kunna få tag på gamla utgåvor av dagstidningar eller tidskrifter. Nu kanske man kan säga att komprometterande bilder på facebook inte är en

"publikation" av samma slag som Then Swänska Argus, men samtidigt kan man ju förstå principen från journalisternas håll. Det känns som det handlar om att det som loggas är närmare och närmare för personliga, privata sfär, och att det medför problem.

Vissa personer har löst detta problem genom att istället för att försöka motverka loggning av privata uppgifter gjort helt tvärtom: frivilligt lämna ut

överdrivet mycket personlig information hela tiden. Det känns till hälften som ett politiskt ställningstagande och till hälften som ett

exhibitionistiskt konstprojekt. Hasan Elahi, en bangladeshi-amerikan som utsattes för screening och övervakning av FBI för att han delade namn med en

terrormisstänkt, tröttnade på allt tjafs och började minutiöst dokumentera allt han gjorde med digitalkamera. Från början var det egentligen mest för

att underlätta i polisförhören, men sedan gjorde han det till ett större projekt, med både konstnärliga och politiska dimensioner.

En annan som gjort ett större projekt är tysken Christian Heller, en frilansjournalist som loggar allt han gör på sin dator. Han åker runt och föreläser

om det kommande post-privacy-tillståndet och försöker övertyga folk om att det inte är något att vara rädd för. Titta mer på hans hemsida i

länksamlingen längre ner.

länkar Jeffrey Rosen på ACS om "Right to Oblivion" Slate Culture Gabfest diskuterar detta, mellan 18:50-32:00 Hasan Elahis artikel i NY Times Christian Hellers hemsida dokumentären What Happens to Power when Information is like Air?

   

Posted at 22:33 in Web/Tech  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

01/30/2012

 

Bokens framtid

 

Kvock1

I nättidningen Slates podcast Political Gabfest för ett par veckor sedan diskuterade man det kommande slutet för oberoende bokaffärer. Det baserade sig

på en artikel om hur mycket suveränare Amazon är än oberoende bokaffärer, och att de oberoende bokaffärerna t.o.m. borde tacka Amazon för att de

försätter dem i konkurs. Detta resulterade självklart i en stark reaktion; det yrde upp så mycket motreaktioner att självaste Salman Rushdie fördömde

artikelförfattaren med ett "this guy is clearly a moron". Diskussionen gick mot att Amazon är mycket bättre på alla sätt och vis: bättre utbud, bättre

rekommendationer, lägre priser. De pratade också om hur de tyckte att många oberoende bokhandlare var självgoda.

DN boklördag hade förra lördagen ett reportage om oberoende bokhandlar i London. Det fokuserade mer på hur de klarar sig i förhållande till de stora

bokhandlarkedjorna. I en annan artikel referades till en konferens om bokbranschens framtid, där en tysk managementexpert helt dissade idén om den

oberoende bokhandeln, med frasen "att låta bokintresserade människor driva bokhandlar är som att låta en alkoholist vara bartender". Metaforen är ganska

haltande, det är snarare så att det är som att låta en drinkintresserad person vara en bartender (vilket de ju borde vara...).

Några dagar senare hör jag i P1s litteraturprogram Biblioteket ett avsnitt om ekonomiska aspekter av bokbranschen. Programmet "Pengarna eller

litteraturen - smala böcker i en bred tid" handlar om kommersialiseringen av bokförsäljning och hur författarna får mindre pengar. Det är ganska

intressant hur det som förr var en sorts helig plats för utbyte av idéer och inre uttryck (genom t.ex. poesi) med tiden har organiserat sig enligt s.k.

ekonomistisk rationalitet. Jag är inte emot effektivisering, men samtidigt känns det fel att förläggarna "i 99 fall av 100 tjänar tio gånger mer än

författarna",  som de säger i radiodokumentären.

Det finns många frågor kring bokbranschen, och bokens framtid: e-böcker, läsplattor, kunskapssamhället, ifrågasättandet av vad en bok är, print-on-

demand, bibliotekens kris är några av de ämnen som man kan diskutera som också känns relevanta. Vissa av dessa tas upp i Rasmus Fleischers dubbelbok

"Boken" och "Biblioteket" som kom förra året. Jag har inte läst dem, men jag tror att de innehåller många intressanta uppslag.

  01/26/2012

 

"Digital detox" (innan RFID-revolutionen)

 

  Internet-of-thingsDUO2 I debatten kring informationsteknologins påverkan på samhället har man nu kommit till en punkt där en rad kritiker undersöker avhållsamhet från och

ifrågasättande av tekniken. I höstas kom den ganska uppmärksammade "Nedkopplad" av journalisten Susan Maushart, där hon övertygade sin familj att leva

utan datorer och mobiltelefoner under sex månader, för att kunna skriva om hur teknologin nu blivit en självklarhet och icke-ifrågasatt del av den

nutida vardagen. Boken inspirerade för övrigt den svenska kulturjournalisten Hanna Fahl att göra en miniversion av Mausharts projekt; Fahl provade det

internetlösa livet i sju dagar och skrev om det i en av sina krönikor i DN.

Vid årsskiftet kom det en annan bok i samma anda, "The Digital Diet", av fd teknikjournalisten Daniel Sieberg (numera anställd på Google). Siebergs bok

kommer ifrån insikten att han själv kände sig alltmer bortkopplad från sitt verkliga liv samtidigt som han outtröttligt fortsatte statusuppdatera och

maniskt interagera med allsköns web 2.0-applikationer. När han kände impulsen att kolla upp info om hajar på sin smartphone när han var och djuphavsdök

i Karibien insåg han att han behövde omvärdera sitt förhållande till tekniken, vilket resulterade i den här boken. I boken föreslår Sieberg någon sorts

avvänjningsprogram för de som känner sig lite för involverade i den digitala världens maskineri. Användandet av detox/ avvänjningsterminologin känns

kanske lite fel i det här sammanhanget, men det lyfter en intressant fråga. Tidigare talade man mest om beroende av datorer när det gällde tonårsgrabbar

som spelade för mycket dataspel online. Men i takt med att det kommer mer och mer teknologiska prylar och applikationer som närmar sig vår direkta

personliga vardag så blir den här frågan mer och mer aktuell. Jag är ganska övertygad om att det formar vårt tänkande och sättet vi agerar med varandra

i en ganska stor utsträckning. Vi får väl se vad som händer framöver...

post-skript - några tankar om den direkta framtiden: Förmodligen kommer det hända ganska mycket på kort tid, när detta med personnära IKT* sprider sig, och utvecklandet av RFID-teknologi som tillåter oss

scanna vår omgivning efter saker som finns digitalt representerade. Detta har ju redan börjat, med bland annat Facebooks "places", Foursquare och

Googles satsning "Goggles". Bruce Sterling skrev en liten text om detta i början av 2000-talet, med den dubbeltydiga titeln "Shaping Things", som

handlar om det som även kommit att kallas "The Internet of Things", eller 'ambient technology'.

* IKT: Informations- och kommunikationsteknologi  

Posted at 05:01 in Web/Tech  | Permalink | Comments (1)     Reblog (0)  

01/22/2012

 

Den tankfulla posen

 

Hakan Många författare poserar för foton med handen på hakan. Som för att ge en air av tankfullhet. Det kan ibland se lite löjligt ut. Notera Kenneth Branagh

till vänster eller Tom Wolfe i nedersta raden.  

Posted at 05:32  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

01/19/2012

 

Engdahl i etern

 

Skavlan

Horace Engdahl gästade i fredags det populära tv-programmet Skavlan. Hans medverkan kontrasterade något med de övriga gästerna, bl.a. den ticsplågade

sångerskan Louise Hoffsten och två i sammanhanget rätt flamsiga norska komiker. Engdahl är intressant som ett exempel på en förfäktare för ett

bildningsideal som inte är särskilt representerat i Sverige. Han berättade i intervjun om att han bott i Tyskland de senaste åren, och beskrev

konstraster och likheter mellan den tyska och den svenska kulturen. Flera av de repliker han gav verkar redan ha uppnått aforism-status hos vissa

entusiastiska twitteranvändare som ivrigt citerat från intervjun, märkte jag när jag sökte efter "Horace Skavlan" på twitter.

Några av Engdahls one-liners:

- Tyskland är Sverige för vuxna

- Tyskarna är också väldigt förtjusta i Sverige [...], medan svenskarna är kompakt ointresserade av Tyskland

- Har vi ens någon intellektuell kulturelit, i den mening som de har i Tyskland? Det tror jag inte vi har

- Vi pratar inte om förebildlighet här, vi pratar om psykologi. (på tal om poeten Byron)

- [Dagens] kvinnor vill gärna ge sken av att de egentligen skulle klara sig lika bra, eller till och med bättre, utan män

- När man läser vad andra skrivit, som kan så mycket mer än en själv kan man känna sig dum

- Man behöver inte heller lycka, alltid

Finns det någon annan i den publika sfären som kan jämföras med figuren Engdahl; hans erudition och skärpta sätt? Hans efterträdare Pedro Englund är ju

av en helt annan skola, även om han inte är så fruktansvärt mycket yngre. De andra karaktärerna från kretsen kring KRIS, litteraturtidskriften som

Engdahl var engagerad i på 80-talet då? Ingen av dem är ens i närheten av den publika sfären. Vilka folkbildar-akademiker har vi, över huvud taget? Typ Dick Harrison? Ola Wikander??  

Posted at 16:56 in Television  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

12/29/2011

 

Dokumentärfilmer sedda under 2011

 

Shermansmarchf

Dok-lista Året lider mot sitt slut, och det är dags för den årliga dokumentärfilms-sammanfattningen. Ovan är en lista på de dokumentärfilmer jag sett det gångna

året. Nedan följer några rekommendationer och beskrivningar av några av dem.

De filmer som förmodligen gjorde störst intryck på mig är de dokumentärerna som består av en ensam filmare som låter filmen innehålla ett element av

dagbok, och ger kommentarer på hur filmandet går under filmens tillblivelse. Det finns säkert ett begrepp för det, men jag kan kalla det auteur-

dokumentär. Särskilt två stycken sådana som jag såg i slutet av sommaren var starka. Det var Sherman's March (Ross McElwee, 1986) och In the Bathtub of

the World (Caveh Zahedi, 2001). Sherman's March handlar om McElwee som vill göra en film om general William Tecumseh Shermans marsch genom sydstaterna,

men kommer mer att handla om hans eget liv istället, på ett intressant sätt. Zahedis film är upplagd som ett experiment: Zahedi har föresatt sig att

filma några minuter varje dag under ett år där han berättar om vad som händer i hans liv. Lite som den skara som började 'videoblogga' (eller 'vlogga')

när youtube blev populärt, fast Zahedi gjorde det fem år innan youtube, och hans gjorde det med en vanlig filmkamera och inte en webcam.                                    Test1a Det finns tillfällen i filmerna som verkligen knyter an till själva projektens kärna: intersektionen mellan filmarnas egna liv och deras konst,

filmskapandet. En scen i Sherman's March visar McElwee diskutera med en äldre dam som försöker para ihop honom med en kvinna för en date. McElwee

envisas med att filma detta, till damens irritation, tills hon till slut agiterat ryter till "will you shut off the camera - this isn't art, this is

life!". Det görs inte så stor affär av den scenen i filmen, men den fastnade i mig, eftersom som den känns så talande för vad McElwee egentligen gör.

Gör han konst eller lever han sitt liv? Är hans konst att skildra sitt eget liv? I Zahedis film förekommer ett liknande bråk mellan filmaren och hans

flickvän, då han mot hennes vilja filmar på hennes födelsedag. Hon säger: "Why are you being such a dick?" Zahedi svarar: "I'm being a dick for art".

Zahedis film är för övrigt ganska ohämmad då han filmar sina drogsessioner där han tar svamp och skriker och den innehåller också flera tillfällen av

djup introspektion där han diskuterar sina osäkerheter kring sitt utseende och sin familj. Det känns nästan som om han är en föregångare till tell-all-

kändisarna med sin kandör, men... samtidigt är han ju inte känd. Det är en intressant film på många sätt. Den innehåller många poetiska

vardagsbetraktelser, sådana som inte riktigt kan få plats någon annanstans, men som samtidigt ofta är ganska betydelsefulla.

                                              Test1bb En annan film jag sett som innehåller sådana kvotidianfunderingar är Agnès Vardas Les glaneurs et la glaneuse (1999). Den handlar om Varda som sett

människor som samlar på saker, letar i papperkorgar, bland bönders produktionsöverflöd, på soptippar, och bestämmer sig för att göra en film om dem.

Varda intervjuar uteliggare, konstsamlare, volontärarbetare och resultatet är en starkt intressant film. Vardas konstnärliga sensibilitet skiner igenom

och ger hela filmen ett personnära skimmer.

Dessa tre ovannämnda filmer är alla gjorda med principen en ensam filmare med sin filmkamera. En till film som förtjänar att nämnas i detta sammanhang

är Mikael Dubois "Svullo grisar vidare" där Svullo stassar runt i Vasastan med vhs-kamera hösten 1990 och förolämpar folk. Det han säger är ofta

överdrivet dråpligt, men filmen är samtidigt slående som tidsdokument. På den tiden var det fortfarande ovanligt med videokameror på stan och

människorna han filmar visar en genuinitet som är motsatsen till dagens cyniskhet (som är en produkt av tv-program som Jackass och dess efterföljare).

Svullo beter sig som en proto-Steve-O när han går runt och är odräglig mot allt och alla, vilket givetvis kan vara rätt roligt om man ser det i rätt

ljus.

Test2

Bland de filmer som porträtterar olika sociala fenomen kan två nämnas, Doug Prays "Hype!" om Seattles grungescen, samt David LaChappelles "Rize" om en

säregen danstrend i södra Los Angeles bland afroamerikanska ungdomar. De kallar det "krumping" och går ut på att spastiskt röra kroppen till snabb

musik. Vissa av utövarna klär även ut sig till clowner med peruker och smink och kallar det clowning. Det måste verkligen ses för att förstås...

Jag vill också gärna slå ett slag för dokumentären om den egensinniga konstnären Henry Darger, "Henry Darger: Realms of Dreams" (Jessica Yu, 2005).

Själva filmens hantverk är inte så speciellt, men dess ämne är desto mer intressant. Henry Darger var en ensam man som stängde in sig i sitt hem och i

hemlighet målade och skapade en hel fantasivärld bestående av tonvis med papper och teckningar, vilket han aldrig berättade för någon. Konstverken

uppdagades först när Darger gått bort, och det är verkligen en fantastisk, fantastiskt konstig värld han skapat. Jag tror att hans verk till och med

fick in honom i Guinness rekordbok!

                                                    Rsz_mondo_cane_poster_03

Den sista filmen som jag vill nämna är Jacopettis Mondo Cane, som faktiskt är rätt spektakulär att se. Tidigt sextiotal, två italienare reser världen

över för att filma en massa konstiga, exotiska grejer i denna moderna värld, eller som de kallar den i titeln, "Hundars värld". De filmar hundslakt i

Taipei, strålskadade havsköldpaddor vid bikiniatollen, amerikanska pensionärsgym, kalabriska självspäkare, kvinnor som diar griskultingar och en hel del

andra grejer. Många av grejerna är inte särskilt uppseendeväckande sedda med dagens ögon, men att få se dem presenterade för en 60-talspublik

framställda i en sensationalistisk inramning är lite utav en guldklimp. Det proverbiala russinet i kakan...

 

Posted at 17:49 in Film  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

12/26/2011

 

Christmas Rappin'

 

Front xmasrap

I år är det sju år sedan jag gjorde min första (och enda) kompilationsskiva bestående av raplåtar med jultema. För att uppmärksamma den högtid som rasar

för fullt ute i stugorna tänker jag att det vore en fin gest att göra denna kompilation tillgänglig återigen.

[LÄNK]

God jul!  

Posted at 19:57 in Music  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

12/16/2011

 

Den kvinnliga crewcuten i film

 

På nittiotalet var det populärt för kvinnliga skådisar att raka huvudet för filmroller. Jag antar att det visade dedikation och mod att ändra sitt

utseende så radikalt för filmkonsten (det här var innan vågen av extrem method acting kom igång, ett exempel är C. Bales självsvält inför The

Machinist). Pionjären på området var väl Sinéad O'Connor (som för övrigt fortfarande gör musik (som idag är av ganska tvivelaktig kvalitet)). Nedan

följer en presentation av några klassiska rakade skalper på vita duken - i kronologisk ordning:

Alien3tv

1992 - Sigourney Weaver i Alien 3. Starkt kvinnoporträtt av en ex-militär.

Gijane

1997 - Demi Moore som GI Jane i filmen med samma namn. Även här gestaltas en militär.

V-For-Vendetta-Image

2006 - Natalie Portman i V for Vendetta. Såhär på 2000-talet kan man konstatera att Nathalie Portman inte gör sig så bra utan hår på huvudet.  

Posted at 00:08  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

12/10/2011

 

Tyskt webmotstånd x 3

 

Koll-age_a Tyskland och de tyskspråkiga länderna har visat sig ha rätt mycket ryggrad när det gäller motstånd mot de stora webföretagens insteg på gråzonerna runt

användarnas personliga integritet. Det förvånade omvärlden när nästan en kvarts miljon tyskar protesterade mot Google Street Views kartläggning av tyska

städer förra hösten (bild 1a). Tyskarna gjorde så mycket väsen av sig att Google tvingades blurra 245000 hus i bilderna som Street View-bilarna tagit

(bild 1b). Till slut blev det så mycket för Google att de lade ner att fortsätta kartlägga resten av Tyskland, utöver de 20 städerna som redan fotats

av.

En av de städerna var Hamburg, som är hem för Johannes Caspar (bild 2), jurist och Tysklands head honcho i frågor om dataskydd. En tysk motsvarighet

till Larry Lessig, kanske. Johannes Caspar var tidigare i år huvudansvarig för att sätta stopp för Facebooks ganska oerhörda idé att använda sig av sitt

bildregister och de taggar användare har lagt in för att kartlägga användares ansikten. Själva idén var att processa alla taggade bilder igenom ett

"face recognition"-program för att kunna skapa en genomsnittlig version av hur en användares ansikte ser ut. Ju större bildbank, desto mer precis blir

kartläggningen. Men Johannes Caspar tog till åtgärder mot detta, och påpekade att det stred mot användaravtalet.

Koll-age_b I Wien, Österrike, 74 mil söder om Hamburg, bor en 24-årig juridikstudent vid namn Max Schrems (bild 3). Han har också visat sig vara besvärlig för

Facebook. Hans fall började uppmärksammas i media för ett par månader sedan, och det går ut på att han menar att Facebooks datalagring bryter mot

europeisk lag. Det hela började med att Schrems hittade bland inställningarna på hans facebookkonto att man kunde eftersända en zipfil med all samlad

information som fanns kopplat till ens konto*. Det tog ett tag, och en del tjatande från Schrems sida, men till slut fick han en bränd cd skickad till

sig från Facebook. Däri såg han bl.a. att de meddelanden han slängt (tryckt på delete) fortfarande fanns registrerade bland hans meddelande-history. Det

fanns kvar vad som stod, men det var markerat att det var "deleted". Det var detta Schrems tyckte stred mot europeisk datalag, något som han säkert hade

färskt i minnet från sina studier. Schrems gick med detta till media, och jag gissar att han inte gjorde det enbart för att klaga på ett formellt

lagbrott, utan även för att i allmänhet göra folk uppmärksamma på hur stora mängder data som faktiskt samlas ihop om varje användare och, till skillnad

från tidigare inkarnationer av internet-communities, hur nära de är knutna till en verklig identitet. Som Schrems säger i tv-inslaget: "KGB eller CIA

hade aldrig någonsin 1200 sidor om en vanlig medborgare". Det är enorma mängder information som lagras och sammanställs på Facebook. Jag läste

någonstans att nu är 20% av alla bilder som finns på hela internet inom Facebook. Det är ju ganska otroligt. Det här kanske låter som en diatrib från en

bakåtsträvande luddit, och det är inte riktigt meningen. Men det är ju onekligen så att dessa tre  ovanstående exempel är intressanta fenomen, och de

leder tveklöst till effekter på samhället i stort.

* Den här funktionen har jag också hittat, någon gång i våras. Jag efterfrågade också mina uppgifter, men jag har fortfarande inte hört vidare från

Facebook om detta.  

Posted at 14:44 in Web/Tech  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

11/22/2011

 

Vägskäl

 

Junction_1390281c

I dagsläget är det svårt att undkoma att ekonomin är i ett kritiskt läge där Eurozonen står och vacklar medan USA likaså har stagnerat i sina

budgetförhandlingar. Det ska bli intressant att se vad resultatet kommer bli de närmsta månaderna där det finns en chans att EU/EMU inte kommer te sig

likt.

Först var det Grekland och Irland sedan Spanien och Portugal nu Italien. Berg och dalbanan har varit smärtsam och läskig de senaste 18 månaderna. ECB

har gjort mycket likaväl IMF plus att det skett många bilaterala lån främst från Tyskland. Som många ser det så har Tyskland med sin exceptionella

ekonomi fått betala för övriga Europa, men räcker det? Ekvationen ser omöjlig ut och det mest grundläggande finns ännu inte, en integrerad finansiell

marknad.

Gång på gång har vi sett att man skjutit till pengar men det har skett i sista stund. I USA där man också har en valutaunion (dollar) har också haft

problem men där har man ett mer integrerat finansiellt system där själva valutans vara eller inte vara inte är det primära problemet utan mer

statsbudgeten och bostadsbubblan.

De närmsta månaderna kommer avgöra konjunkturen inom de främsta 10 åren.  USA's budgetförhandlingar måste klicka dessutom måste EMU få allt att rulla

och enligt mig krävs det drastistka åtgärder. Det handlar om Euroobligationer m.m plus att vi måste öppa för invandring och inte vara rädda för att

kineserna ska köpa upp allt. Just nu har Kina kapitalet och Europa behöver en massa kapital.

Dessutom ska det bli ännu intressantare att se om teknokrati regimer a la Monti i Italien och Papademos i Grekland kommer ha någon avgörande skillnad på

utkomsten. Politik kanske leder till överflödig byråkrati men teknokrat likväl byråkrat är människor och därför är det väl lite önsketänkande att folk

som kan branschen skulle vara bättre på policy än "peti" och "kleti" i parlametet.

Nu kör vi.......

 

   

Posted at 14:38  | Permalink | Comments (0)   Technorati Tags: EMU, EU, Monti, Papademos, PIIGS      Reblog (0)  

11/20/2011

 

Internskämt

 

 

GREGfunkel  

Posted at 11:24  | Permalink | Comments (0)   Technorati Tags: Cognizant     Reblog (0)  

11/16/2011

 

kort paus för skämtteckning

 

11/12/2011

 

Ryan Gosling en ny Colin Farrell

 

6a00d8341c630a53ef01543269edf2970c-500wi Ryan Gosling, är väl knappast en skådis man har kunnat undvika detta år. Den f.d. "Young Hercules"-stjärnan är nu på ingång till att bli en högaktad

skådis med filmer som " Drive", "Ides of March" och "Crazy stupid love".

 Jag måste säga att jag gillade "Drive" men mest pga soundtrack och allmän kameraföring. Dock, måste jag nog sälla mig till dem som endast ser Ryan som

en fager ung man som är okej att se på. För saken är den att denna skådis säger inte så mkt i filmerna. Skådespeleriet är inte det som gör denna man

utan ansiktet vilket är exemplifierat i nedanstående film från "Funny or Die".

Min teori är att Ryan Gosling kommer ha några riktigt dundrande blockbusters i framtiden eventuellt i "Alexander" klassen.  Till slut komer nog talangen

komma i kapp och likt Colin Farrell så kommer det sina ut med succeer.

 

Quiet Ryan - watch more funny videos      

Posted at 11:23 in Film  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

 

Finanskrisen på film

 

082510_trailer_inside_job_t I samband med occupy wall street rörelsen världen över så har jag kollat på en del filmer såsom "inside job". Dessa aktuella filmer beskriver marknaden

enligt mig ganska politiskt vinklat. Michael Moore verkar varit inspirationskällan då man känner igen konceptet med att man väljer att visa uttryck då

personen man intervjuar känner sig obekväm, därav ge intrycket av att dessa människor är hjärtlösa finansmagnater. Det som gjorde mig mest upprörd är

när man försökte anklaga akademiker som Feldstein, Mishkin och Bernanke för att vara mutade. Man må vara emot wall street och den världen, men lämna

dessa akademiker som skrivit "ground breaking" material ifred.

Som många känner till så har finanskrisen uppstått genom Mortgage Based Securities (MBS), där man handlat med derivat som haft lån som underliggande

säkerhet. Dessa lån var ofta konsekvensen av "predatory lending" och när folk inte kunde betala tillbaka så föll hela korthuset. Många hävdar att detta

var övertydligt och att man måste därför regulera marknaden för att detta inte ska hända igen. Det man då måste förstå i detta skede är att även regler

har en kostnad. Derivat behövs för att neutralisera risken, detta gäller även vanligt folk som bönder där man handlar med futures för tex potatis. Om

man då inför restriktiva regler så påverkar det också. Därför, det enda jag ser som det riktiga felet i det hela är att folk fick låna trots dålig

inkomst.

MBS eller Credit Default Swaps (CDS) är inte problemets, det är ett beprövat koncept som funkat sedan 1800 talet. Problemet är att  bankerna måste ha

egen policy som sätter större krav på låntagaren. På det sättet så kan CDS fortsätta vara ett instrument där banker likväl andra agenter på marknaden

kan använda det.

Därav tycker jag att Inside Job var väldigt, väldigt vinklat och man bör ta den med en nypa salt. I övrigt tycker jag trader från (1987) och rogue

trader (1995) är sevärda och beskriver futuresmarknaden ganska avskalat där investerarna inte beskrivs som djävulen själv utan som vanliga människor som

är ute efter den korta vägen till rike dom. Jag kommer posta två länkar där ni faktiskt kan streama dessa filmer.

 

Trader kan man tanka nuförtiden från bla the piratebay. Paul Tudor Jones som är intervjuobjektet har jobbat flitigt för att få bort den från nätet.  

Posted at 04:03 in Film  | Permalink | Comments (1)     Reblog (0)  

11/10/2011

 

samhällets polarisering

 

20111105_CNA400Den senaste upplagan av The Economist (USA-versionen) har en målande illustration på omslaget. En överdimensionerad hamburgare, från

vilket allt utom brödskivorna tagits bort, och Onkel Sam tittar in och undrar vad som hänt. Ett passande omslag, såhär i Occupy Wall Street-tider, när

medelklassen protesterar mot allt större polarisering i samhället.

Jag var och tittade på Occupy Wall Street-protesterna, i Zuccotti Park på södra Manhattan som OWS:arna har gjort till sitt högkvarter. Dock verkar det

som jag kommit dit några veckor försent, för att vid den tiden (slutet av oktober) var de flesta demonstranterna som var kvar diverse dårar och

uteliggare. Det fanns även en del new age-typer som gillade att trumma och dansa sig själva i trans. Dock var det väldigt livligt, vilket är mer än man

kunde säga om Occupy Philadelphia, som verkligen såg ut som ett sömnigt sommarläger för hemlösa (strategiskt placerat precis utanför Filadelfias

stadshus).

The 201109 Atlantic hade nyligen en artikel av Don Peck som hette "Can The Middle Class Be Saved?", och frågan blir bara mer och mer aktuell. I Sverige

verkar inte detta diskuteras alls. Eller har jag fel?

 

   

Posted at 23:44  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

10/21/2011

 

före och efter...

 

Alfons-007_129123873

A while ago I felt a strange pang of nostalgia for boredom, the kind of absolute emptiness so familiar when I was a teenager, or a college student, or a

dole-claiming idler in my early twenties. Those great gaping gulfs of time with absolutely nothing to fill them would induce a sensation of tedium so

intense it was almost spiritual. This was the pre-digital era (before CDs, before personal computers, long before the Internet) when in the UK there

were only three or four TV channels, mostly with nothing you'd want to watch; only a couple of just-about-tolerable radio stations; no video stores or

DVDs to buy; no email, no blogs, no webzines, no social media. To alleviate boredom, you relied on books, magazines, records, all of which were limited

by what you could afford. You might have also resorted to mischief, or drugs, or creativity. It was a cultural economy of dearth and delay. As a music

fan, you waited for things to come out or be aired: an album, the new issues of the weekly music papers, John Peel's radio show at ten o'clock, Top of

the Pops on Thursday. There were long anticipation-stoking gaps, and then there were Events, and if you happened to miss the programme, the Peel show or

the gig, it was gone.

Boredom is different nowadays. It's about super-saturation, distraction, restlessness. I am often bored but it's not for lack of options: a thousand TV

channels, the bounty of Netflix, countless net radio stations, innumerable unlistened-to albums, unwatched DVDs and unread books, the maze-like

anarchive of YouTube. Today's boredom is not hungry, a response to deprivation; it is a loss of cultural appetite, in response to the surfeit of claims

on your attention and time.

- från boken Retromania av Simon Reynolds (2011)

Reynolds är född 1963. Jag är född 1987, och jag kan känna igen mig i jämförelsen i texten ovan. Jag undrar hur de som är födda efter, säg 1993, ser på

saken.  

Posted at 01:02 in Web/Tech  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

10/14/2011

 

den isolerade hjärnan

 

 

SociologiHumanity-2.0-What-it-Means-tprofessorn Steve Fuller har nyligen kommit ut med en bok som han kallar "Humanity 2.0". Den handlar bl.a. om de

idéer som brukar kallas transhumanistiska, det vill säga idéer om hur vi kan gå utöver den traditionella föreställningen om vad en människa är genom

teknologin. Häri ingår cyborger, kryogenik, artificiell intelligens, mänsklig kloning, bland annat. Hans diskussion om var gränsen går för vilken

morfologisk form vi kan anta innan vi slutar vara människor får mig att tänka på "brain in a vat"-tankeexperimentet, populariserat av Hilary Putnam.

Denna idé om medvetandet som en hjärna i näringslösning är ganska intressant. Den har bland annat givits litterär gestaltning av Roald Dahl och Julio

Cortázar, men även av svenske P.C. Jersild, med boken "En levande själ" 1980, som är en fiktivt självbiografisk roman om en amputerad människohjärna som

flyter fritt i steriliserat vatten.

Den som inte ids läsa denna bok kan istället ägna sig åt att se filmen "Dr Hfuhruhurrs dilemma" från 1983 (ett av de mer lyckade Reiner/Martin-

samarbetena) med Steve Martin i huvudrollen. Han spelar en läkare som genom telepatisk kontakt blir förälskad i en av de hjärnor som han har i sitt

laboratorium, och börjar leta efter kropp att plantera sin älskade hjärna i.

The-man-with-two-brains-poster2

Dr. Hfuhruhurr med sina hjärnor på burk.  

Posted at 21:41  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

10/08/2011

 

Mosaisk radio

 

Det judiska året förnyades nyligen och det uppmärksammas bäst genom att tipsa om olika judiska radiosändningar från olika länder och språk.

 SJ

I Storbritannien finns podcasten Sounds Jewish som produceras under tidningen The Guardians flagg. Den är ganska intressant att lyssna på, då den

brittiska judiska världen skiljer sig från den svenska. De tar ofta upp brittisk judisk kultur, och ibland judiska högtider.

 

B2

I Tyskland finns den något tråkigt namngivna sändningen Schalom, vars paroll är "ein viertelstunde jiddischkeit" - en kvartstimme jiddisch-het. De tar

upp väldigt varierande ämnen, vilket är roligt. Det handlar inte sällan om judisk historia i olika delar av Tyskland. Sänds varje fredageftermiddag.

 

 Me Frankrikes bidrag är Maison d'études (på sv. 'Studiehuset') som sänds på den statliga kanalen France Culture. Den är överlägset tråkigast av alla i

denna lista, då den mest handlar om att programledaren Victor Malka ska skryta med sina inbjudna. De talar ofta högtravande om olika judiska koncept,

och det blir alldeles outhärdligt blandat med den franska snobismen som Malka och hans gäster personifierar. En återkommande gäst i programmet är

rabbinen Marc-Alain Ouaknine (som skrev Symboles de Judaïsme).

Rs Radio Sefarad, ett samarbete mellan Spaniens olika judiska församlingar, har en sändning som heter Conceptos judíos. Den behandlar den spanska

judenheten,  och därmed är de flesta programmen orienterade kring den sefardiska traditionen.

Slutligen, tro det eller ej, även i Sverige har vi en judisk radiosändning; klassikern FiM-radio, Fred i Mellanöstern-radio som drivs av eldsjälen Benny

Gerber. Förr fanns även judisk studentradio, men nu tror jag inte att det finns längre.

övriga:   Jo Det finns även det holländska Joodse Omroep, men där förstår man inte vad de säger, så det är inte så stor mening.

En musikpodcast är Israel Beat, som leds av Ben Bresky, men den är väl sådär. Majm

På iTunes finns också en serie om judisk musik (från Milken-arkivet) som leds av Leonard Nimoy (som är mest känd för att spela utomjording i Star Trek).

   

Posted at 20:49 in Radio  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

09/29/2011

 

Populism diskuteras

 

Den senaste veckan har det anordnats två offentliga samtal om populism. Förra tisdagen anordnade Tankeverket på Södra teatern ett samtal med Chantal

Mouffe och Ernest Laclau kring begreppet politik och populism, och i förrgår kunde man höra bl.a. Stefan Jonsson och Per Wirtén tala om huruvida

populismen hotar demokratin. Populismen som begrepp har aktualiserats i Sverige på senare tid, i samband med Sverigedemokraternas inträde i riksdagen. På vissa håll har man till och

med börjat använda ordet populism synonymt med främlingsfientligt (vilket givetvis är olyckligt, ur språkriktighetssynpunkt). Men ordet betyder ju

folklig-ism, och att göra en automatisk koppling mellan folket och främlingsfientlighet är kanske lite ogenomtänkt, och kan avslöja en del om den som

talar.

Jonsson & Wirtén på ABF-huset Laclau & Mouffe på Södra teatern

 

Posted at 22:42  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

09/19/2011

 

Filosofi blir populärt

 

  Hoi-polloi

 

De senaste åren har man i den publika sfären gett mer och mer plats åt filosofiska spörsmål. Det har regelbundet anordnats filosoficaféer i olika

förortsbibliotek, satsningen "Ung filosofi" på Södra teatern (filosofidiskussioner för barn 9-12 år) har fått översvallande recensioner och för ett par

dagar sedan fann man i DN en intervju med en kvinna som vill ta något som heter 'filosofisk praxis' till Sverige, en sorts samtalsterapi baserad på

filosofi istället för psykologi.

Vad beror det på? Och varför har det blivit så populärt? Man skulle kunna tänka sig att det beror på att folk tröttnat på det ytliga, snabbsmälta

formatet i dagens media och söker sig till något mer substantiellt. En annan, mer cynisk, tolkning är att filosofi har blivit en statussymbol, att ha

möjlighet att ägna sig åt filosofi, och det är därför filosofin blivit mer populär, men då bara som pose. Eller så är det bara resultatet av en ökande

vilja till folkbildande, oberoende av den tilltänkta målgruppen.

Oavsett vad det beror på märker vi att filosofiska initiativ bara blir fler och fler. Vi kan se att det inte bara är barn och förortsbor som ska

introduceras till Sokrates och de andra - sedan ett par år drivs även ett filosofiskt sommarläger för tonåringar, Protus livskunskapsläger på Barnens ö.

Där får barn mellan 14 och 18 år chans att diskutera livsfrågor och göra moraliska övningar och spel för den oansenliga summan 5600 kronor. En näraliggande summa kostar även Humanisternas sekulära konfirmationsläger, öppet för tvivlande 15-åringar varje sommar. Jag minns ett samtal jag hade

för ett par år sedan med en av de som var engagerade, han sa "jag tycker inte att religionen ska ha ensamrätt på livsåskådningsfrågor" och det ligger

det  ju en poäng i.

En kille som är engagerad i både publik biblioteksfilosofi och filosofiska sommarläger är Karim Jebari. Han har eget bolag, Analytisk etik Stockholm,

där han lanserar sig själv som filosofisk konsult och tar uppdrag för företag som vill ha lite filosofisk input (passar bra på kick-off eller

kompetensutvecklingsdagar). Jag funderar på den här rollen med den filosofiska entreprenör-konsulten, som Jebari personifierar. Är den här för att

stanna? Se bara på Jonna Bornemark eller Max Kern Hansen. Men vad betyder det? I längden?

länkar: filosoficafe.se Ung filosofi på Södra teatern filosofiskpraxis.se  Protus livskunskapsläger Humanisternas humanistiska konfirmation Analytisk etik Stockholm

 

Posted at 17:52  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

09/07/2011

 

Den medvetne småspararen

 

Lehman-brothers-artwork   I dagsläget när börsen är turbulent har jag reflekterat över hur småspararen agerar och letar efter snabba klipp.  Det är dock en smutsig värld och jag

har svårt att distingera skillnaden mellan telefonförsaljning och det en s.k. investeringsrådgivare gör på en bank. Till att börja med ska jag beskriva

några exempel på produktlösningar som främst är ämnade för att blåsa kunden och inte hjälpa kunden till en framtid som rik och glad.

Den främsta hägrings-produktlösningen är aktieindexobligation vilket i stora drag kan beskrivas som ett rent lån till banken men med en ränta som är

oerhört lukrativ för banken, dvs 0 procent. Konstruktionen är som sådan att man först har den s.k. obligationen, vilken ar en garanterad del av

sparandet dvs den biten gör att man garanterat får tillbaka satsat belopp. Samtidigt har man då en warrant eller option med ett underliggande index som

kan gå upp substantiellt då börsen går bra. Detta är dock inte garanterat och detta är en risk som många fick erfara under finanskrisen att många banker

inte kunde garantera obligationen. Samtidigt så ingår en kostnad på dryga 3 procent vilket kalla courtage vilket gör att även om börsen går ner eller

produkten inte får ett positivt utslag så har man förlorat 3 procent och en potentiell annan investeringsmöjlighet som kunde ha varit en fond eller tex

en aktie. Det kan ses som ett tryggt sparande men i grund och botten ett hån mot kundens naivitet där man säger att man kan vinna allt men inte förlora

något medans det är det man faktiskt kan göra. I stället för dessa lösningar rekommenderar jag att man ser till andra investeringslösningar eller har

pengarna på banken.

All det bästa, gregfunkel  

Posted at 16:27  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

08/30/2011

 

Noosfären, bl.a.

 

                       Noosphere2 9782253059363FSJag föreställde mig först att Maurice Godeliers  L’idéel et le matériel (översatt som "The Mental and the Material. Thought, economy and

society", 1986) skulle innehålla resonemang som berörde Vernadskys och Chardins föreställning om noosfären, men det gjorde den inte.   En skillnad mellan noosfär och infosfär är meningsfull, och en expert på den senare är filosofen Luciano Floridi. Jag har lekt med tanken på att läsa

hans texter, men har av olika anledningar inte kommit dit än.

På tal om information - vetenskapsjournalisten James Gleick (vars senaste bok har titeln The Information, om informationsteknologi) har i det senaste

nurmet av NYRB recenserat flera av de Google-relaterade böcker jag skrev om i juli. Det är en längre multipel bokrecension-think piece i vanlig NYRB-

stil, med den något dramatiska titeln How Google Dominates Us.

08/12/2011

 

Q.E.D.

 

Bild (se inlägget från 12 juli)  

Posted at 18:37  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

08/09/2011

 

antipsykiatri

 

Med anledning av min anställning på en psykiatrisk klinik denna sommar, har jag ägnat lite tid åt att utforska begreppet antipsykiatri. Min diet har

bestått av filmer som One Flew Over the Cuckoo's Nest, Misshandligen och Titicut Follies. Jag har sett dokumentärer om R.D. Laing, lyssnat på intervjuer

med Thomas Szasz, läst böcker av Michel Foucault. Här är tre centrala verk i antipsykiatribevegelsen som alla kom ut 1961, just för 50 år sedan:   Weirdo 1)Folie et déraison - Histoire de la folie à l'âge classique Paris: Librairie Plon - Michel Foucault 2)The Myth of Mental Illness: Foundations of a Theory of Personal Conduct New York: Hoeber-Harper - Thomas Szasz 3)Asylums: Essays on the Social Situation of Mental Patients and other Inmates Anchor Books - Erving Goffman

Vad ska man tycka om allt detta då? Känslan är att det hela är ett riktigt gytter, där varje förespråkare har en egen uppfattning om hur saker och ting

förhåller sig. Det finns onekligen poänger med mycket av den kritik som tas upp, även om det kan vara vanskligt att få ordning på allt.

köp Misshandlingen se Titicut Follies lyssna på Szasz på australiensisk radio se avsnitt 1 av Adam Curtis dokumentärtriptyk "The Trap", där en del av avsnittet handlar om glaswegianen R.D. Laings arbete  

Posted at 12:13  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

07/25/2011

 

 

 

  Eric-sch Med släppet av boken Framtiden härom veckan aktualiseras temat med böcker som handlar om 'internet och framtiden'. Framtiden (Ivrig förlag), av Eric

Schüldt och Jonas Andersson, verkar vara en smått pretentiös (kolla bara på omslaget) meditation över internets effekter på våra liv. En meditation med

konstnärliga ambitioner, eftersom den blandar skönlitterära grepp med det icke-poetiska. Schüldt och Andersson säger i en intervju med DN Kultur att de

i boken vädrar tanken på att internet kanske inte är den frälsningen de först trodde...

 Och det gör även en rad andra böcker som har publicerats den senaste tiden, här är ett urval:   Trio  * The Master Switch: The Rise and Fall of Information Empires      (nov 2010) - Tim Wu      Tim Wu beskriver mediehistorien från radion och framåt, och driver tesen att alla det för varje medium nåtts en kritisk punkt där ett företag

lyckats mer eller mindre monopolisera marknaden för det mediet. Med telefoner i USA tog AT&T stora delar av marknaden, med TV-branschen var det bl.a.

NBC. Nu händer samma sak med internet, menar Wu.

 * The Googlization of Everything (mars 2011) - Siva Vaidhyanathan      Vaidhyanathan menar att allting kring internet strömlinjeformas efter Google's riktlinjer, och att det finns en stor fara med en sådan likriktning.

Lyssna på hans anförande på Berkman Center for Internet and Society.

* The Filter Bubble (maj 2011) - Eli Pariser      Pariser tar i boken upp frågan om hur bra det egentligen är med skräddarsydda sökresultat, och vilka konsekvenser det kan ha. En stor trend är ju

att hemsidor lagrar vad du varit inne på tidigare, eller vad du "like:at" tidigare (etc), och kalkylerar vad för annat du borde gilla, baserat på den

informationen. Pariser ifrågasätter detta, och tar upp några obehagliga exempel. Netflix, lagrar tydligen information om hur många minuter man tittar på

varje film...och skapar rekommendationer baserat på det.

 bubblare:  * The Future of the Internet and How to Stop It (2008) - Jonathan Zittrain   - Juridikprofessor på Harvard som skriver om juridiska frågor kring internet. Se även Jeffrey Rosen ("the right to oblivion"), och Lawrence Lessig

(som fokuserar på copyright-frågor).  * The Shallows: What the Internet Is Doing to Our Brains (juni 2010) - Nicholas Carr   - Jag har nämnt Carr tidigare, och den här boken handlar om hur riskerar att börja tänka mer ytligt på grund av att internet förändrar vårt

förhållande till kunskap.  * The Net Delusion: The Dark Side of Internet Freedom (jan 2011) - Evgeny Morozov   - Morozov fokuserar på hur internets framväxt påverkar politiken, framför allt i diktaturer. Föddes 1984 i Vitryssland.

 Och nu har även Google plus lanserats.

  Googplus  

Posted at 19:02 in Books, Web/Tech  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

07/12/2011

 

 2030

 

DVEIKUS

År 2030 verkar vara ett populärt år att göra framtidsprognoser om. Sökorden "2030 scenario" ger otaliga branschprognoser från olika håll. Sedan finns

även de mer globalt, generellt orienterade scenarierna. Den australiensiska politikern Colin Mason står för en av de senare; han talar om "the 2030

Spike", då sex olika kritiska faktorer kommer att sammanfalla (fossila bränslen tar slut, stor befolkningstillväxt, fattigdom, klimatförändring,

vattenbrist och internationell laglöshet) och leda till en svåröverkomlig krissituation. Ett annat bidrag kommer från den gamla skådespelaren Albert Brooks, som för två månader sedan kom ut med sin första roman med titeln "2030: The Real

Story of What Happens to America, i vilken han humoristiskt målar upp ett framtida trasigt men fungerande USA.  Till och med det gamla datorspelet

Command & Conquer: Tiberian Sun från 1999 utspelar sig år 2030.

Men den kanske intressantaste personligheten iFm2030 sammanhanget (och förmodligen den första) är en man som kallade sig FM-2030. FM-2030 var en persisk diplomatson som tidigt propagerade för futurologins

och transhumanismens idéer, bland annat med boken Are You a Transhuman? från 1989. FM föddes i Bryssel 1930, med namnet Fereidoun M. Esfandiary, men

bytte namn av  ideologiska skäl. Enligt honom själv fanns det flera anledningar till varför han valde namnet FM-2030. Delvis var det för att han

hoppades kunna själv uppleva år 2030, och därmed även sin egen hundraårsdag. Han trodde att mänskligheten vid det laget skulle ha utvecklat metoder så

att vi skulle kunna leva för evigt (något som personer som Aubrey de Grey och cryonics-gänget fortfarande jobbar mycket på). Som FM-2030 själv sa i en

intervju på amerikanska NPR:

"The name 2030 reflects my conviction that the years around 2030 will be a magical time. In 2030 we will be ageless and everyone will have an excellent

chance to live forever. 2030 is a dream and a goal."

Tyvärr gick FM bort år 2000, av cancer i bukspottskörteln, så han fick aldrig chansen att se sitt magiska 2030. Dock placerades hans kropp i en

kryoteknisk livsförlängningsfrys efter hans död, så det finns kanske en minimal chans att man lyckas återuppliva honom så att han få uppleva sitt 2030.

Men förmodligen kommer världen år 2030 mer likna Colin Masons mardrömsscenario än Esfandiarys life extension-utopi.

länk till Are You a Transhuman  

Posted at 12:59  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

06/12/2011

 

Multikulturalismen

 

     Trio 17 Oct 2010 ... German Chancellor Angela Merkel said her country’s attempts to build a post-war multicultural society have ‘utterly failed’.

5 Feb 2011 ... David Cameron criticises "state multiculturalism" in his first speech as prime minister on radicalisation and the causes of terrorism.

11 Feb 2011 ... Nicolas Sarkozy joined a host of European leaders recently when he said that multiculturalism efforts have failed in his country.

 

 Multikulturalismen som integrationsmodell har förklarats verkningslös av europeiska statschefer och politiska ledare.  Detta har knappt  uppmärksammats

i svensk media alls. Ett av de få initiativen att diskutera detta i Sverige är seminariet "Bortom multikulti", som ägde rum på ett bruk i Bergslagen den

13 april. Inbjudna gäster var diverse dignitärer från svensk politisk debatt, bland andra integrationsminister Erik Ullenhag, historikern Svante Nordin

och NEO-redaktören Paulina Neuding. Seminariet hölls i regi av Ax:son Johnson-stiftelsen och hela arrangemanget filmades och har lagts upp på Axess

play, för den som är intresserad av att se det.

Seminariet kommenterades sedan ett par veckor senare i SvD av Ricky Neuman, i en artikel med namnet "En ny svensk modell". Neuman hävdar att debatten

skiftat till att handla om att värdera det svenska igen, efter en initial vurm för det exotiska. Det är intressant att tänka på detta i ljuset av den

nyligen firade nationaldagen, som de senaste åren handlat mycket om mångfald och präglats av en högst ängslig inklusivitet. TV-rapporteringarna från

nationaldagen var dock relativt befriade från sådana inslag i år, vilket stämmer överens med Neumans tes. Det traditionella firandet från Skansen var

ganska nedtonat generellt.  I TV4 hade man dock ett halvtimmesprogram om nationaldagsfiranden runt om i landet, där programledarna var två svensk-

iranier satt och pratade om hur härligt det var med sill och tårta på nationaldagen.

 

Test2

 

Ett förebådande tecken på allt detta kom dock redan i januari i år när beskedet att den legendariska skivbutiken MultiKulti på S:t Paulsgatan skulle bli

tvungna att lägga ner sin verksamhet på grund av höjda avgifter och minskad försäljning. Idag säljer man i den lokalen kläder från det exklusiva märket

J Lindeberg - skiftet känns lite symboliskt.  

Posted at 15:55  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

05/18/2011

 

Svenska politiska självbiografier och relaterad litteratur

 

Teilens

Av de riktigt gamla rävarna i svensk politik finns inte så mycket skrivet i bokform. Det politiska läget var väl inte sådant att man skrev böcker. Det

finns några kompendier med tal och skrifter, men annars är det skralt. Ett undantag är Tage Erlanders dagböcker från tiden 1945-1960 som givits ut i

elva band (utgivna 2002-2010).

Olof Palme skrev dock några böcker, bland annat skriften "Tillsammans kan vi göra ett bra land bättre" inför valet -76. Andra böcker som skrevs i samma

anda var Per Gahrtons "Det behövs ett framtidsparti" och Gunnar Hökmarks "En ny giv för Sverige", båda 1980. Och det var också på 80-talet som den

politiska självbiografin började komma igång, med tidiga bidrag från bland annat moderaten Gösta Bohman, med boken "Så var det" från 1983.

Den andra hälften av 80-talet innebar förändringar, som avspeglas bland annat i böcker både från höger- och vänstersidorna, till höger märks Staffan

Burenstam Linders "Den nya Nya Världen" från 1986, och samma år skrevs på vänstersidan "Sverige i imperialismens nät" av CH Hermansson. På 90-talet

skrevs fler självbiografiska böcker, inte minst Carl Bildts klassiska "Hallänning, svensk, europé" (1991) och några år senare kom den gamla

vänsterpartiledaren Hilding Hagberg med sin "Jag är och förblir kommunist: minnen" (1995). Icke att förglömma i nittiotalssammanhang är Hans Lindblads

"Jag var för snäll" från 1994, i vilken han poetiskt och frankt beskriver sin politiska gärning i folkpartiet.

90-talet var också den tid då Ny Demokrati gjorde sitt gästspel i riksdagen, vilket dokumenterades i boken med den lite kontroversiella titeln

"Riksdagen kan dra åt helvete" från 1997, skriven av partiets dåvarande ledare Jean Bouvin. En annan titel värd att märka är Gudrun Schymans tegelsten

"Gudrun Schyman: Människa, kvinna, mamma, älskarinna, partiledare" från 1998, då hon ville tvätta bort stämpeln hon hade som fylletant efter

miktureringsfiaskot på biograf Grand.

Teilzwei

På 2000-talet såg många politiska biografier dagens ljus, och att skriva (antingen själv eller medelst spökskrivare) en politisk biografi blev ett

etablerat och populärt sätt att förbättra sitt varumärke. De senaste åren har alla från Fredrik Federly till Nyamko Sabuni till Thomas Bodström skrivit

självbiografiska böcker om sitt politiska liv och tänkande. De jag vill ta upp speciellt är Alf Svenssons "Här kommer Alf Svensson: minnen" från 2001,

Ingvar Carlssons "Så tänkte jag - politik och dramatik" från 2003, och även en bok om centerkvinnan Karin Söder med den eggande titeln "Karin Söder:

centerpartist, nordist, idealist" från samma år. En annan oerhört sunkig titel är Göran Perssons bidrag till genren "Min väg, mina val" från 2007.

Inför förra valrörelsen skrev både Reinfeldt och Sahlin varsin bok om deras visioner för Sverige, och båda var tråkigt nog grågeggiga

propagandaskrifter. Tyvärr tror jag tiden är förbi för gedigna skrifter från politiker, detta dagens politiska klimat styrs i för stor grad av pr-

tänkande för att någon skulle göra sig besväret att skriva något ordentligt. Jag skulle inte blir förvånad om vi ser fler politiskt-strategiska

självbiografier i framtiden, t.ex. om en ung politiker som Antonio Abele skulle ge ut en politisk självbiografi snart, som del i en politisk

marknadsföringskampanj... Håll utkik efter "Anton Abele - Mitt liv, mina strider" (våren 2012). Mer om detta spel i en bok (som jag inte läst, men som

torde vara intressant) av statsvetaren Stig-Björn Ljunggren, "När medierna tar makten" (2003). Trevlig läsning!

böcker nämnda i texten: Tage Erlander - Dagböcker 1945-1960 (11 band, utgivna 2002-2010 på Gidlunds förlag) Olof Palme - Tillsammans kan vi göra ett bra land bättre (1976) Per Gahrton - Det behövs ett framtidsparti (1980) Gunnar Hökmark - En ny giv för Sverige (1980) Gösta Bohman - Så var det (1983) Staffan Burenstam Linder - Den nya Nya Världen (1986) CH Hermansson - Sverige i imperialismens nät (1986) Carl Bildt - Hallänning, svensk, europé (1991)  Hilding Hagberg - Jag är och förblir kommunist: minnen (1995) Hans Lindblad - Jag var för snäll (1994) Jean Bouvin - Åt helvete med riksdagen (1997)  Gudrun Schyman - Människa, kvinna, mamma, älskarinna, partiledare (1998) Alf Svensson - Här kommer Alf Svensson: minnen (2001) Ingvar Carlsson - Så tänkte jag: politik & dramatik (2003) Karin Söder: centerpartist, nordist, idealist (2003) Göran Persson - Min väg, mina val (2007) Anton Abele - Mitt liv, mina strider (2012) (påhittad)

Stig-Björn Ljunggren - När medierna tar makten (2003)  

Posted at 10:56 in Books  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

04/28/2011

 

internationell jämförelse

 

Vi i Sverige har alltid varit lite i förkant. Eller iallafall har vi trott att vi har varit det. Jag ska lägga fram några exempel på grejer som svenskar

gjorde först, men som andra sedan fick erkännande för.

Först ut är Ivar Lo-Johansson som 1929 skrev boken "Nederstigen i dödsriket. Fem veckor i Londons fattigvärld". Fyra år senare kommer den betydligt

mycket kändare George Orwell med sin "Down and Out in Paris and London"! Som blir hyllad! Och har exakt samma grepp som IL-Js bok! En skildring beundrad

av läsare än idag.

Lo-Johansson, 1929  Down-and-out

Hjalmar Söderberg lämnade några bevingade ord efter sig. Ett av de kändaste är "Det är skönt att bli gammal. Att vara ung var för djävligt". Men runt i

världen är det inte sekelskiftespionjären Söderberg man citerar, utan i de stora sammanhangen väljer man att citera den ganska oetablerade franska 1930

-talsfilosofen Paul Nizan som sa "J'avais vingt ans. Je ne laisserai personne dire que c'est le plus bel âge de la vie", (Jag har varit 20 år. Jag

skulle inte låta någon säga att det är livets finaste ålder) som har exakt samma innebörd!

Slutligen har vi nära-svensken (ok, norrmannen) Henrik Wergeland som för 150 år sen skrev strofen [jag citerar på engelska]:

Do not forget that thou are dust. Do not forget that thou are more than dust.

I Serbien har man kommit fram till ungefär samma sak, för på försättsbladet till en bok om universum hittar jag följande:

Be humble for you are made of earth. Be noble for you are made of stars. Serbian proverb

   

Posted at 09:31 in Books  | Permalink | Comments (1)     Reblog (0)  

03/30/2011

 

Google goes Gaga

 

Google-goes-gaga

 

För en vecka sedan intervjuades Lady Gaga i Googles intervjuserie Musicians@Google under namnet "Google goes Gaga". En mer koncentrerad uppvisning av

samtiden är svår att hitta. Intervjun visar hur både musikbranschen snabbt förändrats och hur Google tar sig mer och mer plats som den självklara

plattformen för denna förändring. I början av intervjun visas en liten informationsfilm om Lady Gaga och hennes framgång, fullständig med hippa grafiska

representationer av Googles infometrik, där hon presenteras som en global success story, och Google använder ledigt sina egna kanaler som valida

datakällor. Det är intressant att se hur superstardom uppför sig år 2011, och hur de interagerar med aktörer som Google för att nå nya mål. Att sedan Lady Gaga har

ett fruktansvärt jobbigt sätt i intervjun, och ett budskap som fungerar som emetika, det är egentligen en annan femma.  

Posted at 14:12 in Current Affairs  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

02/06/2011

 

Återkomsten

 

Gregfunkel har varit frånvarande pga av oerhörd belgisk betygshets men tänkte nu göra ett återtåg som vanligt ligger ekonomi på agendan.

Har nyligen följt en kurs i development economics. Oerhört intressant och ändrade min världsbild ganska totalt. Jag som sett bistånd som en nyckel för

utvecklingsländer att komma ut ur sin fattigdom börjar nu komma till insikten att bistånd är i dagsläget något som ofta inleder en ond spiral av skuld

och fattigdom.

Ekonomiska historiker  hävdar att bistånd är en produkt av rädsla för kommunism. Det planekonomiska systemet skulle troligen ge upphov till en stor

magnitud av investeringar, därför trodde man att planekonomierna kunde bli ett hot och ge upphov till en domino-effekt i bla afrika. Därför var man

tvungen att ge investeringspengar till fattiga nationer så att man inte hade en önskan av att ta efter sovjet.

Men man misstog sig bistånd i bla Ghana där man byggde en damm gav upphov till förstörelse av andra arbetstillfällen och bidrog till en försämring av

BNP. Kontentan var att man hade nu Kapital såsom fabriker och dammar men inte en utbildad arbetskraft. Arbetskraften hade mest varit utbildat för

jordbruk och den typen arbete hade nu inga förutsättningar sedan dammen översvämt stora arealer jordbruksmark. Dessutom så stötte man på problemet av

"time preference" man ville hellre spendera pengarna direkt istället för att investera och när pengarna tog slut var det väldigt svårt att upprätthålla

standarden.

Däremot i andra länder såsom Singapore och Korea så har man haft minimalt med bistånd men ändå frodas dessa ekonomier i välstånd. Helt enkelt bistånd är

inte svaret om man investerar för fort. Istället måste man gå på utbildningsnivån i landet i fråga. Annars kommer det bara ge oönskad effekt.  Om landet

bara har jordbruk bör man tex investera i jordbruksskötsel och en grundlig skolgång men inte mer, annars kommer det bara resultera i rostande fabriker

och misär.

Två böcker ALLA bör läsa är : 

Img4News

och

Elusive-questFörklarar det mesta av koncepten rörande tillväxt och bistånd.

Allt det bästa,

Gregfunkel  

Posted at 22:38 in Books, Current Affairs, Film, Music, Religion, Science, Television, Travel, Web/Tech  | Permalink | Comments (1)   Technorati Tags: Development economics, Eqypt, Mubarak, porn are New York Farewell to Alms     Reblog (0)  

02/03/2011

 

tidens anda

 

A B C D E

01/18/2011

 

Debitum naturae, 2010

 

42 personligheter som gick bort under 2010. Vila i frid:

JANUARI 05 Kenneth Noland 11 Eric Rohmer 13 Teddy Pendergrass 18 Kate McGarrigle 27 Howard Zinn 27 J.D. Salinger

FEB

MARS 06 Mark Linkous 10 Corey Haim 17 Alex Chilton

APRIL 08 Malcolm McLaren 09 Kerstin Thorvall 10 [Massa polacker i en flygkrasch] 15 Ferenc Göndör 19 Guru (från Gangstarr) 24 Bo Hansson 25 Alan Sillitoe

MAJ 09 Lena Horne 10 Frank Frazetta 16 Ronnie James Dio 28 Gary Coleman 29 Dennis Hopper

JUNI 10 Sigmar Polke 16 Bill Dixon 27 Rammellzee

JULI 12 Tuli Kupferberg 12 Harvey Pekar 23 Janne Halldoff

AUGUSTI 03 Bobby Hebb 06 Tony Judt 17 Franke Kermode 22 Bengt Lindroos (gjorde Kaknästornet)

SEPTEMBER 12 Claude Chabrol 29 Tony Curtis

OKTOBER 10 Solomon Burke 14 Benoit Mandelbrot 20 Ari Up (sångare i the Slits) 20 Bob Guccione (publicerade tidningen Omni) 25 Gregory Isaacs

NOVEMBER 10 Dino de Laurentiis 12 Henryk Gorécki

DECEMBER 15 Blake Edwards 17 Captain Beefheart (Don Vliet) 30 Thomas Funck (ritade Grodan Boll)

   

Posted at 20:59  | Permalink | Comments (1)     Reblog (0)  

11/09/2010

 

The Social Network

 

För två veckor sedan såg jag The Social Network, "Facebook-filmen". Jag tyckte att den var bra och välgjord. Fincher lyckades göra en film som handlade

om gråa juridiska förhandlingar (om än med en del flashbacks) att vara engagerande. Filmen utgångspunkt är de stämningförhandlingar mellan Mark

Zuckerberg och hans f.d. affärspartner. Genom att göra tillbakablickar under berättandet får vi i publiken reda på hur historien om Facebooks skapande

gick till.

Manusförfattaren (Aaron Sorkin, skrev tidigare för tv-serien Vita huset) har som vanligt är i biografiska filmer, tagit sig vissa friheter med historien

för att skapa en mer dramaturgiskt tilltalande version av de verkliga skeendena. Inledningsscenen är ett exempel, där den unge Mark i ett upprivet och

småberusat tillstånd skapar fröet till Facebook för att han blivit dumpad av sin flickvän (när han i den verkliga versionen inte ens hade en flickvän).

Sorkin lyckas väl med att skapa intressant dialog, och det är en stor del av tjusningen med filmen. Jag tycker att filmskaparna/Fincher gjorde ett

väldigt bra jobb med att göra en stilren, underhållande och well-paced film som varken är för mycket eller för litet. Man måste kanske komma ihåg att

det här är en film skapad för underhållning, inte någon "definitiv" dokumentär eller sponsrad historieskrivning.

Däremot är det ju litet utav en historisk film, i det avseendet att den handlar om ett socialt fenomen vars mer långsiktiga effekter är ganska

outforskade. Jag var ganska nyfiken på hur Facebook skildrades i filmen; om den skulle försöka att lägga in någon kommentar på Facebookanvändandet och

de eventuella sociala effekter det kan tänkas ha, men filmen rörde aldrig vid den typen av frågor. Det var bra, för det hade blivit lite för duktigt och

överambitiöst om de skulle ge sig in på något sådant, det hade verkligen inte passat. Man får intrycket av att Fincher gjorde den här filmen väldigt

proffsigt och att han visste precis vilka grepp han skulle använda och hur han skulle begränsa sig. Jag tror också att Sorkins manus var en stor

framgångsfaktor.

En inte helt okontroversiell fråga kring den här filmen är ju det faktum att den är gjord mot Zuckerbergs vilja. Han sa själv på Oprah att han önskade

att "de inte skulle göra en film om hans liv medan han fortfarande levde". Killen är ju bara 25 år gammal, och har i och med den här filmen blivit

publikt porträtterad som ett autistiskt datageni. På ett sätt kanske han inte bryr sig, eftersom han ändå är biljonär (nio nollor) men det kan ju inte

vara så kul oavsett hur mycket pengar man har.

Det var intressant också att Fincher/Sorkin under promotionintervjuerna betonade att de inte använde Facebook själva, och att det trodde att det var

negativt att man där kan framställa sig precis på det sättet man vill, att man kan frisera sin personlighet och sitt liv. Att det skulle finnas en fara

i att förvränga sin image för mycket. Journalisten Nicholas Carr, som skriver om hur Internetanvändande påverkar hur vi tänker, har tagit upp en

besläktad effekt av att vi alltmer har våra liv utlagda på Internet: att vi befäster vår personlighet eller "image" mycket tidigt i livet, och därmed

finns det inget utrymme för personlig återuppfinning/reinvention. Han använde exemplet Bob Dylan; om han hade levt idag hade alla hans kompisar i

Minnesota skrattat ut hans försök att vara Bob Dylan genom att sprida bilder från när han var töntiga Robert Zimmermann.

Andra intressanta Facebook- och Internetrelaterade länkar:

* SvDs artikelserie i tolv delar om Facebook:

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/facebook-tilltalar-vara-behov_5098273.svd

* Jeff Jarvis intressanta kommentarer om filmen - "there is no why there":

http://www.buzzmachine.com/2010/09/28/the-antisocial-movie/

* Guy-Philippe Goldstein om Cyberguerre på TEDxParis 2010:

http://www.youtube.com/watch?v=ODnt89o7hwU

* Evgeny Morozovs "Why the Internet Strenghtens Dictatorships", TED 2009:

http://www.youtube.com/watch?v=-hFk6FDrZBc  

Posted at 21:20 in Film  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

10/06/2010

 

Facebookaktivism

 

På flera håll på senare tid har det skrivits om den så kallade facebookaktivismen. Man har ifrågasatt dess effektivitet, och i vissa fall helt avfärdat

den som en praktik närmast motiverad av fåfänga. I Sverige var en tidig representant för facebookaktivism Anton Abele som 2007 startade sin

facebookgrupp "Bevara oss från gatuvåldet". Men idag har facebookaktivismen särskilt aktualiserats med Sverigedemokraternas inträde i Riksdagen. Om

detta skriver Elin Grelsson i Expressen:

http://www.expressen.se/debatt/1.2160306/elin-grelsson-sd-hat-har-blivit-en-accessoar

Hennes resonemang liknar Malcolm Gladwells, i en artikel från The New Yorker, om hur tveksamt det är att bedriva social aktivism via Twitter och

Facebook. Han använder den amerikanska medborgarrättsrörelsen som exempel; den hade aldrig kunnat bli något om den hade startats på Facebook.

http://www.newyorker.com/reporting/2010/10/04/101004fa_fact_gladwell?currentPage=all

Även Axess magasin skrev om detta i sitt näst senaste nummer (med tema kapitalism), Lennart Hasts artikel "Klicka här för att rädda världen". Ingressen: Antalet samhällsorienterade grupper på Facebook växer för varje dag. Men är medlemskap i dem ett tecken på verkligt engagemang, undrar Lennart Hast.

[ej på nätet]

Med detta sagt ser jag fram emot att se The Social Network, David Finchers film om Facebook när den kommer på bio 22 oktober.

/Samuel

 

Posted at 22:32 in Web/Tech  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

04/20/2010

 

Klassreunions

 

 

 

Student92

Student92

Det gamla 90-talsfenomenet klassåterträffar måste ha tjänat ut sin roll, nu när det är så lätt att ta reda på vad ens gamla klasskamrater sysslar med,

tack vare initiativ av Marcel Zuckerberg, med flera. Men det är ändå ett så fint koncept, så mättat på existentiell-ktonisk kraft, att jag tänkte lista

ett urval av fiktiva och verkliga skildringar av klassåterträffar genom tiderna.

1. Grosse Point Blank (film)   Sjukt rapp film, där John Cusack spelar en yrkesmördare på uppdrag i sin gamla hemstad samma helg som hans gamla high school-klass har en återträff. Jag

såg om den för ett tag sedan, och måste säga att den är en "slept-on gem".

2. Spacer (TV-miniserie)

Olle Kvarnsmyrs odödliga porträtt av Olle Spacer, och hans 30-årskrisiga projekt att göra en film om sin gamla gymnasieklass. Fylld av sköna sight gags,

och ett bra soundtrack (med bl.a. Sapore di sale av Gino Paoli).

3. ”Student 92, femton år senare” (TV-dokumentär)

Svår film, vars idé är snodd från Michael Apteds 7-Up-serie. Apted filmade en familj var sjunde år, för att se hur de utvecklats (senaste installationen

hette 49 Up) och denna svenska variant har följt en gymnasieklass från Lidingö vars femte år för att följa deras utveckling. Det finns många likheter

mellan den här filmen och Spacer.

4. Peep Show, EP4S4 (TV-serieavsnitt)

Avsnittet då Mark besöker sin gamla skolreunion och blir hånad av både sina gamla plågoandar och sin bästa vän samtidigt är oförglömligt. Bonus: Mark

blir i detta avsnitt kallad "spod - a combination of a spid and a flod"

5. Andrea Wachner (verklig person)

En tjej i USA som inte alls hade lust att gå på sin reunion, så istället skickade hon en nakendansös (utrustad med en mikrofon och öronsändare) som

skulle låtsas vara henne, bara för att se sina gamla klasskompisars reaktioner. Kul idé, läs mer:

http://boingboing.net/2009/04/23/woman-sends-stripper.html

 

 

 

Posted at 20:43  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

04/12/2010

 

Kapitalism är fantastiskt

 

 

 

Anti-capitalism_color

Anti-capitalism_color

Många kritiserar vårat nuvarande ekonomiska system. Den friamarknaden och den onda kapitalismen sätter folk ur arbete och använder barnarbete. Dock så

är det det enda system som visat sig funka långsiktigt. I dagsläget börjar ekonomin återhämta sig och jobb börjar skapas igen. Krediterhar setts som en

bov men det vackra är, om girigheten tar över så blir man till slut slagen på fingrarna.

När finanskrisen slog till så sade man att kapitalismen och dess biprodukt krediter skapade krisen. Visst är det så men denna girighet fick se sitt slut

då verkligheten kom ikapp. Det är det som gör det kapitalistiska systemet så vackert. Ett felaktigt beteende kan inte fortgå i all evighet utan

konsekvens. Tillgång och efterfrågan i allt omkring oss är det som styr och det som kommer leda till uppgång eller fall på finansmarknaden.

Om man istället vill ha planekonomi visst varsågod, men detta system är inte självkorrigerande utan fel beslut kan fortsätta en god tid längre fram och

resultera i svält och "excess demand" såsom i Kina 1967 och Sovjetunionen.

Snälla förstå att kapitalismen är ingen utopi men ändock ett bra system som är "hårt" men "orättvist"

Gregfunkel  

Posted at 01:36  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

03/02/2010

 

Avatar och akromegali

 

Världens längsta kvinna, Yao Defen, är 236 cm lång, och är med sin storlek och utdragna kroppsbyggnad ganska lik våra vänner Tsutsey och de andra

utomjordingarna i Na'vi-stammen. Jag gillade filmen, men Greger tyckte att den var dålig. Jag har hört att de nu ska göra två uppföljare till filmen.

två bilder för jämförelse:

 

 

Yao

Yao

 

 

Ava

Ava

 

 

Posted at 18:37  | Permalink | Comments (1)     Reblog (0)  

09/19/2009

 

CSN är alldeles för lågt

 

Det finns en debatt i Sverige idag angående csn-lånet och dess överflödighet eller knapphet. Jag själv anser att det är lågt även om vissa vill kalla

det generöst. Att leva som student bör inte automatiskt betyda att man ska leva på marginalen, utan rätten till ett normalt leverne bör även vara en

möjlighet. Idag får man ut ca 7500 månaden som student med både lån och bidrag. Det är nästan mindre än vad skatteverket har satt ut som

existensminimum, enligt min mening då ett hån och inte ett lån!

I början av 90-talet tyckte gemene student att csn räckte för de utgifter man hade då, det kan jag förstå då priserna inte riktigt var lika höga som nu.

Om man tex vill ha coca cola som ett riktmärke så kostade 33 cl ca 7 kr på sleven jämfört med dagens 11. Helt enkelt en ganska markant skillnad, det som

dock är förvånansvärt är att studielånet liksom andra bidrag inte har ökat i värde i samma takt som inflationen. Också viktigt att lägga märke till är

att studielånet är ett lån som skall betalas tillbaka till samhället och inte ett bidrag.

Många kanske tycker att det är glamouröst att leva på marginalen som student, att man ser till vad man inte hade då och vad man har nu. Jag tycker dock

inte det är något glamouröst då oförutsedda saker kan komma upp och om man då inte har besparingar som alla bör ha så kan det vara svårt att hantera.

Dessa kan vara tandläkarbesök, doktorsbesök, skollitteratur, kläder m.m.

Ett annat argument är att studenter är bortskämda, det kan kanske stämma i vissa fall. Men även om man väljer korridor som bostad så går det ändå åt ca

3000 kr minst. Då återstår endast 4500 där resten skall få plats. Folk som säger att studenten har för mycket, se till vad man själv lägger pengarna på.

Folk som har tex har 16000 i lön kan fortfarande ha det svårt att gå ihop många gånger.

Snälla förstå att studenten inte lever i överflöd och se  också till att alla inte har en familj med god ekonomisk grund som kan skjuta till pengar då

och då eller kan åka på söndagsmiddag. Öka bidragsdelen fort, det behöver många även om man studerar i en håla som Umeå.

Slutligen, förstå att alla kan inte skaffa extrajobb på konsum med 100% ob, det är absurt att tro tex att det finns den typen av jobba för alla 20000

studenter i uppsala.

 

Mvh, Gregfunkel

 

   

Posted at 03:53  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

08/28/2009

 

2 väljer 5: filmmusikkompositörer

 

Filmmusik är det som för mig gör filmen. Det är genom musiken som känslorna vilket skådespelarna ska förmedla, förstärks och får en större

genomslagskraft. Det är dock ganska sällan dessa kompositörer kommer till ytan och får det rätta erkännandet. Skulle då vilja ta tillfället i akt och

nämna några av dessa geniala hantverksmän.

 

Clint Mansell

Nummer fem på listan får nog bli Clint Mansell som gjorde musiken till ”the fountain”, men har också gjort det för ”requiem for a dream”. Oerhört vacker

musik, psykedelisk med inslag av elgitarrer. Det är framförallt violininslagen som jag tycker förmedlar den här känslan av mystik något som kommer nära

den fiktiva värld vilket bildspråket visar. I ”the fountain” kommer detta verkligen fram och personlig favorit får nog bli nedanstående inslag ”death is

the road to awe”. Slutligen, känner jag att soundtracket verkligen har kompletterat filmen. Denna film vore helt klart en annan utan musiken.

 

 

 

   The fountain

Death is the road to awe

 

 Howard Shore

Den fjärde kompositören blir Howard Shore. Jag har ställt mig ganska kritisk till hans tidigare kompositioner innan sagan om ringen. De var ganska

”bland” i den meningen att man fick endast en känsla av att filmen hade fått samma komposition som en sitcom. Dock, när han fick uppdraget att skriva

till sagan om ringen filmerna, blev jag helt begeistrad och tagen. Liksom Tolkien hade han skapat en värld genom musiken, från alvernas trädkojor till

dvärgarnas hålor, så tar musiken med oss på en helt otrolig resa. När man kollar på behind the scenes till sagan om ringen man vilket gediget arbete han

har lagt ner. Dessutom vid ”Eastern promises” med Viggo Mortensen, har han komponerat ett oerhört vackert violinstycke. Nedan är en favorit från hans

epos, taget ur ”Sagan om de två tornen”.

 

 

 

   Forth Eorlingas

Forth Eorlingas

 

 

Bear McCreary

Trean, blir Bear McCreary, ett namn som många kanske inte känner till men har komponerat musiken till ”Battlestar Galactica” alla säsongerna. Säsong

två’s musik är absolut bäst enligt mig. Den har allt, liksom Shore har McCreary skapat en värld genom musiken och plotten vilket är ganska komplicerad

får ett extra cliffhangermoment tack vare musiken. Den är faktiskt otrolig, anledningen att han inte kommer på topp två är endast för att han inte haft

tiden att komma med storverk som kommande kompositörer har åstadkommit. Tror säkert McCreary bara börjat sin bana som en av de stora kompositörerna inom

filmmusik. Här kommer ett klipp från säsong två av Battlestar Galactica.

 

 

 

  

Prelude to war

Hans Zimmer

Hans Zimmer är en stark tvåa, med mästerverkskompositioner som Lejonkungen och Gladiator plus ett antal Oscars är det svårt att säga att han inte kan

sin sak. Musiken till Gladiator är otrolig, man märker att han inte bara får inspirationen från sin direkta omvärld utan tar också inslag från orienten

med ett flertal olika instrument och sångröster. ”Thin red line” är också ett album man absolut inte får glömma liksom hans duett med James Newton

Howard i de nya Batman filmerna. Likt, McCreary tror jag han bara har börjat sin resa mot perfektion. Nedan kommer ett favoritklipp från ”Tunna röda

linjen”.

 

 

 

  

Journey to the line

 

 

 

James Newton Howard

Nummer ett, är helt klart James Newton Howard som har gjort filmmusiken till ett stort antal filmer. Personliga favoriter är ”Snow falling on cedars”

och ”The Hulk”. Otroliga verk som tar sinnesstämningen till sin rätta nivå. Han lyckas tilltala lyssnaren genom att göra så att man fokuserar på

bildspråket. De är vackra verk och tycker det är en otroligt bra kombi att ha honom och Zimmer som duett i Batman filmerna då de kompletterar varandra

oerhört bra. Nedan kommer mitt favoritstycke i filmmusikens värld från ”Snow falling on cedars”.

 

 

 

  

Tarawa

Jag, likt Gregfunkel, gillar också filmmusik. Jag samlade ihop följande lista på fem kompositörer vars musik jag gillar. Jag har egentligen inte

fördjupat mig något vidare i någon av dessa kompositörer, men det jag har hört har jag gillat.

Alain Goraguer Goraguer inkluderas i listan enbart för den suggestiva musiken han skrev till filmen La Planète Sauvage från 1972. Jag minns att jag blev ganska tagen

av musiken när jag hörde den första gången, och det är jag uppenbarligen inte ensam om. Tyvärr är det nog så att Goraguer ibland missbrukar moll-nio-

ackordet, vilket jag märkte när jag fick höra musiken han skrev till en annan film vid namn Au-déla de la peur, som inte alls var lika bra.

Francis Lai Lai skrev musik till många mjukporrproduktioner på sjuttiotalet, bland annat till Emmanuelle-serien och till filmen Bilitis. Han musik har en lätthet

och en mycket melodisk karaktär som jag gillar.

Bernard Herrmann Upphovsmannen till världens mest igenkännbara stråkdrag: musiken till duschscenen i Hitchcocks Psycho från 1960. När jag första gången såg Psycho insåg

jag varifrån det coola samplingen från Busta Rhymes Gimme Some Mo' kom från, den spelas när huvudpersonen åker bil.

Randy Edelman Jag gillar verkligen ledmotivet till MacGyver. Här finns ett klipp på en kille som är grym på att spela det på piano.

Masato Nakamura Det sista valet är lite speciellt, eftersom det inte rör sig om musiken till film, utan till ett tevespel. Jag spelade en del Sonic 2 till Sega Mega

Drive när jag var liten, och har goda, nostalgiska minnen till musiken som finns i spelet. En personlig favorit är musiken i Chemical Plant Zone, som

jag lyckades ta ut på piano för ett tag sedan.

 

Så, för att runda av kan vi säga att Gregfunkels filmmusiksmak är något mer kontemporärare än Samuels. Detta ger oss en viss konkurrensfördel.  

Posted at 00:31 in Film, Music  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

08/18/2009

 

Stormaktstiden och de stora svenskarna

 

 

 

 

 

Karta

Karta Vill bara passa på att skriva om stormaktstiden, en stolthet i svensk historia. Tycker det är ganska skrattretande att man ser tillbaka på Gustav den II

Adolfs etc. fälttåg som en bragd. Vad det hela var, var helt enkelt en slaktfest som utfördes av guldhungriga och giriga legoknekter från hela världen,

alltså inte svenskar. Bara för att man behärskade ett stort område betyder inte att svenskarna var stora krigsherrar eller att man bör glorifiera denna

tidsålder. I stort så bestod den sk svenska armen av 60% tyska soldater vid Adolfs sista dagar i livet. Man sjöng tom psalmer på tyska då man stod inför

stort slag.

Jag tycker istället man bör vara glad över att vi kommit bort från denna megalomani och inse att det inte är en bragd att plundra. Man var inte bättre

än vikingarnas shroom-tåg.  Man påstod sig starta kriget för att rädda protestanerna i norra Tyskland. Även om det var ett religionskrig där, varför

slutade man inte erövringståget då man "befriat" alla protestantiska furstendömen? Liksom korståget, så handlade det om att plundra det rika och bördiga

Bayern. Man bör helt enkelt inte glorifiera denna tidsålder.

Mvh/Gregfunkel.

 

 

 

Posted at 21:23  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

 

scherzo

 

Tre timmar efter att bloggen registrerats har vi fått vårt första s.k. "nigeriabrev" av en viss Mrs Chantell Wepener, genom ett internt meddelande.

Hennes man har tydligen nyligen dött, men hade 5.6 miljoner dollar på ett bankkonto i Elfenbenskusten. Skön grej.

Wepeners blogg

08/18/2009

 

Den glorifierade ateismen

 

 

Jag blir förbannad att Sverige eller snarare svenskar är så förbannat stolta över att vara ateister, eller att helt enkelt inte tro på någonting. Att ha

den åsikten är självklart berättigad och jag kan ha förståelse över att man har den livstolkningen. Dock, förstår jag inte att man måste skrika på

Stockholms tunnelbanor att ”Gud finns nog inte”. Det är bara provocerande och ett försök att tränga sig på folks liv och åsikter på ett ganska brutalt

sätt. Likväl tycker jag att motsatsen skulle vara fel, helt enkelt att någon skulle skriva ”Gud finns nog”. Ens tro är personligt och bör absolut

accepteras i ett sekulariserat samhälle som Sverige.

 

Ett sekulariserat samhälle menas att stat och religion är separat dvs. att de inte ska ha med varandra att göra. Det ligger inte hos mig att få dig

eller pleti och kleti att konvertera till en annan livssyn. Därför tycker jag att Humanisterna med Christer Sturmark i spetsen; har helt spårat ur med

deras kampanj i tunnelbanan under sommaren. Det är att fördumma människor och inte att upplysa vilket de verkar vilja få det till.

 

Det är en något överdriven stolthet att få ateismen till att vara vetenskap eller den enda sanningen, då är man inte bättre än de fundamentalister som

hävdar att alla kommer att komma till helvetet. I princip säger man redan att man är i helvetet på jorden då man är en imbecill som inte kan se igenom

den fars man kallar religion. Jag förstår att många har dött i religionens namn men inte främst i islam som många vill få det till utan främst

kristendomen.

Likväl har politik och andra ideologier dödat människor systematiskt . Tänker på Stalins Gulag, Hitlers Auschwitz, kampanjerna i Irak och Afghanistan.

Därför håller det inte att man bör vara ateist för att religionen har dödat så många människor.

 

Religion behöver inte bara vara ondska utan många finner det som en gemensam mötesplats och en allmän trygghet i en stressig vardag. Varför måste man

racka ner på det? Kampanjen är tydligen en kritik för att religiösa samfund får bidrag av staten. Det kan jag i och för sig hålla med om att staten inte

bör bistå organisationer med en religiös syn. Dock, kan jag stå bakom kulturbidrag vilket inte har en ideologisk agenda såsom assyriska föreningen etc.

Men tunnelbanan är inte rätt forum och deras budskap ”Gud finns nog inte” visar inte den kritiken utan fördummar som sagt bara folk och är provocerande.

 

Mvh /Gregfunkel

   

Posted at 19:03  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

 

Nu byggs det på luft igen

 

Vi vet att de flesta nu börjar vakna upp från semestern och vakna till inte alltid så roliga jobb. Det är en del av det hela, men vad vi märkt är också

att vissa har haft ångest över att ha missat den otroliga uppgången som varit på börsen under sommaren. Svenska Omx har i skrivandets stund gått upp

hela 30% med en liten svacka i måndags. Detta är väl helt underbara nyheter, dessutom rapporteras det om siffror till höger och vänster; att alla

olyckssiffror som: arbetslöshet, konsumentprisindex etc. har varit bättre än väntat.

Dock "med bättre än väntat" menar man att arbetslösheten inte minskat men ökar bara i mindre takt. Resultatet blir tex på börsen att många småsparare

vill på tåget och nytt kapital vill in. Detta kan stå en dyrt, för vissa dagar märker man som igår att många vill ta hem vinsten för att man vågar inte

stanna över natten. De stora bankerna som i slutändan har makten över börskurserna, är de som tjänar på det tack vare courtaget. Det är lite som poker,

då man som liten spelare lätt blir uppäten då de stora spelarna tvingar in dig "all-in", när bankerna köper och säljer i stora volymer. Därför skulle vi

hellre vilja säga att " det är aldrig försent att gå in, men ibland försent att gå ut". Vi blir skeptiska att man kallar mindre acceleration av

arbetslösheten som en positiv nyhet. Positiv nyhet som borde skjuta upp börsen borde vara att arbetslösheten minskar.

Dagens industri är ett bra exempel på en dagstidning som är ett skämt, dagligen är det rubriker om att det har vänt medan vad analytiker och andra stora

auktoriteter egentligen säger är att kontraktionen har minskat. Vändning och minskad kontraktion är helt olika saker i vår bok. Dessutom kan det vara

pest och kolera ena veckan och paradiset nästa. Det gäller att se bakom detta, faktum är att långt ifrån alla problem är lösta. Visst kan vi vara med på

att en botten är nådd. Men att nå en botten menas inte att man genast börjar ta sig upp, det kommer bli en lång process att reparera det som varit.

Förgiftade lån finns kvar, Baltikum har fortfarande inte sanerat sin ekonomi vilket direkt påverkar den svenska kronan.

Helt enkelt man bör ha lärt sig av vad som varit under den förra boomen 2003-2006. Ta det lite lugnt och titta en stund på fundamentan, vad finns bakom

det folk säger. Slutligen, borde det inte finnas någon skam i att helt enkelt vänta och se. Stora klipp kommer alltid att finnas men det bör alltid

finnas ett större mål med ens investeringar.  

Posted at 16:20  | Permalink | Comments (0)     Reblog (0)  

 

Blakey, Farmer, Garfunkel, Pepper & Tatum

 

Namnet Art är ett smeknamn för Arthur. Genom det förra seklets musikhistoria kan man urskilja ett flertal duktiga musiker med detta namn. De vi valt att

ta upp är (i kronologisk ordning): Art Tatum (pianist, 1909-1956), Art Blakey (trumslagare, 1919-1990), Art Pepper (altsaxofonist, 1925-1982), Art

Farmer (trumpetist, 1928-1999) och Art Garfunkel (sångare, född 1941), den sistnämnde något av en outsider i sammanhanget.

När man såhär ser dessa namn uppradade är det svårt att inte slås av tanken på hur det skulle vara om dessa herrar likt The Bens eller Band of Susans

slog ihop sig och bildade en supergrupp, något som var oerhört populärt i vissa kretsar på 60- och 70-talen. Därför har vi gjort en grafisk figur som

visar vardera Arts livslinje och ett olivgrönt fält som visar den tidsperiod som denna supergrupp teoretiskt sett hade varit möjlig att genomföra.

Visserligen hade det nog inte fungerat, eftersom Art Tatum led av njursvikt sina sista år, och Art Garfunkel var inte äldre än 15 år när Tatum slutligen

gick bort. Dock kan man inte förneka att det är en nervkittlande, svindlande tanke.

 

 

Bandofarts

Bandofarts

Hade man varit megalomaniskt lagd (och välförsedd med ledig tid) hade man även kunnat drista sig till att sätta ihop ett samtidigt kollage av de olika

musikerna, i en mash-up, för att ge läsaren en aning om hur det hade kunnat låta. Men det verkar för jobbigt. Istället får ni hålla till godo med ett

klipp där Art Tatum spelar Antonin Dvorak.

Art Tatum plays Dvorak

08/18/2009 Den glorifierade ateismen

  Jag blir förbannad att Sverige eller snarare svenskar är så förbannat stolta över att vara ateister, eller att helt enkelt inte tro på någonting. Att ha

den åsikten är självklart berättigad och jag kan ha förståelse över att man har den livstolkningen. Dock, förstår jag inte att man måste skrika på

Stockholms tunnelbanor att ”Gud finns nog inte”. Det är bara provocerande och ett försök att tränga sig på folks liv och åsikter på ett ganska brutalt

sätt. Likväl tycker jag att motsatsen skulle vara fel, helt enkelt att någon skulle skriva ”Gud finns nog”. Ens tro är personligt och bör absolut

accepteras i ett sekulariserat samhälle som Sverige.   Ett sekulariserat samhälle menas att stat och religion är separat dvs. att de inte ska ha med varandra att göra. Det ligger inte hos mig att få dig

eller pleti och kleti att konvertera till en annan livssyn. Därför tycker jag att Humanisterna med Christer Sturmark i spetsen; har helt spårat ur med

deras kampanj i tunnelbanan under sommaren. Det är att fördumma människor och inte att upplysa vilket de verkar vilja få det till.   Det är en något överdriven stolthet att få ateismen till att vara vetenskap eller den enda sanningen, då är man inte bättre än de fundamentalister som

hävdar att alla kommer att komma till helvetet. I princip säger man redan att man är i helvetet på jorden då man är en imbecill som inte kan se igenom

den fars man kallar religion. Jag förstår att många har dött i religionens namn men inte främst i islam som många vill få det till utan främst

kristendomen. Likväl har politik och andra ideologier dödat människor systematiskt . Tänker på Stalins Gulag, Hitlers Auschwitz, kampanjerna i Irak och Afghanistan.

Därför håller det inte att man bör vara ateist för att religionen har dödat så många människor.   Religion behöver inte bara vara ondska utan många finner det som en gemensam mötesplats och en allmän trygghet i en stressig vardag. Varför måste man

racka ner på det? Kampanjen är tydligen en kritik för att religiösa samfund får bidrag av staten. Det kan jag i och för sig hålla med om att staten inte

bör bistå organisationer med en religiös syn. Dock, kan jag stå bakom kulturbidrag vilket inte har en ideologisk agenda såsom assyriska föreningen etc.

Men tunnelbanan är inte rätt forum och deras budskap ”Gud finns nog inte” visar inte den kritiken utan fördummar som sagt bara folk och är provocerande.   Mvh /Gregfunkel   Posted at 19:03 | Permalink | Comments (0) | Reblog (0) Nu byggs det på luft igen

Vi vet att de flesta nu börjar vakna upp från semestern och vakna till inte alltid så roliga jobb. Det är en del av det hela, men vad vi märkt är också

att vissa har haft ångest över att ha missat den otroliga uppgången som varit på börsen under sommaren. Svenska Omx har i skrivandets stund gått upp

hela 30% med en liten svacka i måndags. Detta är väl helt underbara nyheter, dessutom rapporteras det om siffror till höger och vänster; att alla

olyckssiffror som: arbetslöshet, konsumentprisindex etc. har varit bättre än väntat. Dock "med bättre än väntat" menar man att arbetslösheten inte minskat men ökar bara i mindre takt. Resultatet blir tex på börsen att många småsparare

vill på tåget och nytt kapital vill in. Detta kan stå en dyrt, för vissa dagar märker man som igår att många vill ta hem vinsten för att man vågar inte

stanna över natten. De stora bankerna som i slutändan har makten över börskurserna, är de som tjänar på det tack vare courtaget. Det är lite som poker,

då man som liten spelare lätt blir uppäten då de stora spelarna tvingar in dig "all-in", när bankerna köper och säljer i stora volymer. Därför skulle vi

hellre vilja säga att " det är aldrig försent att gå in, men ibland försent att gå ut". Vi blir skeptiska att man kallar mindre acceleration av

arbetslösheten som en positiv nyhet. Positiv nyhet som borde skjuta upp börsen borde vara att arbetslösheten minskar. Dagens industri är ett bra exempel på en dagstidning som är ett skämt, dagligen är det rubriker om att det har vänt medan vad analytiker och andra stora

auktoriteter egentligen säger är att kontraktionen har minskat. Vändning och minskad kontraktion är helt olika saker i vår bok. Dessutom kan det vara

pest och kolera ena veckan och paradiset nästa. Det gäller att se bakom detta, faktum är att långt ifrån alla problem är lösta. Visst kan vi vara med på

att en botten är nådd. Men att nå en botten menas inte att man genast börjar ta sig upp, det kommer bli en lång process att reparera det som varit.

Förgiftade lån finns kvar, Baltikum har fortfarande inte sanerat sin ekonomi vilket direkt påverkar den svenska kronan. Helt enkelt man bör ha lärt sig av vad som varit under den förra boomen 2003-2006. Ta det lite lugnt och titta en stund på fundamentan, vad finns bakom

det folk säger. Slutligen, borde det inte finnas någon skam i att helt enkelt vänta och se. Stora klipp kommer alltid att finnas men det bör alltid

finnas ett större mål med ens investeringar. Posted at 16:20 | Permalink | Comments (0) | Reblog (0) Blakey, Farmer, Garfunkel, Pepper & Tatum

Namnet Art är ett smeknamn för Arthur. Genom det förra seklets musikhistoria kan man urskilja ett flertal duktiga musiker med detta namn. De vi valt att

ta upp är (i kronologisk ordning): Art Tatum (pianist, 1909-1956), Art Blakey (trumslagare, 1919-1990), Art Pepper (altsaxofonist, 1925-1982), Art

Farmer (trumpetist, 1928-1999) och Art Garfunkel (sångare, född 1941), den sistnämnde något av en outsider i sammanhanget.  När man såhär ser dessa namn uppradade är det svårt att inte slås av tanken på hur det skulle vara om dessa herrar likt The Bens eller Band of Susans

slog ihop sig och bildade en supergrupp, något som var oerhört populärt i vissa kretsar på 60- och 70-talen. Därför har vi gjort en grafisk figur som

visar vardera Arts livslinje och ett olivgrönt fält som visar den tidsperiod som denna supergrupp teoretiskt sett hade varit möjlig att genomföra.

Visserligen hade det nog inte fungerat, eftersom Art Tatum led av njursvikt sina sista år, och Art Garfunkel var inte äldre än 15 år när Tatum slutligen

gick bort. Dock kan man inte förneka att det är en nervkittlande, svindlande tanke.

Bandofarts Hade man varit megalomaniskt lagd (och välförsedd med ledig tid) hade man även kunnat drista sig till att sätta ihop ett samtidigt kollage av de olika

musikerna, i en mash-up, för att ge läsaren en aning om hur det hade kunnat låta. Men det verkar för jobbigt. Istället får ni hålla till godo med ett

klipp där Art Tatum spelar Antonin Dvorak.